Närmare och närmare.

Det känns som att jag och Gud är på väg åt rätt håll, som att vi båda går mot varandra, istället för att han följer efter mig och bevakar mig på avstånd medan jag försöker springa ifrån honom.
Jag har saknat det. Snart är vi på samma ända av världen i alla fall. Jag gillar det. Jag har saknat det. Jag behöver det.
Jag behöver dig Gud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0