rätt och fel.
Ibland önskar jag att jag kunde skriva, verkligen skriva, skriva saker som har en mening, en gång i tiden trodde jag att jag kunde det, jag la ut alla mina kassa dikter på en internetsida (läs sockerdricka.nu) och var jätte stolt över alla fina kommentarer jag fick, men nu när jag tänker tillbaka på det så var nog de flesta kommentarerna ändå från människor som skrev att dikterna inte sa dem nånting. DE SÄGER INGENTING. För ett tag sen hade jag en vän, eller jag trodde att jag hade en vän, jag kallade honom för Daniel.. Daniel sa att mina dikter sa någonting till folk, om jag trodde på det.. men hur tror man på något som man vet är en lögn, och varför tror man på det? Daniel är borta nu, i alla fall verkar det så, jag pratar aldrig med honom.. Precis som jag aldrig pratar med Tina längre, men jag saknar dom båda två.. tror inte att dom förstår det bara, men det kanske är lite svårt att förstå när man inte har hört det. Ibland funderar jag på hur mycket korkade saker jag har sagt till folk som jag inte har någon kontakt med längre, saker som handlade om mig, mig och om hur jag mådde just då. Det behöver inte stämma just nu, men det känns så fel, att människor som jag inte ens pratar med längre vet saker om mig, det gör mig nästan lite ledsen.. eftersom det är delar av mig som bara blir bortglömda.. ibland hoppas jag att människorna jag litade på, människorna som försvan, saknar mig också, gör dom det? är du en av dom som försvann?
