Tommy och Wero

Som svar på förra inlägget så skrev Anton att han hade druckit för att dämpa sin ångest. Ni anar inte hur arg det gör mig. Ärligt talat, det finns ett och endast ett sätt att kontrollera sin ångest, eller att bli av med den för det sättet. Det kallas att gråta. Ärligt talat. typ 99% av alla människor gråter när de har ångest (i alla fall när de låter sig ha ångest och inte håller den tillbaka, vilket bara gör saken värre i slutändan). Och ett sånt där citat som liksom har fastnat i min hjärna är en av Tomas gamla dagisfröknar (kan ha varit en lågstadiefröken också, det är irrelevant i alla fall..) kommer upp i huvudet varje gång jag tänker på sånt här. Kommer inte ihåg det exakt men det handlar i alla fall om att det inte är någon idé att inte gråta tills tårarna tar slut. Det ligger något i det, på riktigt.

Och ja, jag har testat. Jag har skurit mig för att dämpa min ångest, jag har försökt trycka undan den, jag har försökt röka bort den (det slutade med att jag inte vågade stoppa in ciggen i munnen..) osv. men det hjälper inte. Nu undrar ni varför jag skär mig nu, och jag vet faktiskt inte, för att straffa mig själv tror jag. Oftast (de få gånger det faktiskt händer nu för tiden) så har jag försökt skära mig för att straffa mig för något dumt jag gjort eller sagt.

Jag glider ifrån ämnet. Vad jag ville säga var att det inte kommer hjälpa att dricka, inte i längden. Jag har sett det. På riktigt. Ni anar inte hur det blir i slutändan. Ni vill inte hamna där.