Lycka - as we know it.
Jag lovade er för hundra år sedan att jag skulle skriva om lycka. Så fine, här kommer det.
Jag frågade er vad som gör er lyckliga, och ja, jag fick två svar (resten av er var upptagna med att kommentera att jag började min misslyckade träning, så gårdagens inlägg om träning..).
Tomas (som var i USA när han skrev det..) skrev: "jag tror att det var dig jag pratade med nar jag upptackte det, men jag skriver det har iaf: jag blir lycklig av att finnas dar for mina vanner nar de behover mig. att hora nagon saga "tack, om du inte fragat hur jag matt/svarat i telefon/gett mig en kram/whatever den dar gangen vet jag inte vad jag tagit mig till" ar det basta jag vet. och det ar val ocska ratt egoistiskt nar man tanker efter - det far mig ju att kanna mig viktig, duktig och betydelsefull - men det gor mig lycklig.
sen blir jag lycklig, pa ett helt annat plan men minst lika viktigt, av bra filmer, tunga distade gitarriff, rappa spontana skamt, en bra teaterforestallning, sma barn, glass, ironi och apelsinjuice on the rocks."
och Erika skrev: "Jag har precis köpt en ny nagelstärkade med små, små krossade diamanter i som gjorde mina naglar hårda som sten. Det gör mig lycklig ;)"
Lycklig på två sätt!
Jag tror att man kan bli lycklig på två sätt, precis som Tomas beskrev, av antingen de där små kommentarerna som gör att man kan känna sig betydelsefull i alla fall en liten stund, men sen kan man också bli lycklig av de där matrealistiska sakerna, så som till exempel en ny nagelsträkare med små, små krossade daimanter i. Det är klart att det är viktigt båda två. Men jag tror att poängen är att vi måste kunna bli lyckliga av båda, men framförallt den första.
Wero drar upp Bibeln igen.
Jag vet inte vart det står och jag hitter det inte just nu, (så om någon vet det så kan ni väl slänga in en kommentar?) men jag vet att Jesus vid ett tillfälle säger att om vi har t ex en tröja, och träffar någon utan en tröja så ska vi ge våran tröja till denna någon. Och ja, jag tycker att det är en underbar tanke. Det faktum att det skulle ge alla matrealistisk lycka och dessutom kläder på kroppen, gör mig alldeles varm innombords. Men jag tror inte att det var så Jesus menade. Jag tror att han menade att vi, tillsammans som människor, kan skänka varandra lycka. Det finns en andledning till att jag inte är buddist, även om jag tycker att de har en helt underbar syn på många saker, men hallå.. Enligt en buddist så är livet på jorden ett enda lidande. Men jag tror att Jesus ville skänka oss lycka. Jag tror att han ville ge oss den icke-matrealistiska lyckan, alltså lyckan av de där små sakerna, den där kramen, det där mejlet, den där kommentaren osv.
Jag kan ha fel.
Visst jag kan ha fel, men jag tycker i alla fall att jag blir lyckligare av den icke-matrealistiska lyckan än den matrealistiska lyckan. Eller, den håller längre. Ta till exempel när vi vann i Japan. Visst, jag var lycklig, en stund. Men sen gick vi och åt och hade trevligt och helt plötsligt så kände jag inte det där lyckoruset längre. Sen att jag fortfarande får en puls på Gud-vet-vad och blir helt jätte glad så fort jag ser en video av det men tio sekunder senare inte känner någonting, bevisar väl också vad jag misstänker. Om någon istället säger något snällt så blir jag glad i flera dagar. När vi var i Japan och jag inte fick prata med Mikko i telefon så blev jag varje kväll påmind om hans röst som sa "jag älskar dig" och det där gjorde mig sjukt lycklig. Även om jag inte hade fått skriva det till honom på msn så hade jag fortfarande haft den där känslan och vetskapen om att han älskar mig. Och ja, det räcker för att göra en människa lycklig, det räcker i alla fall för att göra mig lycklig.
Rörigt och troligtvis inte alls vad ni ville läsa.
I know, det är rörigt, det är inte vad ni ville läsa, men I don't care. Jag fick ut vad jag ville, jag lärde mig något om mig själv. Som Anton (http://indiesponge.blogg.se/) så fint skrev härromdagen, "Men de är som en slags terapi för min del, det lär mig att bearbeta saker på ett sätt." Och det är precis så jag känner också. Tack Anton.
I alla fall
Jag vet att ni kanske inte blir lyckliga på alls samma sätt som jag, men vad spelar det för roll? Jag tror att det viktigaste är att vi blir lyckliga, på något sätt..
Nej, nu skiter jag i det här. Jag spyr ändå bara ur mig massa ord för att få det att låta bra, trots att det inte kommer göra det, hur mycket jag än försöker.. Nu blir det lunch och sen nån film. Sen laga mat, sen kommer Mikko :D
