Ge mig styrka.
Okej, eftersom inget annat egentligen verkar funka så lämnar jag allt i dina händer nu Gud.
"Gud i dina händer, vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro, Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel." - Gud i dina händer, psalm 769 (nya upplagan)
Jag hoppas verkligen att du håller. Jag orkar inte falla. Jag orkar inte ligga där på marken och hoppas att någon hjälper mig upp. För även om din nåd och din kärlek är oändlig så har inte människorna som förväntas hjälpa en upp en oändlig nåd och en oändlig kärlek. Tyvärr. Förlåt Gud. Förlåt för att vi har misslyckats med att älska dig som vi borde. Förlåt för att dina fötter inte går, för att dina händer inte helar, för att dina ord inte lär folk saker. Förlåt för att vi inte ens kan vara din kropp på ett bra sätt.
Men ibland behöver vi styrka, ibland behöver vi ro. Ibland behöver vi någon som kan lyssna och ge råd. Jag vet att du kan ge oss allt det där. Jag vet att du kan ge oss allt det där och lite till. Du har alltid lite till att ge. Alltid. För du är bäst. Jag älskar dig Gud. Men ibland så behöver jag hjälp av dig för att faktiskt veta att du älskar mig. Hur ska jag veta att du älskar mig om du inte säger det eller visar det? Hur ska jag veta att du älskar mig. Förklara för mig. Jag förstår inte. Förlåt.
Amen.
