vissa nätter.

för en gångs skull ska jag skriva en glad blogg. en riktigt glad blogg. Jag tänker tilldela den till mina vänner. Mina vänner som gör nätterna värda att genomlida.

Har ni någon gång varit med om att ni har varit på ett bröllop och alla känner alla utom du som känner typ en person. Helt plötsligt sitter du där och vet inte vart du ska ta vägen, du vet inte vad du gör där och inte varför någon ens ville ha med dig. Det enda du hör är människor som skrattar åt dåliga, interna skämt. Du vill bara bort. Sånt var bröllopet igår, jag ville bara bort. Jag hade så mycket ångest att jag verkligen inte ville vara där.
Sen sätter du dig på tåget hem efter att ha varit på bio och ditt sällskap har träffat ca 20 personer till som hon känner, medan alla du känner har gått och lagt sig eller sitter någon helt annan stans (andra änden av stan typ) På tåget hem ringer i alla fall din mobil, det är den person du vill prata minst med i hela universum. Du svarar och ber personen dra åt helvete och lägger på. Sällskapet frågar vem det var och du säger att det var en av dina vänner som du har bråkat med. Ångesten inom dig är total, du vill inte vara såhär, du kan knappt hålla ihop dig. Du kommer hem och loggar in på msn, ingen vill prata med dig. Och de som vill det verkar inte orka lyssna på dig. Du vet inte vart du ska ta vägen. Du pratar med vännen som du tidigare "bråkat" med och vännen säger att det enda du behöver är en kram. Det är nu du inte längre orkar, tårarna bara rinner och du vet inte vad du ska säga. Vännen säger att han ska sova, men att du kan ringa i morgon. Du blir ensam igen. Tankarna jagar dig, det kanske är bäst om du bara försvinner. Du vet inte vad du ska göra. Det är då du och en annan vän börjar prata om absolut ingenting. Du får något annat att tänka på. Han får dig att skratta. Sen kommer den tredje vännen, du försöker så gott det går att bli av med dina problem, han får höra det mesta. Du får inga svar, inte det du vill höra i alla fall. När du sen nästan ber honom säga det du vill att han ska säga så säger han det. Jag älskar dig. Det är nu du börjar gråta igen, du blir glad, riktigt glad. Du gråter och gråter, ångesten du haft inom dig släpper. Du blir lugn.

Det är ni som gör att jag överlever nätterna, förstår ni det? Det är ni som får mig att klara allt jag inte tror att jag kan klara. Det är ni som gör om lastbilar till kramar. Det är ni som bankar vett i mig när det har försvunnit från mina tankar. Det är därför jag älskar er, hoppas ni förstår det.

Till dig som känner dig utelämnad - jag vet inte varför, men det har blivit så att vissa människor får ta mina problem och min skit, det är inte snällt mot dem och jag har bett dem säga nej och sluta lyssna, men det verkar inte funka är jag rädd. Jag älskar dig också, så som man ska älska sina vänner. Men du är inte den jag ringer klockan tre på natten.

Kärlek på världen denna regniga dag <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0