Att ha en alkoholiserad förälder - hur tänkte Gud där?
Jag har en alkoholiserad förälder, det suger. Det gör dig till en konstig människa med konstiga reaktioner på olika händelser. Men framförallt så skapar det en otrygghet, man vet inte hur ens förälder kommer vara när man kommer hem och man vet inte hur man ska hantera olika situationer, även om man lär sig så är man aldrig säker. Det är därför jag är rädd för alkoholpåverkade människor och det är därför jag har svårt att klara av vissa saker, hastiga rörelser etc.
Men det var inte det jag skulle skriva om - jag har hela mitt liv blivit kallad ett misstag, något som min mamma ångrar. Fram tills jag blev kristen så trodde jag på henne, de första 14 åren ungefär av mitt liv så trodde jag att jag var ett misstag och att ingen ville ha mig. När jag blev kristen så fick jag höra att Gud hade en mening i allt och att han hade skapat varje enskild människa. Helt plötsligt såg jag en mening i att jag finns, en mening i varför jag föddes i den här familjen.
Det är klart att delar av min uppväxt har sugit skithårt, vissa dagar suger det fortfarande, ibland ligger jag vaken hela nätterna för att jag inte vågar sova och jag vågar inte ringa någon för att jag är rädd för att hon ska höra det. Men jag älskar min mamma och innerst inne så tror jag att det är väldigt bra att jag finns där för henne även om jag inte alltid är världens bästa dotter. Och även om det inte borde vara så.
Dessutom så tror jag att det har med den fria viljan att göra, Gud planerar aldrig att någon ska bli alkoholist och man har alltid möjligheten att sluta, vilket troligtvis är vad Gud planerar - sen gör människan på ett annat sätt. Det suger, tänk hur grym världen hade varit om vi hade gjort som Gud vill hela tiden? Lite som the sims utan att simmarna kan göra som de vill.
Sammanfattningsvis så tror jag inte att Gud planerar att någon ska födas in i en familj med en alkoholiserad förälder, men när det blir så så tror jag att han gör det bästa av situationen och jag kan helt ärligt säga att jag är en starkare människa nu än jag hade varit annars.
Men det var inte det jag skulle skriva om - jag har hela mitt liv blivit kallad ett misstag, något som min mamma ångrar. Fram tills jag blev kristen så trodde jag på henne, de första 14 åren ungefär av mitt liv så trodde jag att jag var ett misstag och att ingen ville ha mig. När jag blev kristen så fick jag höra att Gud hade en mening i allt och att han hade skapat varje enskild människa. Helt plötsligt såg jag en mening i att jag finns, en mening i varför jag föddes i den här familjen.
Det är klart att delar av min uppväxt har sugit skithårt, vissa dagar suger det fortfarande, ibland ligger jag vaken hela nätterna för att jag inte vågar sova och jag vågar inte ringa någon för att jag är rädd för att hon ska höra det. Men jag älskar min mamma och innerst inne så tror jag att det är väldigt bra att jag finns där för henne även om jag inte alltid är världens bästa dotter. Och även om det inte borde vara så.
Dessutom så tror jag att det har med den fria viljan att göra, Gud planerar aldrig att någon ska bli alkoholist och man har alltid möjligheten att sluta, vilket troligtvis är vad Gud planerar - sen gör människan på ett annat sätt. Det suger, tänk hur grym världen hade varit om vi hade gjort som Gud vill hela tiden? Lite som the sims utan att simmarna kan göra som de vill.
Sammanfattningsvis så tror jag inte att Gud planerar att någon ska födas in i en familj med en alkoholiserad förälder, men när det blir så så tror jag att han gör det bästa av situationen och jag kan helt ärligt säga att jag är en starkare människa nu än jag hade varit annars.
Kommentarer
Trackback
