Tommy och Wero

Okej, jag var ganska glad på väg hem från skolan. Visserligen så måste jag ringa pappa idag och berätta att jag och Mikko har förlovat oss, men det finns värre saker att göra liksom. I alla fall, jag kom hem och mamma säger "dina omdömen har kommit" hon sa inte hej, hon sa inte hur var din dag, hur mår du eller något i den stilen (som normala människor hade sagt) och jag sa "okej? vart är de?" "på mikron, och de var inte lika bra som förra gången" Sen gick jag. Jag orkade inte. Jag vet att jag har missat för mycket den här terminen, jag vet att jag har varit borta en del, men det är inte mitt fel. Eller visst, det är mitt fel att min farfar dog och att jag inte klarade av det, det är mitt fel att varje gång någon nämner döden så har jag lust att springa åt andra hållet och bara gömma mig någonstans tills jag känner att jag kan hantera det.

Nej, jag vet inte vad jag försöker säga, jag tror att jag försöker rättfärdiga att jag har varit borta en del från skolan och att jag klarar mig i alla fall, jag har ju ingen IG varning direkt. Jag har en del B:n i omdömmet men hallå, det har normala människor. Fan också. Ta mig härifrån?