skola igen.

Sitter och har TMS (igen) jag förstår inte varför vi gör det här, jag önskar att vi slapp. TRÅÅÅÅÅÅK >.<

Tänk om morfar dör. Tänk om han faktiskt gör det. Tänk om det bara tar slut. Jag är rädd, jag är livrädd. Det är inte bara vem som helst vi pratar om, det är min morfar, jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Men det spelar ingen roll, för det går inte att prata med honom, han är inte kontaktbar. Det är värdelöst, jag kan inte ens prata med honom. Tänk om det är sista gången jag ser honom, och jag kan inte ens säga hej då? Tänk om det tar slut nu. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Jag vill inte att alla bara ska försvinna. Jag vill inte vara ensam kvar.

Döda mig medan det fortfarande går?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0