Sjukig.

Jag är sjuk. Eller egentligen inte. Men jag känner mig sjuk eftersom jag hostar och typ har feber. Ont i huvudet och yr är jag också. Funderar på att gå och duscha, sätta på mig pyjamas, göra en kopp kaffe och sen gå och lägga mig och titta på film. Får nog bli så. Sen kommer Mikko hem. Vid typ 22:30. Då tänker jag prata med honom. Det är tomt utan honom. Hade jag fått bestämma hade han varit här dygnet runt, varje dag. Men jag får inte bestämma. Det får inte han heller. Frågan är vem som egentligen bestämmer. Jag skulle tro att det i grund och botten är hans chef, Peter (hette han Peter? har för mig det...), som bestämmer. Kind of sucks.

Undrar om han får ha kvar jobbet.. Jag hoppas verkligen det. Allt kommer bli så konstigt annars. Jag vill inte det. Men samtidigt förstår jag inte varför han inte skulle få det. Jag kanske är dum eller nått, men ja. Vad vet jag? I alla fall, jag vet inte varför jag tog upp det där. Jag ville bara fylla ut  inlägget lite eftersom jag känner att jag skriver typ tre rader numera. Tre rader med vad jag gjorde i skolan. Vart tog de långa inläggen med vettiga poänger vägen? Vart tog inläggen med mina kärleksförklaringar vägen? Okej, kärleksförklaringarna känns det som att de är lite överflödiga här, det känns som att de mer hör hemma någon annanstans. Hur intresserade kan ni egentligen vara av att jag älskar Mikko mer än både ord och bilder (ni vet, en bild säger mer än tusen ord.. )? Hur intresserade kan ni egentligen vara av det faktum att vi har varit ihop i fyra månader om typ en vecka? Inte ett dugg. Eller lite kanske, men inte mycket. Jag vill skriva vettiga saker. Men nu svamlar jag bara.

Förlåt mig för att jag är blott en egoistisk människa som inte tänker på något annat än sig själv. Förlåt för att jag inte gör allt som står i min makt för att jag ska följa dig Jesus. Förlåt för att jag inte är lika bra som jag borde vara. Jesus förlåt oss människor för våra synder. Låt oss komma inför dig fria från synd. Jesus, du ser våra problem. Du ser vad vi tänker. Tack för det. Tack för att du älskar oss så innerligt. Tack för att du aldrig skulle drömma om att svika oss. Men ibland känns det som att du gör det i alla fall. Som att du lämnat oss precis när vi har hamnat på kanten av en klippa och håller på att ramla ner. Som att du överger oss när vi behöver dig som mest. Jag vet att det inte är så. Men ibland behöver du synas lite tydligare. Gud, jag ber dig. Välsigna oss och led oss på din väg. Du har stakat ut en väg för var och en av oss och jag ber dig att du ska visa oss den vägen. Även om det kanske bara är en smal liten stig genom en djungel i Sydamerika. Är det meningen så är det. Ge mig din mening för mitt liv. Jag står inför ett val snart. Jag vet att många andra står inför andra stora val i sina liv. Jesus visa dem vad de ska välja, visa mig vad jag ska välja. Gör, precis som du alltid gör, det som är bäst för oss. Det kanske trots allt är bäst för mig om jag inte får träffa Mikko mer än varannan helg. Det kanske finns en andledning. Det kanske är bra att jag har ångest över inriktningsvalet inför 2:an. Det kanske är meningen att jag inte ska få mitt liv att funka. Gud, jag ber dig. Ge mig av din frid och låt mig förstå vad du vill att jag ska göra. Hjälp alla andra att förstå vad de ska göra. Gör oss beroende av dig och varandra. Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0