Tommy och Wero

Jag vet vad jag tycker om folk, jag tror mig ha hyfsad koll på vad de tycker om mig och det är liksom det enda som egentligen spelar någon större roll, för folk ljuger. Alltid. Det finns inga människor som går en hel dag utan att ljuga, vi är människor, egoistiska sådana, och det går tyvärr inte att komma ifrån, även om vi kan försöka.

I alla fall. Jag insåg precis att folk ser mig på ett väldigt skumt sätt, jag är tydligen en sån människa man driver med när man inte anser att man har något bättre för sig, sen förväntas jag gå med på att vara bästa kompisen när man behöver prata, för att inte tala om när jag ska hjälpa folk som annars inte säger ett ord till mig med deras förbannade inlämningar och prov och Gud vet vad. Jag hatar det, på riktigt. Det gör mig vansinnig att inse att folk försöker utnyttja mig för att lyckas själva. Men jag vet, folk är sånna. Det är väl bara att inse. Men jag tänker spendera de 50 minuter jag har fram tills Mikko kommer hem från jobbet med att be för dem, för att de ska klara sig själva och för att det ska bli bra för dem. För egentligen så förtjänar ni det (ja, jag vet att vissa av dem läser det här så jag säger ni istället ^^), ni måste bara lära er att uppföra er ordentligt ^^