Tommy och Wero

Jag vill egentligen bara glömma allt jobbigt som händer under ett år när det blir ett nytt år och bara se tillbaka på det som var bra. Men vad var egentligen bra under 2008? Just nu ser jag bara ett enda stort mörker och om jag ska se ljus så blir det nog enskilda personer jag får vända mig till. Det går inte riktigt annars. Men jag ska göra så gott jag kan med att rada upp det bra som hände (och så tycker jag att vi glömmer, åtmindstone för en liten stund, allt dåligt som hände)

Anledningen till att jag kör på nummerlista är för att det är snyggare, jag skriver i den ordningen jag kommer på och inget annat..

1. Mikko - Ibland undrar jag vad jag gjorde utan dig, var jag verkligen så trasig som jag tror att jag var? Jag tycker om att låtsas att jag inte var det, men samtidigt så var jag utan halva mig. Det är en ganska stor bit. Dessutom vet jag att du är med mig, vad som än händer. Du var där när alla andra bara stack, du var där när jag inte kunde prata med någon annan, för att ingen annan förstod. Det är därför jag älskar dig, inte för att du är Johnny Depp eller Thåström (ni ser ju vilka förebilder jag har liksom ^^), utan för att du är du och för att du alltid är du, oavsett vad jag gör. För att du kramar mig när jag kastar matteboken i väggen, för att du pussar mig i pannan när jag gråter, för att du älskar mig utan att du förväntar dig något tillbaka (även om jag hoppas att du får ut någonting av det i alla fall ^^)
2. Milja - Ibland undrar jag vad det hade blivit av mig utan dig. Jag har inte riktigt några ord som kan beskriva vad jag egentligen känner heller. Jag vet att jag kanske inte alltid säger det du vill höra, eller det du behöver höra. Men jag gör mitt bästa.. Jag vet också att jag älskar dig och att jag kommer finnas där för dig när som helst. Även om vi är 40, gifta och har tre barn var, inte har pratat på 20 år och sist vi pratade sa att vi hatar varandra så kommer du fortfarande få ringa mig om du behöver mig. Alltid. När du vill.
3. Tomas - Jag har inga ord egentligen. Ibland känns det som att du har varit där hela mitt liv. Som att du redan vet allt om mig. Men du har inte ens kännt mig i ett år. Det känns väldigt skumt. Men det det faktum att du faktiskt säger sanningen till mig gör att jag just nu inte vet vad jag ska skriva. Det faktum att du kan säga till mig att gå och lägga mig när jag säger att jag ska ta livet av mig, det är ingen annan som gör det, men jag är väldigt tacksam för att du faktiskt åtminstone verkar ta mig på allvar. Jag vet att jag är en hemsk människa ibland och tar för givet att du ska orka, eller vilja för den delen, prata med mig alldeles för ofta. Nej jag vet inte vad jag ska skriva. Jag älskar dig, väldigt mycket. (Sen tror jag att jag bör säga förlåt också. Så förlåt mig?)
4. Robotlaget - Jag vet att inte ens hälften av er kommer läsa det här, men jag tror att det är värt att skriva det i alla fall. Fattar ni hur mycket vi har varit med om, tillsammans? Jag tror inte jag gör det. Men jag menar, vi har gått i samma klass i en evighet. Vi har fått stå ut med Jonas och Oscars dumheter i flera år (av någon konstig anledning har vi i och för sig gjort det frivilligt.. vad det tyder på är dock ett annat inlägg..). Vi har roat oss med att leka med lego, skratta, gråta, bråka och bara vara tillsammans. Men jag har aldrig ångrat det (kanske lite första dagen på tävlingen i Japan kanske.. men bara lite..). Poängen är att oavsett vad vi gör tillsammans så blir det bra i slutändan. Jag menar, jag känner ingen annan som kan tänja på reglerna lite för mycket, skälla på dommarna och säga att de har fel, för att sedan inse att "ojdå, vi hade fel" samtidigt som någon annan inser samma sak och ger oss dem en ny chans, för att sedan rätta till det man gjort fel för att bli freaking bäst. Och nej, det handlar inte bara om att vinna, men det känns väldigt bra när man gör det.
5. Mina vänner - (Nu närmar vi oss slutet på listan och som det ser ut nu, om man räknar med den här punkten så är Milja med på 3 av 5 punkter, Tomas, Mikko och resten av robotlaget är med på två.. så att vi har koll på ställningen liksom ;) ) There are no words. Ibland känns det som att ni lämnade mig, allihop ett tag i sommras, ganska många var borta ganska långt borta under hela hösten också, jag tror i och för sig att jag drog mig undan ganska mycket också..Men i alla fall. Jag tänkte mest säga att oavsett om ni finns där dygnet runt eller inte, så älskar jag er. Poängen är inte att jag behöver 123456543 vänner som jag kan ringa mitt i natten, det räcker med typ tre, för sen har alltid någon svarat tidigare i alla fall ;) Jag behöver någon som jag kan umgås med, utan att behöva vara jättedjup hela tiden. Bara för att. Det gör livet mycket enklare, och det är därför jag älskar er.

Det där är nog ganska mycket hela min lista. Jag tänker inte skriva med min familj, även om min pappa har visat sig vara en mycket stadigare klippa än jag någonsin trott nu de senaste månaderna, så känner jag inte att det är någon idé att skriva varför. Ni har fått veta det ni behöver veta. Det räcker. Återkommer senare med lite annat xD