Tommy och Wero

Satt på svenskan förut, vi gör ett grupparbete om Nils Ferlin, eller om diktare, men vi jobbar med Nils Ferlin. Det är lite intressant.. att vara poet kan inte vara någon dans på rosor direkt.

Och Nils Ferlin har skrivit en dikt som har fastnat i mitt huvud. "Så ler bara den" heter den.

Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.

Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.

Jag tyckte att den var fin. Det kanske inte ni tyckte, men skit samma. Jag gillar att han går från att allt är helt underbart och att folk ler (okej, blickar ler, men i alla fall) till att blicken som log skar honom så att hela glädjen dog. Det är liksom som att allt var bra, sen blev allt dåligt. På typ ett ögonblick. Det är helt sjukt...


För övrigt så fick jag mejl från Tomas förut. Jag älskar bönesvar. Eller ja, jag älskar att jag ber för saker och så blir det bra, sen vet man ju inte riktigt i det här fallet om det var något bönesvar eller inte.. men shit the same. Gud är cool.

Gud, tack för att du är så grymt cool att du liksom fixar allt. Hela tiden. Du är så cool. Jag älskar dig. För evigt. Men jag är fortfarande rädd. Låt mig finna trygghet i dig. Ta hand om mig i min oro, gör mig lugn. Låt mig gömma mig i din famn. Så som du brukade göra när jag kände mig ensam. Gud, det händer inte så ofta längre, men just nu har jag ingen att krama, jag har ingen att finna tröst hos. Låt mig göra det hos dig. Jag älskar dig. Förlåt, jag kanske inte älskar dig tillräckligt, jag kanske inte är bra nog, men jag försöker i alla fall. Jesus, förlåt alla mina synder.
Amen