Tommy och Wero

Det var en snubbe på cafébussen i fredags som fick mig att tänka till lite. Han undrade vilka mina tre mest kritiska punkter var. Och fulla människor som höjer rösten mot en måste man försöka svara också. Så sagt och gjort. Mina tre mest kritiska punkter, alltså de tre saker i min tro som jag  är mest kritisk mot, är nog följande:

1. Finns Gud?
2. Hör Gud mina böner?
3. Bryr sig Gud verkligen? 

Oftast kommer jag fram till följande:

1. Ja, Gud finns! Men det leder mig istället till punkt nummer två.
2. Oftast kommer jag här fram till att om Gud nu finns, vilket jag redan har konstaterat att han har, så hör han också mina böner. Men då kommer jag istället till fråga tre.
3. Om han nu har hört mina böner, så bör han också bry sig om mig, jag menar, någon som älskar mig villkorslöst, någon som vad jag än gör håller mig i sin hand och säger "jag älskar dig" bryr sig verkligen, och om man verkligen bryr sig om någon så gör man det som är bäst för personen i fråga.

Tilläggas bör att jag oftast när jag tänker på det här har insett att Gud och jag inte är överrens och att jag måste ge Gud rätt. Jag är en stolt människa som inte ofta vill ge med mig, speciellt inte när det handlar om mig själv (och det brukar bara vara de bönesvaren jag själv får till mig, att Gud säger nej till någon annan brukar inte jag höra).

Nej, jag hade inte någon poäng idag heller. Pwn på mig liksom.