Varför står vi egentligen ut?

Konstaterade precis att det finns gott om folk som påverkar mig. De flesta påverkar mig negativt.

Folk jag ser på TV, folk jag läser om. Igår läste jag om en snubbe som hade läst 1300 poäng språk på högskolan. Det motsvarar 21 års studier, fast han var bara typ 26 så han hade läst hyfsat mycket mer än det han läst i skolan. Och ärligt talat. Sånt gör mig knäckt. För jag har slutat bry mig om vad folk i min närhet tycker och tänker om mig (Okej,  jag försöker, men nu tänker jag på det och sen tänker jag "aja, men jag kan andra saker") men när jag ser sånna människor blir jag arg. Jag blir grinig på riktigt. För jag vill också vara där, för när människor långt bort läser om en så har man kommit någonstans. Man har gjort något av värde, det har inte jag.

Visst, jag lyckas med det mesta jag tar mig för, men inte det enda jag verkligen vill lyckas med. Jag vill hjälpa folk nå sina mål. Jag vill bara se folk bli lyckliga på grund av mig. I alla fall lite. Men jag vet inte hur jag ska göra. Jag känner mig så handikappad ibland.

Det hjälper inte direkt när folk ljuger för mig. Jävla hycklare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0