Tommy och Wero

Nu när jag är hemma så börjar också tankarna göra sig hemmastadda i min hjärna.. en sak som kommer upp i huvudet på mig KONSTANT. Frågan om hur allt blir nu. Det är liksom slut nu. Skolan är slut. Ukraina resan är slut. Jag har kommit hem från Finland. Allt som jag såg fram emot tar slut. Det som i stället närmar sig är stort och läskigt, och det kommer mot mig fort, för fort. Jag hinner liksom inte med. och jag vill inte sugas upp i något som är större än det jag är van vid, jag vill vara trygg i min omgivning. det kommer jag inte bli. och det är en så lång tid, det kommer förändra mig så mycket. Vilken väg ska jag ta? det är det som förvirrar mig mest. Vad gör man när man inte vet vart man ska gå? När man står i ett vägskäl och inte vet vilken väg som är bäst att gå, för den kortaste vägen vill jag inte gå. Vad gör man? Var det därför den där lappen låg på min säng? Lappen med Birgittas bön.