Kärlekens och nådens Gud.
Skulle egentligen skrivit det här inlägget igår, men jag blev ytterst oinspirerad ungefär halvvägs igenom, så jag skriver klar nu istället :P
Jag tror på Gud (no shit?) och jag tror på att han älskar mig villkorslöst, så mycket att han offrade sin son för att jag skulle få evigt liv, tillsammans med alla andra som faktiskt tror på honom.
Men jag tror också att det kräver vissa uppoffringar från våran sida. Gud gav oss vissa regler (det dubbla kärleksbudet bland annat) som vi bör följa och när vi inte gör det så behöver vi uppriktigt be om förlåtelse för att vi ska vara välkomna till honom i himmelen, för att vi ska få ta del av hans nåd.
Vad innebär då detta? Det innebär att vi kan göra fel utan att brinna i helvetet i all framtid, men det innebär inte att vi kan göra precis vad som helst. Dels så blir det jobbigt för oss som människor att be om förlåtelse hela tiden, dessutom så fungerar det helt enkelt inte i längden. I Bibeln står det lite fint: "Hur är det då: Ska vi synda för att vi inte står under lagen, utan under nåden? Naturligtvis inte." (Rom 6:15). Poängen med det där tror jag är att det är klart att vi inte ska synda bara för att vi kan utan att vi ska försöka så gott det går att följa Gud i vad han vill, eftersom det är det vi är skapade för, det är det vi mår bra av. Dessutom står det att man inte kan tjäna två herrar (Gud och Mammon) se liknelsen om den oherderlige förvaltaren (Luk 16:1-13).
Egentligen så ville jag nog ha sagt att Gud älskar oss villkorslöst, allihop, men för att få ta del av hans kärlek så måste vi ge honom något tillbaka (kärlek) och när vi misslyckas (vilket vi gör, vi är människor inte robotar) så behöver vi be om förlåtelse och ta del av Guds nåd. Och det här är något vi borde vara rejält tacksamma för, därför tänker jag skriva en bön om en liten stund.
Jag tror på Gud (no shit?) och jag tror på att han älskar mig villkorslöst, så mycket att han offrade sin son för att jag skulle få evigt liv, tillsammans med alla andra som faktiskt tror på honom.
Men jag tror också att det kräver vissa uppoffringar från våran sida. Gud gav oss vissa regler (det dubbla kärleksbudet bland annat) som vi bör följa och när vi inte gör det så behöver vi uppriktigt be om förlåtelse för att vi ska vara välkomna till honom i himmelen, för att vi ska få ta del av hans nåd.
Vad innebär då detta? Det innebär att vi kan göra fel utan att brinna i helvetet i all framtid, men det innebär inte att vi kan göra precis vad som helst. Dels så blir det jobbigt för oss som människor att be om förlåtelse hela tiden, dessutom så fungerar det helt enkelt inte i längden. I Bibeln står det lite fint: "Hur är det då: Ska vi synda för att vi inte står under lagen, utan under nåden? Naturligtvis inte." (Rom 6:15). Poängen med det där tror jag är att det är klart att vi inte ska synda bara för att vi kan utan att vi ska försöka så gott det går att följa Gud i vad han vill, eftersom det är det vi är skapade för, det är det vi mår bra av. Dessutom står det att man inte kan tjäna två herrar (Gud och Mammon) se liknelsen om den oherderlige förvaltaren (Luk 16:1-13).
Egentligen så ville jag nog ha sagt att Gud älskar oss villkorslöst, allihop, men för att få ta del av hans kärlek så måste vi ge honom något tillbaka (kärlek) och när vi misslyckas (vilket vi gör, vi är människor inte robotar) så behöver vi be om förlåtelse och ta del av Guds nåd. Och det här är något vi borde vara rejält tacksamma för, därför tänker jag skriva en bön om en liten stund.
Kommentarer
Trackback
