En hemlängtan bort.

För ett par år sen, det måste ha varit i ettan eller tvåan på gymnasiet så var jag ute och gick på vad jag tror var en gymnastiklektion, och jag såg det här papperet - En hemlängtan bort. Det var precis så jag kände, jag hade en hemlängtan bort.


Anledningen till att jag skriver det här nu, är för att jag var inne på helgon och kollade min presentation - och där stod det kvar, en hemlängtan bort.

Jag brukade identifiera min hemlängtan bort med att jag inte kände mig hemma där jag var, att jag behövde ta mig någon annanstans. Men jag förstod aldrig vart - men nu vet jag precis vart jag behövde, till ett tryggt förhållande där jag jag litar på min pojke - till en lägenhet där inget annat spelar någon roll förutom just han och jag och det vi känner för. Till ett liv där jag bestämmer, ingen annan.

Det är nog dags att ta bort den där texten. Jag har ingen hemlängtan bort längre, jag är redan hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0