Tommy och Wero

Mikko gjorde slut med mig igår. Jag har väl gissat att det var på väg ett tag, det började vid höstlovet sen blev det bättre och nu var jag nästan säker på att vi kunde glömma det, men jag hade tydligen fel.

Anledningen var att han inte trodde att det här var Guds vilja. Jag fattar inte riktigt det där, jag fattar inte hur det inte skulle kunna vara Guds vilja, men jag antar att om det inte är det så kommer jag att fatta det och om det är det så kommer han att fatta det. Vi behöver väl bara ge det tid. Hur mycket tid då? Igår vid den här tiden så var jag förlovad - nu är jag, ingenting. Verkligen ingenting och det gör så ont. Jag kan inte se mig själv med någon annan, jag vill inte se mig själv med någon annan och även om jag försöker så ser jag bara - äckel. Jag blir liksom illamående av tanken på att jag en vacker dag ska gifta mig med någon annan än honom.

Men jag kan ju inte tvinga honom att vara ihop med mig, fast å andra sidan så hävdar hans föräldrar att jag kontrollerar honom alldeles för mycket (vilket tydligen inte var något de sa till honom igår när han sa att han tänkte göra slut med mig utan något de sa för typ två år sedan - innan jag ens hade fått träffa dem) så jag kan väl lika gärna göra det lite till (observera ironin).

De (Mikko och hans pappa) ska komma ner med mina saker på söndag - alla mina kökssaker etc. som jag i förra veckan diskade och gjorde i ordning i VÅRAT kök med. Ett kök jag aldrig kommer att få se igen. Det är allt det där som känns så mysko, för två veckor sedan var vi på IKEA och köpte ny säng - nu kommer jag aldrig ens få se den där sängen.

Visst, vi är fortfarande vänner - jag älskar honom och han säger att han älskar mig (vilket jag därmed tror att han gör - Mikko ljuger inte om sånt). Vi måste bara vara ifrån varandra och hålla pratandet på en vänskaplig nivå ett tag, igårkväll (inatt) innan jag/vi gick och la mig/oss så lyckades vi till och med skämta lite och jag tyckte att det var roligt. Så på ett sätt kanske allt kommer att bli bra om vi bara fortsätter vara vänner, vad vet jag?

Det blir i alla fall inget Eskilstuna för mig ikväll, gissningsvis så blir det inte det på ett långt tag. Det känns tråkigt. Men det är väl okej antar jag, jag ska åka till Skene istället och träffa Rasmus och Maria, jag måste bort och Maria fyller 20 i helgen...

Om bloggandet kommer lite i skymundan så förstår ni i alla fall varför.