Tommy och Wero

Vissa saker glömmer man inte. Jag kommer aldrig glömma den där bilresan. De två timmarna som förändrade mitt liv. Timmarna i bilen till sundsvik, när jag hade bestämt mig för att jag inte skulle prata med en enda människa. Att jag skulle sitta tyst i ett hörn hela veckan, umgås med Stina. Ni förstörde precis allt, raserade mina planer. På bara några sekunder. Nu på efterhand klagar jag inte, det var nog det som räddade mig från  många kommande problem. Problem som jag tack vare er aldrig har behövt se. Det är så svårt att tacka någon man egentligen inte vill ha något att tacka för men tack. tack. tack för att ni räddade mig. tack för att ni fick mig att tänka, se verkligheten. Det enda som fattas nu är den där mejladressen.