Lägerkristenhet.
Okej, bara för att Mikko tog upp det i sin blogg (http://ecclesiastes.blogg.se) så tänker jag ta upp det lite djupare här. Varför man inte ska bli lägerkristen. Eller snarare varför det inte är bra.
Först kanske vi ska redogöra för vad det är. Mikko gjorde en bra förklaring av hur en lägerkristen person är. Man kan säga att han/hon har Jesus i garderoben och sen plockar fram honom när det är läger. Vissa tror dessutom att Jesus bara finns när man är på läger.
Jag tycker att det säger sig självt att man inte bara ska vara kristen på läger. Jag menar, om man bara är kristen på läger så får man ju aldrig möjligheten att leva som kristen. Man får aldrig möjligheten att testa kristendomen på riktigt. vilket är typ det bästa jag har gjort. Självklart så är det lättare att vara kristen på läger, det blir liksom mer koncentrerat och man får möta Gud på ett helt annat sätt. Men fortfarande, vardagskristendomen är det enda i mitt liv som varje dag kan få mig att rygga tillbaka och tänka tanken "har Gud verkligen gjort det där?" och att varje gång inse att han har det ger mig gåshud. Vardagskristendomen ger mig en trygghet, det är det som gör att jag blir lugn i min vardag.
Jag säger inte att läger är dåliga, så missförstå mig rätt. Jag älskar läger, och min kristenhet hade nog inte hållt om inte jag hade fått åka på läger, men jag ser det som ett tillfälle för stimulans och inspiration, det ger mig ork att fortsätta resten av året. Halleluja för det.
Jag vet inte om jag har förklarat noga nog. Jag kanske tar upp det någon mer gång, eftersom jag faktiskt tycker att vi borde ta upp det mer än vi gör. Jag har en hel del kompisar och så som bara är kristna på läger, som annars sitter och skrattar åt kristna och sen kommer de till ett läger och de är kristnast (jag hatar det uttrycket, men det finns inget annat att beskriva det med) på lägret, sen kommer de hem och det är samma sak igen. Jag förstår inte sånt.
Jesus, rädda människor från lägerkristenhet. Rädda människor från allt som är ont. De förtjänar det inte. De är bättre än så, egentligen. Hjälp oss att inte bli som Fariséerna. Jag ber dig. Förlåt för alla fel jag gör. Förlåt för allt du ber mig göra som jag inte gör. Det är min dumhet och inget annat. Förlåt mig. Förlåt.
Amen.
Först kanske vi ska redogöra för vad det är. Mikko gjorde en bra förklaring av hur en lägerkristen person är. Man kan säga att han/hon har Jesus i garderoben och sen plockar fram honom när det är läger. Vissa tror dessutom att Jesus bara finns när man är på läger.
Jag tycker att det säger sig självt att man inte bara ska vara kristen på läger. Jag menar, om man bara är kristen på läger så får man ju aldrig möjligheten att leva som kristen. Man får aldrig möjligheten att testa kristendomen på riktigt. vilket är typ det bästa jag har gjort. Självklart så är det lättare att vara kristen på läger, det blir liksom mer koncentrerat och man får möta Gud på ett helt annat sätt. Men fortfarande, vardagskristendomen är det enda i mitt liv som varje dag kan få mig att rygga tillbaka och tänka tanken "har Gud verkligen gjort det där?" och att varje gång inse att han har det ger mig gåshud. Vardagskristendomen ger mig en trygghet, det är det som gör att jag blir lugn i min vardag.
Jag säger inte att läger är dåliga, så missförstå mig rätt. Jag älskar läger, och min kristenhet hade nog inte hållt om inte jag hade fått åka på läger, men jag ser det som ett tillfälle för stimulans och inspiration, det ger mig ork att fortsätta resten av året. Halleluja för det.
Jag vet inte om jag har förklarat noga nog. Jag kanske tar upp det någon mer gång, eftersom jag faktiskt tycker att vi borde ta upp det mer än vi gör. Jag har en hel del kompisar och så som bara är kristna på läger, som annars sitter och skrattar åt kristna och sen kommer de till ett läger och de är kristnast (jag hatar det uttrycket, men det finns inget annat att beskriva det med) på lägret, sen kommer de hem och det är samma sak igen. Jag förstår inte sånt.
Jesus, rädda människor från lägerkristenhet. Rädda människor från allt som är ont. De förtjänar det inte. De är bättre än så, egentligen. Hjälp oss att inte bli som Fariséerna. Jag ber dig. Förlåt för alla fel jag gör. Förlåt för allt du ber mig göra som jag inte gör. Det är min dumhet och inget annat. Förlåt mig. Förlåt.
Amen.
Kommentarer
Trackback
