Tommy och Wero

Mikko kom som sagt i fredags. Det var roligt. Vi gick på låt den rätte komma in. Alla hade sagt att deras (relativt höga) förväntningar inte gjorde att de blev besvikna. Detta gjorde att mina förväntningar inte direkt sjönk. Var jag besviken? Ja, det var jag. För det första så hade de tagit bort en viktig kärlekshistoria, det handlade bara om Oscar och Eli, de andra blev i princip bortglömda. Trots att filmen inte på något sätt saknade känsla så saknade jag ändå något. Dessutom förstörde de slutet. Universums bästa slutreplik var borttagen. Det fick mig att vilja gråta. På riktigt. Visst, slutet blev tydligare såhär, för den alltför dumma filmpubliken. Men i alla fall. Jag menar, det är ju patetiskt. Tror de att det ska vara sådär? John Aijvide Lindqvist har ju till och med varit med och skrivit manus. Vad tänkte han med?

I alla fall, sen åkte vi hem och tittade lite på TV innan vi somnade. Lördagen spenderades delvis i skolan (öppet hus) Mikko kom dock senare, han var inne i stan och träffade en kompis först. Sen drog vi hem och eftermiddagen och kvällen spenderades med film och mys. Massa mys.

Ungefär så fortsatte vi idag. Vi gick en höstpromenad och åkte och bytte vindrutetorkare på bilen (det var en upplevelse i ösregnet) sen köpte vi godis och låg och myste lite till i sängen. Nu är han fortfarande kvar, han sitter och pluggar matte mitt emot mig. Det gör mig lycklig att titta på honom. Jag önskar bara att han inte behövde åka. Och att han inte hade 2 timmar uppgifter kvar. Men men. That's life.