Tommy och Wero

Jag är borta, väldigt borta. Allt är liksom ett dimmigt töcken av händelser som jag inte riktigt har koll på. Jag vet att pappa ringde i lördagsmorse och sa att farfar hade dött. Jag vet att jag ringde och väckte Mikko och bad honom få komma hit, jag vet att jag satt på diverse bussar i 6 timmar för att få komma hit. Jag vet att jag har gjort saker, men jag är inte säker på vad/när/hur. Allt är så luddigt.

Men jag har insett några saker om mig själv.
När jag mår dåligt...

1. ...blir jag sjukt rastlös och måste göra saker hela tiden (jag satte precis på en tvättmaskin liksom).  Normala människor ligger i sängen och vägrar göra någonting för att de inte orkar, många sover (ett av de vanligaste tecknen på depression), jag är sådan på morgonen (normalt sett är jag ganska morgonpigg) men när jag väl har börjat kan jag inte sluta.
2. ...vill jag tröstäta hela tiden, socker och fett ska det vara ^^ Tyvärr, ibland önskar jag att jag slutade äta istället (förlåt, jag vet att det inte är någon välsignelse att sluta äta när man mår dåligt, jag är bara inte nöjd med min kropp och önskar att jag kunde vinna något på att  må dåligt)
3. ...flyr jag från problemen och fruktar istället över dagen då jag måste komma hem och tänka på det.. Ganska logiskt egentligen. Eftersom jag i grund och botten flyr och bara skjuter upp problemen. Förhoppningen är dock att jag ska lyckas bli stark nog att klara det tills innan jag åker hem, det var ju trots allt därför jag stack, för att jag inte klarade av det först.

Det där gav er säkert mycket ^^ Mohahahaha. Wero is back med de värdelösa bloggarna.

Ge mig styrka Gud.