"God gives every bird its food, but He does not throw it into its nest."

- J. G Holland

Det där tycker jag är lite intressant, för det berör mig verkligen just nu. Jag menar, jag är mitt i en öken, Gud säger åt mig att hitta vatten (okej, han sa det inte ordagrannt, men jag antog), sen blir han tyst.. Det är ganska irriterande att leta, jag vet att han ger mig vatten, om jag letar. Men jag orkar inte leta. Det bara är så, jag har gått här utan vatten för länge, jag liksom svimmar och dör. Ungefär såhär (det börjar efter 3 minuter):

Jag är Naru (tjejen som jagar honom) och Gud är Keitaro (snubben)..

Det känns rätt värdelöst för den som undrar, och jag orkar inte. Jag svimmar och om ingen tar hand om mig så kommer jag dö, andligt alltså.

Jag trodde att jag hade fått en viss syn som jag har haft i nästan en vecka från Gud, men Tomas övertalade mig till att det omöjligt kunde vara Gud, och han har nog rätt.. Men då är allt jag har tystnad igen. Och jag tror att min längtan efter Gud gör att jag inte riktigt hör Honom utan det jag vill höra från Honom, eller helt enkelt bara någonting som skulle kunna vara från Honom. Det stör mig, det är irriterande och jag hatar det.

Men frågan är om inte det där andra jag hörde (ni vet det ;)) faktiskt var från Honom...
många som undrar det ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0