Tommy och Wero

Jag blir så trött. Jag har sett fram emot den här resan jätte länge nu, men just för ögonblicket så känns det bara som att allt kommer gå åt helvete.

Dessutom träffade jag dom förut, dom är tjejerna som ägnade hela mellanstadiet åt att mobba mig. Jag kanske ite borde bry mig, men synd för er då att jag gör. Jag vet att det inte var mig de skrattade åt, men när jag gick förbi dem och såg att de pratade och sedan skrattade så var jag helt plötsligt 10 år och de ropade att jag var ful och sen skrattade de åt mig. Jag vill inte. Jag vill inte vara 10 år. Jag vill inte träffa dem.

Okej, jag ska inte gå så långt så att jag säger att jag hatar dem, för det gör jag inte. Jag gjorde det. Men inte nu längre. Jag önskar att jag kunde säga att jag älskade dem, för att jag borde det, men jag gör inte det. Jag har grymt svårt för att älska någon som har sårat mig så mycket. Jag har det. Förlåt.

Okej, jag drar till Japan klockan 7 imorgon bitt. Eller jag åker hemifrån då i alla fall. Och just nu känns allt bara jobbigt. Jag bara pallar inte. Bajs. Jag borde packa och ringa farmor.

Jesus, bara gör så att allt funkar imorgon. Hjälp Linda att bli frisk nu. Snälla.
Amen.