"The absence of evidence is not necessarily the same thing as evidence of absence..."
Jag har vänner som kan så sjukt mycket saker, vänner som varje gång jag ens tänker på dem förvånar mig med sitt intellekt. Tomas är en av dem - jag var inne på hans facebook-profil alldeles nyss, mest för att jag funderade på om han fortfarande lever - och hittade citatet i rubriken. Det fick mig att tänka.
Citatet kommer från en Dr William Lane Craig - som sammanlagt har skrivit över 30 böcker. I alla fall - vad han säger är att bara för att vi inte kan bevisa att Gud finns så innebär det inte nödvändigtvis att vi bevisar att Gud inte finns - det ger alltså inte alla världens ateister en ryggdunk och ett "ja, vi hade rätt trots allt" - men det ger inte heller alla världens troende en ryggdunk och ett "ja, vi hade rätt trots allt" - det ger oss a dead end. Vi kan inte genom bevis avgöra vem som har rätt - för ingen kan bevisa att Gud finns, alternativt att han inte gör det.
Vad gör vi då? Jo - som kristen så klingar man fast vid dem som säger att inget går att bevisa, för det är det närmaste ett erkännande vi som kristna kan få - som ateist så håller man sig till dem som desperat försöker bevisa avsaknaden av Gud genom att förstå mer och mer av universum.
Men vad jag inte förstår med alla dessa vetenskapsmän som bevisar mer och mer om både det ena och det andra är hur man kan upptäcka mer och mer saker, som gör människans existens mer och mer otrolig, och sedan säga att det är ett argument för att Gud INTE finns. Jag tolkar det som att de egentligen inte förstår poängen med det hela - som att de inte förstår att vad de egentligen gör är att de gräver ner sig själva i ett hål som de sedan inte kan komma upp ifrån - jag tycker att det snarare känns som att de gör oss som faktiskt tror en tjänst än att de gör sig själva en tjänst.
Men jag vet inte - jag är ingen expert - men jag vet en sak, det finns ingen här i världen som kan få mig att sluta tro - aldrig någonsin.
Citatet kommer från en Dr William Lane Craig - som sammanlagt har skrivit över 30 böcker. I alla fall - vad han säger är att bara för att vi inte kan bevisa att Gud finns så innebär det inte nödvändigtvis att vi bevisar att Gud inte finns - det ger alltså inte alla världens ateister en ryggdunk och ett "ja, vi hade rätt trots allt" - men det ger inte heller alla världens troende en ryggdunk och ett "ja, vi hade rätt trots allt" - det ger oss a dead end. Vi kan inte genom bevis avgöra vem som har rätt - för ingen kan bevisa att Gud finns, alternativt att han inte gör det.
Vad gör vi då? Jo - som kristen så klingar man fast vid dem som säger att inget går att bevisa, för det är det närmaste ett erkännande vi som kristna kan få - som ateist så håller man sig till dem som desperat försöker bevisa avsaknaden av Gud genom att förstå mer och mer av universum.
Men vad jag inte förstår med alla dessa vetenskapsmän som bevisar mer och mer om både det ena och det andra är hur man kan upptäcka mer och mer saker, som gör människans existens mer och mer otrolig, och sedan säga att det är ett argument för att Gud INTE finns. Jag tolkar det som att de egentligen inte förstår poängen med det hela - som att de inte förstår att vad de egentligen gör är att de gräver ner sig själva i ett hål som de sedan inte kan komma upp ifrån - jag tycker att det snarare känns som att de gör oss som faktiskt tror en tjänst än att de gör sig själva en tjänst.
Men jag vet inte - jag är ingen expert - men jag vet en sak, det finns ingen här i världen som kan få mig att sluta tro - aldrig någonsin.
Kommentarer
Trackback
