Jag blev inte sexuellt utnyttjad!
Hur var Italien nu då?
Jodå, det var varmt. De flesta dagarna hade vi mellan 35 och 40 grader. Men det var en ganska skön värme de flesta dagarna, eftersom vi bodde så nära havet. Vissa dagar var det ganska fuktigt i luften, men jag gillar den typen av värme, så det var okej.
I alla fall, eftersom man tydligen (enligt Blondinbella) inte kan åka till Italien utan att bli utsatt för sexuella övergrepp så ska jag nu bevisa motsatsen. Jag har kommit hem helt helskinnad. Fast fruktkillen i affären frågade faktiskt vad jag hette och sa att jag var söt. Ska jag polisanmäla honom? Jag har vittnen.
Förlåt, jag ska inte vara så hård mot Bella. Jag känner inte henne, hade jag gjort det hade hon säkert varit jätte trevlig och så, men nu är hon en offentlig person och då får man tåla sånt. Jag tycker dock att det blir ett sånt fruktansvärt liv om att hon blir utsatt för övergrepp där nere, borde vi inte ta hand om alla övergrepp som sker här hemma först? Ett land i taget liksom.
I alla fall. Italien var det. Det var som sagt varmt, vilket resulterade i att jag låg på stranden med en flaska vatten i princip hela dagarna (siesta i sängen mellan 12-14 typ.. soooova). i vattnet just där vi var så fanns det något som kunde ge öroninflammation, vilket jag naturligtvis fick. Grattis. Vi pratade med dem i receptionen och de skickade oss till apoteket, där fick jag en flaska med droppar, 3 droppar, 3 gånger om dagen i 5 dagar. Det funkade finfint.
Pompeji och Vesuvius hann vi med också. Pompeji var coolt. Men vi var där mitt på dagen och det fanns inget vatten inne där, så vi hade knappt något vatten och alldeles för lite skugga. Varmt och svettigt var det. Vi skulle åkt upp på Vesuvius också, men det gick inte, hon var avstängd p.g.a utbrottsrisk, men det var tydligen ganska vanligt. Vi drog till Amalfi kusten istället. Amalfikusten består av en hög byar inklämda på bergsväggen, oftast har man byggt i klipporna. Dessa byar förbinds med en smal väg, som i Sverige hade varit enkelriktad. Vägen är också framsprängd ur berget och på ena sidan har man havet (rakt ner, på missa ställen är man 500m upp) och på andra sidan har man en bergsvägg. Man tutar i kurvorna för att man inte ska krocka (det går inte att se något, man har en bergvägg emellan sig och andra sidan kurvan). Min far, som har arbetat som taxi-chaufför och tycker om att köra bil stortrivdes. Han körde snabbare än lokalbefolkningen och satt och skrattade hela vägen. Jag och Marielle satt och höll i oss och hoppades att vi skulle överleva. Såhär på efterhand måste jag säga att det var sjukt roligt.
Sammanfattningsvis så hade jag en bra resa. Allt funkade fint och så. Jag saknade Mikko massor bara. Men i övrigt så var det helt okej. Men nästa gång ska jag försöka dra med Mikko ner.
