Tommy och Wero

Tänkte att nu när vi har jullov och allt så ska jag försöka faktiskt få något vettigt gjort. Först och främst ska jag ta tag i det där med kyrkan. Det där som har legat och gnagt i bakhuvudet hela hösten. Du måste till kyrkan Weronica. Det har varit mer som ett krav än som något jag vill. Det är nog därför jag har låtit bli. Jag har inte kännt mig så välkommen längre, och så har man inte fått vara sig själv på fredagarna. Och det har varit så annorlunda alltihopa. Visst, förändring är bra, men jag var inte redo.. 

I alla fall. Under  jullovet SKA jag hinna med följande:

• Läsa ut When God Doesn't make sense av Dr. James Dobson. Anledningen till att jag inte har läst den är för att jag blir så anti en bok så fort det är en doktor i någonting som har skrivit den. Jag pallar inte att läsa en bok som går ut på att han säger att "Såhär är det, det vet jag" Och de har en tendens att vara sånna, de där doktorerna. När det dessutom på baksidan står "This book deals unflinchingly with life's most troubling question - the awesome "Why?" Draving on his long experience as a Christian psychologist and family counselor, Dr. Dobson brings hope to those who have almost given up."
• Be mer, framförallt mer spontant. Visst, det är inget tvång att be konstant bara för att man är kristen. Men jag behöver det. Jag behöver kunna tacka Gud när han hjälper mig, jag behöver lite spontant kunna be om hjälp. Men som det är nu så kan jag inte det. Så jag ska träna på lovet. Visst ibland går det jättebra. Som på matteprovet när jag bad Gud att hjälpa mig med sista frågan (som jag för övrigt inte tror att han ville att jag skulle klara.. Jag tror att det var meningen att jag skulle misslyckas lite med provet)

Sen vill jag gärna göra lite andra saker också. För att jag behöver förbättra min relation med Gud. Just nu är det liksom typ en autobahn mellan oss, and it's kinda hard to hear what he's saying with all the cars going by...