Tommy och Wero

Tänkte hitta en annan bild att blogga om idag, så jag satte mig och letade igenom alla bilder jag hade på datorn och tro det eller ej, jag hittade något.
 
Jag hade faktiskt glömt bort den här bilden, jag vet inte varför jag skrev in texten från början. Men att den aldrig hade blivit publicerad är ganska uppenbart. Den var fortfarande i psd format osv.

Men i alla fall. För er som inte var med igår så handlade gårdagens inlägg om min syn på vad som egentligen hände när Jesus blev uppspikad på korset, och hur vi människor borde reagera på det.

Dagens inlägg kommer handla om tacksamhet. Inte bara till Gud utan också till människor.

Jag vet att vi är ganska dåliga på att tacka varandra, men framför allt så är vi nog dåliga på att tacka Gud. Jag kommer ibland på mig själv efter att jag har bett eller liknande med att "skit, jag glömde att tacka." Det kanske i och för sig bara är jag. Men vi människor är grymt coola. Jag menar, vi är skapade på ett sätt som gör att vi äger alla andra på jorden. Vi är skapade till Guds avbild. "jaha, och vad menar hon med det? Att Gud ser ut som oss?!" Ja. Det är precis vad jag menar. Gud ser ut som oss och vi har en del av honom i oss, var och en. Det tycker i alla fall jag är coolt. Vi ser ut som Honom, han som skapade himmel och helvete, han som skapade Jorden som vi bor på. Vi har fått en del av hans krafter i oss. Vi har fått kraften att älska. Vi har fått kraften att flytta berg om det behövs. What more can you ask for?

Okej, nu vet vi att Gud skapade oss, världen och hela fadderullan. Vi vet också att han offrade sin son för att vi skulle slippa en evighet i helvetet. Men om du hade gjort en sån sak för någon, vad hade du velat ha tillbaka då? Vi förutsätter att pengar inte är viktigt och att du älskar personen. Det är klart att du vill ha ett tack. Alla människor vill bli tackade när de har gjort något bra. Och jag tror inte att Gud är särskilt annorlunda. Faktum är att jag tror att han är grymt lik oss.

På ett läger som jag var på en gång så skulle en av ledarna be. Det är inte världens mest seriösa person vi pratar om nu och det var ingen som förväntade sig något som handlade om  något djupare än fotboll, vilket för övrigt är personens största intresse. Fotboll och datorer.
MEN I ALLA FALL. Han gick upp där, framför människorna (läger, detta var efter ett lägerbål och det var det sista vi gjorde gemensamt på kvällen, alla var där) och knäppte händerna. Sen bad han den bästa bön jag någonsin har hört
"Gud, tack för att du finns, tack för att vi vaknade imorse, även om det inte kändes så bra. Solen sken inte och fåglarna kvittrade inte. Men du gjorde det till en bra dag. Tack Gud. Tack för att du dog på korset för oss Jesus, tack för din nåd. Tack för solen, för fåglarna, för läger, för att vi får mat varje dag. För att vi har vatten att dricka. Tack för att vi fick duscha förut Gud. Tack för att vi öppet kan visa vår tro. Tack för att du älskar oss. Tack för att det finns kärlek i världen Gud, tack för att jag fick spela fotboll idag. Tack för att ingen skadade sig. Tack för att vi inte behöver känna oss hotade när vi går och lägger oss ikväll. Tack för att vi har ett tak att sova under. Tack för att vi har sängar och kuddar och täcken och tack för att vi får tacka dig. Tack för att vi har kläder att sätta på oss. Gud, det finns så mycket mer vi borde tacka dig för, men vi får ha en gräns på det. Du ser att vi tackar dig för livet Gud.
Amen"
Den där bönen sitter fast än. Jag vet inte om jag har ordningen rätt, och om alla sakerna var med. Men poängen är med. Utan att kräva något, så gick han fram där och tackade Gud, för allt och inget. För en sån liten sak som att vi har vatten att dricka, det är självklart för oss,men inte för många andra. Det är klart att vi måste tacka Gud för det med. Det vore korkat att inte göra det. Men vi kanske är korkade.

Hur påverkar det här oss?
Jo, för det första står vi i en tacksamhetsskuld till Gud. Vilket innebär att det är dags att vi börjar tacka honom för vad han gör för oss. För det andra, vi borde börja tacka varandra. I dag är vi grymt kassa på att tacka varandra, hur svårt kan det vara att säga tack när någon håller upp dörren för en eller när någon lånar ut en penna? Erkänn att miljön som vi lever i hade varit grymt mycket trevligare om vi hade tackat. Då kanske man hade velat hjälpa någon. Som det är idag så funderar jag varje gång på om jag inte ska skita i det i alla fall.. Men jag gör det i alla fall. Någon gång borde jag ju få ut något av det. Eller hur?

Jesus, jag kanske inte är bäst i världen på att tacka dig. Jag är ganska kass på det ibland. Men du har gett mig möjligheten att tacka dig. Och det är jag evigt tacksam för. Gud, du har gett mig möjligheter till saker som jag inte trodde var möjliga. Tack Gud. Du ser att jag är tacksam för så otroligt mycket mer än jag har ord för. Tack för att jag kan få barn Gud. Tack för att jag en dag ska få barn, barn som du har skapat till din avbild. Tack för att jag har en pojkvän som älskar mig, vänner som älskar mig, en familj som älskar mig. Tack för att jag lever ett tryggt liv utan några större problem. Tack för att jag får älska dig. Tack för att jag har en dator att skriva det här på. Tack för att jag får höra dig viska, tack Gud.
Amen.

Jag vet, det här inlägget blev bland det rörigaste jag någonsin har skrivit. Så ni är välkomna att klaga om det är något ni inte fattar..