I'm yours - save me.

Det funkade, tillslut.
Det var nog bland det coolaste jag varit med om och ja, jag önskar att någon hade varit med mig, att jag hade kunnat få reflektera över det med någon nu, men det får jag inte, det går inte. GAH. What's the point?

Jag hatar att inte få prata när man vill. Jag menar oavsett vad jag hade försökt säga så hade jag inte fått göra det..

I ALLA FALL:
Gud är det coolaste jag någonsin har varit med om, och ja, han är så grymt underbar och jag har saknat honom mer än ord. Men nu ni, nu är han tillbaka, jag hittade vattnet, Guds vatten, och ja, Gud är cool.

Jag gick runt på andakten och tyckte att allt var värdelöst som vanligt (det har varit så rätt länge..) och så sa jag till Gud att "du får en chans till", sen låg jag på golvet med ansiktet i marken och armarna ut som ett kors och upprepade för mig själv att "I'm yours - save me" och tro det eller ej, men när jag verkligen, verkligen, verkligen var på väg att ge upp så fungerade det.

Gud är nog rätt bra i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0