Tommy och Wero

Alltid. Alltid och åter alltid så finns det någonting som ligger och gnager i min hjärna. Det är alltid någonting som liksom ligger där och vill berätta något för mig, men det är som att jag inte fattar vad det är för något.

Nu de senaste veckorna (den senaste veckan snarare) så har jag börjat fundera på om det inte kan vara Gud som försöker säga något till mig. Men att det helt enkelt var för länge sedan jag pratade med Gud och inte till Gud att jag inte förstår vad det är han försöker säga. Det är som om jag har glömt bort hur Gud brukar låta, så nu blir det bara en massa ljud som jag inte förstår. Typ som om någon skulle börja prata säg, arabiska, med mig. Jag skulle inte fatta ett skit, och det är precis så det är just nu.

I alla fall så tror jag att Gud vill att jag ska lämna något bakom mig, men jag vet inte vad, och om det är det jag tror att det är så vet jag inte hur jag ska göra och hur det ska fungera. (Förlåt, jag vet att jag är hemlighetsfull, men jag vill inte att hela mitt liv ska hamna på internet.)

Aja, det verkar ju i alla fall som att Gud återigen har lyssnat på mig och i alla fall kommit så pass nära att jag kan urskilja att någon är där, även om jag inte ser att det är han. Framsteg är bra. Speciellt när de faktiskt är framsteg :)

Men nu ska jag i alla fall sova. Natti