...
Nej Gud, jag vet inte vad jag håller på med. Jag svamlar på om ingenting dagligen, jag tjatar på mig själv och på andra om hur vi borde göra saker. Sen sitter jag här och gör ingenting. Eller, jag gör saker. Och vissa dagar upplever jag det som tillräckligt, men idag är inte en sån dag Gud. Idag är en sån dag där jag sitter och klagar på att jag inte gör någonting. För att sen lägga mig och sova en stund och inse att jag inte gör någonting igen. Men den andra gången brukar jag ha vant mig vid tanken och inte vara lika rädd för det faktum att jag inte gör någonting. Roligt eller hur? Jag skulle kalla det patetiskt. För det är precis vad det är. Patetiskt och barnsligt. Jag är ganska barnslig. Jag suger Gud. Ibland suger jag på riktigt, jag tror att jag vet saker, att jag gör saker rätt, men sen blir allt bara fel i alla fall. Det suger verkligen.
Jag vill inte göra fel, jag gör det inte medvetet. Jag försöker kalla det otur ibland. Otur eller okunskap, men jag kan inte skylla på något av dem. Varje gång jag skyller på oturen så dyker krambjörnarna upp i huvudet på mig och försöker få mig att inse att det inte finns någon otur, utan bara något som kallas att inte tro på sig själv. Skyller jag istället på okunskapen så blir jag arg på mig själv för att jag hade kunnat lära mig det om jag ville. Om inte annat så hade jag i alla fall kunnat försöka. I många fall kunde jag nog vad det nu var jag ville kunna också, men jag ignorerade det faktumet att jag trodde att jag kunde eftersom mitt dåliga självförtroende sa till mig att jag inte kunde. Gud, jag vet att du inte kommer ge mig bättre självförtroende, men ge mig möjligheterna, hjälp mig ta den svåra vägen, hjälp mig att klara det. Jag vet att du kan det. Jag vet att jag kan det. Men någon måste fortfarande hjälpa mig. Visa mig denna någon. Hjälp mig och denna någon att klara det här, tillsammans.
Jesus tack för din oändliga kärlek och din nåd. Utan nåden är vi ingenting. Utan dig är jag ingenting. Jag behöver dig mer än jag älskar dig, men jag älskar dig så himmla mycket.
Amen.
Jag vill inte göra fel, jag gör det inte medvetet. Jag försöker kalla det otur ibland. Otur eller okunskap, men jag kan inte skylla på något av dem. Varje gång jag skyller på oturen så dyker krambjörnarna upp i huvudet på mig och försöker få mig att inse att det inte finns någon otur, utan bara något som kallas att inte tro på sig själv. Skyller jag istället på okunskapen så blir jag arg på mig själv för att jag hade kunnat lära mig det om jag ville. Om inte annat så hade jag i alla fall kunnat försöka. I många fall kunde jag nog vad det nu var jag ville kunna också, men jag ignorerade det faktumet att jag trodde att jag kunde eftersom mitt dåliga självförtroende sa till mig att jag inte kunde. Gud, jag vet att du inte kommer ge mig bättre självförtroende, men ge mig möjligheterna, hjälp mig ta den svåra vägen, hjälp mig att klara det. Jag vet att du kan det. Jag vet att jag kan det. Men någon måste fortfarande hjälpa mig. Visa mig denna någon. Hjälp mig och denna någon att klara det här, tillsammans.
Jesus tack för din oändliga kärlek och din nåd. Utan nåden är vi ingenting. Utan dig är jag ingenting. Jag behöver dig mer än jag älskar dig, men jag älskar dig så himmla mycket.
Amen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
[i]gud, tack för att du hör bön[/i]
Trackback
