Ordlöshet.

Nu har jag massor som jag vill säga igen, men jag har liksom inga ord. Men ännu värre är att jag inte känner något ordentligt. Eller jag känner saker, men inte det jag vill känna. Jag vill gråta för att jag har en farfar som kommer dö vilken dag som helst, istället gråter jag för att Mikko måste låta bli att spela sin fotbollsmatch på fredag för att kunna hämta mig. Jag är patetisk, men jag fick gråta ett par tårar i alla fall.

Jag behöver en famn att gråta i... älskling, får jag gråta i din famn på fredag?

Men men, nu ska jag gå.. kanske skriver något mer lite senare..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0