Tommy och Wero

Det var ett tag sen nu. CUT I ARMEN! Jag har velat blogga mer än någonsin nu. Mest för att allt hemskt har hänt på samma helg. Och måndagen efter helgen, men ja.. Jag vill desperat ha en kram. En kram av någon som bryr sig. För det har inte löst sig. Jag har fått virtuella kramar, men det är inte samma sak. Jag har behövt prata med någon. Men jag har bönesvar som pratar med mig. Jag har människor som älskar mig. Även om dom har läst väldigt intressanta saker om fysik. Det är nog ganska bra egentligen. Jag har inte så mycket att klaga på, inte som jag kan ta upp här egentligen. Egentligen så skulle jag vilja skriva allt här, men jag vet inte hur vissa människor skulle reagera på att läsa vissa saker här, så jag låter bli.

Natten till måndag och nu inatt så fick jag lite utbrott på vissa männskor, det handlade nog mest om att dessa människor trodde att jag skulle tolka saker annorlunda. Jag hade lust att skälla ut allt och alla, men ja ^^ jag skällde bara på endel.. Jag tror att jag är skyldig er en ursäkt, men den kommer senare i inlägget. Eum, jag blev mest less på att en viss person sa att han hade läst en sak om fysik som svar på att jag älskade honom. Jag blev arg på att det inte var någon som faktiskt visade sin uppskattning för att jag skiter i mina problem för att lyssna på denna någon. Kan man ha en relation till någon om man inte lyssnar på den? Nej jag tror inte det. Jag vill inte ha de relationerna. Jag vet inte vad jag vill ha, men jag är ledsen för att jag sårar er ibland. Det är inte meningen, men det händer alla.

Ursäkt var det. Förlåt till er jag skällde på för att ni fick skäll helt utan andledning. Det var inte meningen egentligen. Det var inte meningen att jag var ledsen skulle gå ut över er. Jag ska sluta lägga mina problem på andra, det blir bättre så i längden. Förlåt Mikko för att jag kanske inte sa saker som jag borde ha sagt. Jag misstänker att jag inte gjorde dig jättelycklig genom att säga det jag sa till dig. Förlåt mig. Tomas, jag är fortfarande skyldig dig en ursäkt. Jag är uppriktigt ledsen för att jag klagade på dig för att du inte lyssnade, för att du inte försod. Jag vet att du inte kan förstå. Och det är lugnt. Det är inte direkt så att jag hatar dig för det. Jag blev bara så trött på att ingen försökte förstå mig. Förlåt. Om jag har glömt någon som jag borde säga förlåt till nu så ber jag om ursäkt till er också, men jag måste också få ha utbrott ibland. Jag mår mycket bättre nu och om jag bara slipper telefonsamtal så slipper jag oroa mig.

Tänkte skriva lite om vad jag insåg igår. Du vet, jag var "barnvakt" åt farfar igår. Ett par timmar, och ja. Han var så pigg. Han har varit så trött hela tiden när han var på sjukhemmet, men nu så verkade han så pigg. Han såg ut som att han skulle ställa sig upp och gå iväg från rullstolen vilken sekund som helst. Det gjorde mig så glad. Jag kanske hade fel, han kanske inte alls ville dö. Även om han sa det. Jag tror att han får det bra. Jag tror verkligen det.

Jesus förlåt mig för att jag skrämmer människor. Jag vet att jag är dum i huvudet och att jag inte gör det du tycker att jag borde göra, men ja, jag gör det inte medvetet. Jag är inte kass för att jag vill vara det. Jag tycker att jag också borde ha rättigheter. Jesus förlåt för att jag gråter i telefon och för att jag mår dåligt på nätterna. Ibland vill jag bara lägga mig ner på golvet, be dig att förbarma dig över mig och bara lämna över allt i dina händer. Jag vet att jag borde, men jag är inte redo för det. Jag vågar inte lägga allt i dina händer. Gud i dina händer borde jag vara trygg, jag är trygg, men jag vet inte om jag vågar. Förlåt. Tack för att du dog för mina synder Jesus, jag vet att jag sviker dig många gånger, att jag ofta gör det jag inte borde göra. Men om det är sant att vi efter det här livet får välja om vi vill leva med dig i evigheten eller inte så väljer jag att leva med dig. Jag låter dig göra vad som helst med mig. Jesus. I dina händer.
Amen.