Dag 2, Mina föräldrar
Jag älskar mina föräldrar.
När jag var mindre ville jag alltid ha föräldrar som gjorde det och det, och framförallt så ville jag ha föräldrar som INTE gjorde det där och det där - ni vet sådär som alla barn gör någon gång ibland.
Det är först nu som jag har insett att jag redan har det där i mina föräldrar.
Jag är pappas flicka ut i fingerspetsarna - jag älskar min pappa över allt annat här på jorden och jag skulle göra vad som helst för honom. Grejen är den att vi har aldrig haft en speciellt nära relation, jag och pappa, vi är inte så socialt anpassade att vi kan kommunicera ordentligt antar jag, eller så är det bara jag som inte kan kommunicera, det är också väldigt troligt, jag är allt annat än bra på att kommunicera xD
I alla fall, när jag och Mikko gjorde slut i våras så insåg jag precis hur mycket min pappa faktiskt betyder för mig - jag och min mamma funkar inte ihop när någon av oss mår dåligt, vilket dessvärre är allt för ofta, så jag flydde hem till pappa och vad kan jag säga? Pappa är bäst! Bäst, bäst, bäst!
Mamma å andra sidan, det är inget fel på henne egentligen - om man letar ordentligt i bloggen så hittar man ett inlägg där jag för första gången berättade om min och mammas relation - något som jag väldigt sällan pratar om annars. Det gör rätt ont. Om någon, mot förmodan, skulle palla att leta reda på det där inlägget så kan jag ju hälsa er att mamma är nykter nu för tiden och jag har nog aldrig varit så stolt över någon som när jag insåg att hon hade varit nykter typ superlänge. Faktum är att jag inte kommer ihåg senaste gången min mamma drack - vilket jag tycker att min mamma ska ha enormt mycket creds för, hon äger! Mamma är också bäst! Så det så!
När jag var mindre ville jag alltid ha föräldrar som gjorde det och det, och framförallt så ville jag ha föräldrar som INTE gjorde det där och det där - ni vet sådär som alla barn gör någon gång ibland.
Det är först nu som jag har insett att jag redan har det där i mina föräldrar.
Jag är pappas flicka ut i fingerspetsarna - jag älskar min pappa över allt annat här på jorden och jag skulle göra vad som helst för honom. Grejen är den att vi har aldrig haft en speciellt nära relation, jag och pappa, vi är inte så socialt anpassade att vi kan kommunicera ordentligt antar jag, eller så är det bara jag som inte kan kommunicera, det är också väldigt troligt, jag är allt annat än bra på att kommunicera xD
I alla fall, när jag och Mikko gjorde slut i våras så insåg jag precis hur mycket min pappa faktiskt betyder för mig - jag och min mamma funkar inte ihop när någon av oss mår dåligt, vilket dessvärre är allt för ofta, så jag flydde hem till pappa och vad kan jag säga? Pappa är bäst! Bäst, bäst, bäst!
Mamma å andra sidan, det är inget fel på henne egentligen - om man letar ordentligt i bloggen så hittar man ett inlägg där jag för första gången berättade om min och mammas relation - något som jag väldigt sällan pratar om annars. Det gör rätt ont. Om någon, mot förmodan, skulle palla att leta reda på det där inlägget så kan jag ju hälsa er att mamma är nykter nu för tiden och jag har nog aldrig varit så stolt över någon som när jag insåg att hon hade varit nykter typ superlänge. Faktum är att jag inte kommer ihåg senaste gången min mamma drack - vilket jag tycker att min mamma ska ha enormt mycket creds för, hon äger! Mamma är också bäst! Så det så!
Kommentarer
Trackback
