Varför folk som bor långt bort har större chans att lära känna mig
Jag har insett att jag oftast hellre lär känna människor som bor ganska långt bort från mig. Vilket i slutändan alltid blir jobbigt, men det hör inte hit.
I alla fall, jag lär hellre känna människor som bor långt bort för att det då blir mitt och den andra partens val om vi vill umgås med varandra, det är svårare att göra om man faktiskt har gemensamma bekanta eftersom dessa då kommer dra ihop en till slut i alla fall. Men sånna där bra grejer, som till exempel internet, gör det så mycket lättare att välja själv. Jag menar. Jag hade aldrig behövt träffa varken Mikko eller Tomas om jag inte hade velat. Eller Tina för den delen. Tankarna dras även till Fredrik, som jag kanske egentligen skulle ha låtit bli att träffa, även om det gjorde mig glad att jag faktiskt fick träffa honom. I alla fall. Jag hade inte behövt träffa någon av dem, även om jag är väldigt glad att jag träffade allihop.
Nu tänker jag använda Tomas som exempel eftersom mina och Mikkos tidiga konversationer inte alls är lämpliga att skriva här. Inte heller Tinas och mina konversationer. Fredrik kommer jag inte ens ihåg vad vi pratade om...
I alla fall. Jag och Tomas började prata om hur kristna lever i forumet på helgon, sen hamnade vi i en diskussion om Shane Claiborne (fortfarande i forumet), sen började vi prata frizon förra året (fortfarande i forumet), sen gick det lite väl OT så vi förflyttade oss till gästboken. Därifrån till msn. För att jag sedan skulle berätta för honom att jag mådde dåligt någon kväll. Varpå Tomas svarade något i stil med (Mikkos dator, jag har därav inga konversationsloggar på det här..) "ring mig, jag är övertygad om att en röst får dig att må bättre än svarta och vita pixlar på en skärm" och på den vägen var det. Vad jag och Tomas inte har pratat om vid det här laget är nog lättare att fråga sig än vad vi har pratat om.
Men hur som helst, jag hade aldrig behövt ta den där konversationen från forumet, jag hade aldrig ens behövt fortsätta den i forumet. Jag hade aldrig behövt acceptera när han lade till min msn. Jag hade aldrig behövt ringa honom. Jag behövde definitivt inte träffa honom på frizon. Fattar ni poängen?
Vad jag ville säga var nog egentligen att jag hellre lär känna människor på avstånd för att det ger mig möjlighet att ha kontroll. Och kontroll gör mig lugn. Dessutom känns det tryggare att ösa ur sig alla sina problem för en människa som bor långt bort och som man inte behöver se i ögonen, kanske någonsin, det ger också en viss känsla av att man har kontroll. Men nu är det dags att släppa kontrollen och lita på Gud. Gosh. Vart kommer jag egentligen hamna? Troligtvis på samma ställe för att jag aldrig klippte av linan...
I alla fall, jag lär hellre känna människor som bor långt bort för att det då blir mitt och den andra partens val om vi vill umgås med varandra, det är svårare att göra om man faktiskt har gemensamma bekanta eftersom dessa då kommer dra ihop en till slut i alla fall. Men sånna där bra grejer, som till exempel internet, gör det så mycket lättare att välja själv. Jag menar. Jag hade aldrig behövt träffa varken Mikko eller Tomas om jag inte hade velat. Eller Tina för den delen. Tankarna dras även till Fredrik, som jag kanske egentligen skulle ha låtit bli att träffa, även om det gjorde mig glad att jag faktiskt fick träffa honom. I alla fall. Jag hade inte behövt träffa någon av dem, även om jag är väldigt glad att jag träffade allihop.
Nu tänker jag använda Tomas som exempel eftersom mina och Mikkos tidiga konversationer inte alls är lämpliga att skriva här. Inte heller Tinas och mina konversationer. Fredrik kommer jag inte ens ihåg vad vi pratade om...
I alla fall. Jag och Tomas började prata om hur kristna lever i forumet på helgon, sen hamnade vi i en diskussion om Shane Claiborne (fortfarande i forumet), sen började vi prata frizon förra året (fortfarande i forumet), sen gick det lite väl OT så vi förflyttade oss till gästboken. Därifrån till msn. För att jag sedan skulle berätta för honom att jag mådde dåligt någon kväll. Varpå Tomas svarade något i stil med (Mikkos dator, jag har därav inga konversationsloggar på det här..) "ring mig, jag är övertygad om att en röst får dig att må bättre än svarta och vita pixlar på en skärm" och på den vägen var det. Vad jag och Tomas inte har pratat om vid det här laget är nog lättare att fråga sig än vad vi har pratat om.
Men hur som helst, jag hade aldrig behövt ta den där konversationen från forumet, jag hade aldrig ens behövt fortsätta den i forumet. Jag hade aldrig behövt acceptera när han lade till min msn. Jag hade aldrig behövt ringa honom. Jag behövde definitivt inte träffa honom på frizon. Fattar ni poängen?
Vad jag ville säga var nog egentligen att jag hellre lär känna människor på avstånd för att det ger mig möjlighet att ha kontroll. Och kontroll gör mig lugn. Dessutom känns det tryggare att ösa ur sig alla sina problem för en människa som bor långt bort och som man inte behöver se i ögonen, kanske någonsin, det ger också en viss känsla av att man har kontroll. Men nu är det dags att släppa kontrollen och lita på Gud. Gosh. Vart kommer jag egentligen hamna? Troligtvis på samma ställe för att jag aldrig klippte av linan...
Kommentarer
Trackback
