Tommy och Wero

Igår kväll bestämde jag mig för att skicka en vän-förfrågan till en gammal klasskompis från låg- och mellanstadiet när jag fick upp henne som förslag. Sagt och gjort, hon tackade nej. Jag kan ju av naturliga skäl inte veta varför hon sa nej, men jag vet att hon gjorde det.

Jag har dock en kvalificerad gissning på varför hon inte accepterade min vännerförfrågan. I låg- och mellanstadiet så lekte vi en del, men vi tyckte egentligen aldrig om varandra. I högstadiet vet jag inte vad jag hade gjort men hon spenderade i alla fall en hel del tid med Interntemobbing. Inte för att jag någonsin brydde mig. Det enda hon "gjorde" mot mig som jag faktiskt blev ledsen av var ingenting hon medvetet gjorde mot mig. Hon skar sig, djupt och mycket. Jag skar mig desto ytligare och desto mindre och när en av killarna i min klass en gång sa "dina skärsår är ju ingenting mot XXs" så gav jag upp. Jag brydde mig inte om vad andra tyckte om mina skärsår, men att inte ens klara av att göra det blev för mycket.

Oavsett så har jag släppt det där idag, jag har liksom gått vidare - jag skiter i allt det där och igår när jag såg henne där så tänkte jag att hon kanske är en sån där människa som man kan ha på sin facebook i en halv evighet utan att egentligen bry sig för att sedan, någon gång i framtiden - bli vän med på riktigt. Men tydligen så har ju inte hon släppt vad det nu var jag gjorde mot henne...