Det är som att det blir såhär bara för att jag önskar mig motsatsen..

Bara för att jag när jag vaknade imorse tänkte att FAN, jag vill verkligen inte.
Bara för att jag fick panik och för första gången på länge ringde Mikko det första jag gjorde på morgonen.
Bara för att jag fortfarande har den där klumpen av rädsla inom mig, helt utan att veta varför.

Det är verkligen bara därför. Jag kommer få sitta ensam hela kvällen, vi kommer inte kunna prata alls. Allt kommer bara bli ångest. Fuck. Jag vill verkligen inte. Jag pallar inte. Jag vill inte vara den jobbiga flickvännen. Jag vill vara den snälla underbara trevliga flickvännen som aldrig säger emot, och jag ska inte säga emot nu heller. Jag säger inte emot, jag vill bara slippa vara ensam ikväll. Jag hatar när det blir såhär..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0