"De flesta kristna i Sverige hatar faktiskt inte homosexuella."
Satt och läste en kompis blogg och såg att hon hade skrivit ovanstående citat - vilket jag tror är fruktansvärt sant. Dessutom är det ytterst aktuellt eftersom det samfund jag tillhör, Evangeliska Frikyrkan, igår röstade igenom att avsäga sig vigselrätten för att "slippa" att viga homosexuella. Man kommer istället att konstruera en ny vigselakt, utan laglig rätt - mer eller mindre en välsignelse alltså (om jag har förstått det hela rätt). Läs mer om det här.
Jag har tidigare skrivit att jag inte tycker att det är rätt att viga samkönade par i kyrkan, vilket jag inte tycker. MEN - jag har inget problem med homosexuella. Det är homosexualiteten jag ser ett problem i, precis som många andra kristna jag känner. Problemet är inte att någon vill leva resten av sitt liv med en person av samma kön - problemet ligger i att man kräver Guds välsignelse i det. Jag förstår att man gärna vill ha den, men jag vill gärna ha den i många saker jag gör, men jag vet att i hälften av de där sakerna så kommer jag inte att få den - för att det helt enkelt inte är rätt, egentligen.
Det finns gott om exempel på sånt här, tempelriddarna tillexempel. De gick ut och dödade i Guds namn, utan hans välsignelse och även om folk verkar ha fått för sig att de trodde att de hade Gud på sin sida och att man därmed kan beskylla hela kristenheten för korstågen så var de fullt medvetna om att de inte hade Gud på sin sida i dödandet, de bad därför honom om förlåtelse efter varje slag.
Ska man då som homosexuell be Gud om förlåtelse för varje gång man kysser sin partner? Nej, det känns ju fruktansvärt fånigt. Men steg ett kanske i alla fall är att ge med sig - man kanske inte måste vigas i kyrkan, och därmed kräva Guds välsignelse för det.
Jag tycker att det är bra att vi som samfund hellre låter bli helt än att inte få bestämma det själva. Jag tycker att det är bra att vi inte tänker "ge med oss" och låtsas att vi inte bryr oss om vad som egentligen står i Bibeln. Jag tycker att det är bra att vi kan stå för vad vi tror på och jag tycker att det är bra att vi i 2000-talets Sverige följer FNs mänskliga rättigheter tillräckligt mycket för att låta religionen formas som den faktiskt är formad snarare än att försöka låtsas att den ser ut på ett helt annat sätt egentligen.
Som en liten notis så måste jag påpeka att det nämns tre församlingar i artikeln jag länkade till - frikyrkosverige är så pass litet att jag känner folk i alla tre.
Jag har tidigare skrivit att jag inte tycker att det är rätt att viga samkönade par i kyrkan, vilket jag inte tycker. MEN - jag har inget problem med homosexuella. Det är homosexualiteten jag ser ett problem i, precis som många andra kristna jag känner. Problemet är inte att någon vill leva resten av sitt liv med en person av samma kön - problemet ligger i att man kräver Guds välsignelse i det. Jag förstår att man gärna vill ha den, men jag vill gärna ha den i många saker jag gör, men jag vet att i hälften av de där sakerna så kommer jag inte att få den - för att det helt enkelt inte är rätt, egentligen.
Det finns gott om exempel på sånt här, tempelriddarna tillexempel. De gick ut och dödade i Guds namn, utan hans välsignelse och även om folk verkar ha fått för sig att de trodde att de hade Gud på sin sida och att man därmed kan beskylla hela kristenheten för korstågen så var de fullt medvetna om att de inte hade Gud på sin sida i dödandet, de bad därför honom om förlåtelse efter varje slag.
Ska man då som homosexuell be Gud om förlåtelse för varje gång man kysser sin partner? Nej, det känns ju fruktansvärt fånigt. Men steg ett kanske i alla fall är att ge med sig - man kanske inte måste vigas i kyrkan, och därmed kräva Guds välsignelse för det.
Jag tycker att det är bra att vi som samfund hellre låter bli helt än att inte få bestämma det själva. Jag tycker att det är bra att vi inte tänker "ge med oss" och låtsas att vi inte bryr oss om vad som egentligen står i Bibeln. Jag tycker att det är bra att vi kan stå för vad vi tror på och jag tycker att det är bra att vi i 2000-talets Sverige följer FNs mänskliga rättigheter tillräckligt mycket för att låta religionen formas som den faktiskt är formad snarare än att försöka låtsas att den ser ut på ett helt annat sätt egentligen.
Som en liten notis så måste jag påpeka att det nämns tre församlingar i artikeln jag länkade till - frikyrkosverige är så pass litet att jag känner folk i alla tre.
Kommentarer
Trackback
