I hate that I screwed my life up.

Jag blir så fruktansvärt trött på mig själv ibland. Speciellt nu när jag sitter här och gråter. Igen. Det är så meningslöst. Han kommer inte hem för det. Han sitter troligtvis i en bil påväg hem till sin mamma. Frågan är bara varför jag inte sitter där. Varför jag sitter här istället. Ensam. Utan någon som egentligen bryr sig. Men det är här jag får skylla mig själv.  Jag hade kunnat ha någon att prata med. Jag hade kunnat ha det betydligt mycket bättre. Om jag hade behandlat folk som de förtjänar kanske de hade velat prata med mig nu. Då kanske någon hade kunnat bry sig om vad jag känner, om hur jag mår. Men nu gjorde jag bort mig någon gång i sommras och fick alla att lämna mig. Så synd. för. mig.

Aja. För hoppningsvis får jag prata med Mikko någon gång inom de närmsta tre timmarna.. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0