Svar till My angående handikapp och utvecklingsstörningar.

My skrev: "Men varför fick en människa då så många medfödda sjukdomar som är så ovanliga. Som hon lidit av? Varför gjorde han att hon fick/får lida? Och att hon fick flera saker, inte bara en? Varför just hon? Och varför lät han det ske saker mot henne när hon bara var liten som psykisk och fysisk misshandel, mobbing och sexuella övergrepp? Varför just hon och varför träffade allt henne? Och de som har det ännu värre? Varför just dem? När någon försöker och gör allt hon kan för att må bra, varför skapade han henne svag och satte henne i en miljö och där det fanns omständigheter som gjorde allt ännu värre? Jag vill förstå men kan inte..."

För det första, Gud har inte gjort någon svag. Jag vet att det låter klyshigt, men det som inte dödar oss gör oss faktiskt starkare. Det gör det, på ett eller annat sätt, tro det eller ej. Om vi tar mig som exempel, för 4 år sen (jag tror att det är fyra år sen..) så blev jag ihop med en kille som också tog min oskuld (there, you have it), efter det spenderade vi ett par månader tillsammans där han ägnade större delen av tiden åt att trakassera mig, psykiskt då. Jag hade börjat skära mig på hösten innan och det blev ju inte dirket bättre av det. Under påsklovet lyckades jag bryta knäet, vilket resulterade i en operation och sedan tre månader i rullstol. Tre månader av ytterligare helvete. Med en pojkvän som fortfarande trakasserade mig, en farmor som hade järnkoll på mig (jag fick bo hos farmor eftersom hon var den enda som kunde vara hemma på eftermiddagarna och kolla så att inget hände..) så mådde jag bara sämre och sämre. Jag missade ett världsmästerskap som jag skulle tävla i och hela min klass fick åka utom jag. Jag såg inget bra i det alla. Ingenting verkligen.

Men något bra måste ha hänt, för nu när jag ser tillbaka på det så ser jag bara hur jag växte som människa. Visst, pojkvännen dumpade mig samma kväll som jag hade tänkt dumpa honom. Det gick inte så bra i den där vm-tävlingen och jag slutade inte skära mig förrens långt senare, om jag nu verkligen har slutat (jag har inte skurit mig sen julafton). Men jag växte ändå som människa, allt ger oss erfarenheter som vi själva väljer vad vi använder till. Visst är det grymt? Antingen så kan du se allt hemskt som har hänt dig som en utmaning, eller så kan du välja att se det som att allt bara var hemskt och jobbigt och att du aldrig kommer kunna göra något vettigt av det. Men beroende på vad du väljer så kommer livet att se väldigt olika ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0