Födelsedag.

Okej, alla fyller år någon gång (NEHE?!!?!?!) och idag är det min tur. Jag önskar bara att allt kunde vara som vanligt och att jag kunde liksom slippa att oroa mig för att de ska ringa från sjukhuset och säga att han är sämre. Eller att han är död. Egentligen så önskar jag att slapp oroa  mig. Men hela den här grejen känns så overklig. Det är liksom sånt som händer andra, inte mig. Dessutom är jag lite halv sjuk. Aja, jag ska inte klaga. Återigen så finns det folk som har det värre än jag.

Däremot så såg jag dödsannonsen från en av patienterna från jobbet i sommras i tidningen förut. Det fick mig liksom att vakna. Typ, shit, folk dör på riktigt. I mitt liv. Visst, jag vet att alla ska dö en vacker dag, men jag har ingen lust att folk som jag känner ska dö, folk som jag tycker om. Seriöst, det är för mycket död och för lite liv i mitt liv nu. Ge mig liv i födelsedagspresent?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0