Svenssonliv med villa, volvo och vovve.

Jag och Tommy var på Liseberg idag, på vägen hem satt jag och läste lite i Kupé. De hade en väldigt intressant artikel som handlade om hur 80 och 90-talisterna strävar efter ett riktigt "svenssonliv" där vi vill gifta oss tidigt, leva i livslång tvåsamhet, skaffa barn tidigt samt ha en hög moral. Vi strävar mer och mer mot "villa, volvo, vovve" snarare än vad våra föräldrar strävade efter i backpacking, tågluffande, att vara obunden etc.

Och helt ärligt så måste jag nog erkänna att såhär i efterhand så verkar det ju som att de av våra föräldrar som inte strävade efter att vara obundna verkar vara de som faktiskt har hållit ihop - så vår generation kanske har kommit på något ändå? Vi kanske är på väg mot vår livslånga tvåsamhet?

Jag kan i alla fall villigt erkänna att jag kände igen mig väldigt mycket i beskrivningen av 90-talisterna, jag vill gifta mig tidigt, leva tillsammans resten av livet och ta rätt beslut.

För tillfället känner jag mig ändå hyffsat "nära" det där målet - jag är trygg i mig själv och i mitt liv - i Tommy och i vad vi har och i hur vårt liv fungerar just nu, vi har ett par olika projekt ihop på g, vi tänkte skaffa en liten kissekatt och sådär - jag tror på oss, jag tror på oss föralltid.

Att vara sambo.

Förra sommaren så bestämde ju jag och Tommy oss för att vi skulle flytta ihop - ibland har jag funderat på hur bra det beslutet egentligen var - inte så att jag har ångrat det, men jag har i alla fall ibland funderat på om inte Marielle hade rätt när hon tyckte att vi skulle ha minst en etta MED kök för att kunna stänga en dörr - vi har inte den möjligheten men samtidigt så tror jag att det har fått oss att lära oss en hel del - och jag tror att det har fått oss att komma väldigt mycket närmare varandra.

I alla fall - vad jag ville skriva var att det är dagar som idag som gör mig grymt lycklig över att jag har en så pass grym sambo, jag har haft feber, i morse låg jag och hade feberdrömmar där jag trodde att jag satt fast på Helen Sjöholms toalettstol, toaletten var mörk, jag såg en spindel och skulle döda den och ja - toalettstolen välte (med mig, jag satt ju liksom fast på den) och jag kunde inte ta mig därifrån. THE HORROR! I alla fall så ska jag tydligen ha ropat på Tommy - i sömnen, och sen har jag ett vagt minne av att han svarade och det gjorde mig väldigt lugn att veta att han fanns där - att spindlarna inte skulle döda mig. Hur jag kom från Helen Sjöholms toalett vet jag inte, det framgick liksom inte - jag vaknade inte - men jag kom därifrån.

Men inlägget skulle inte handla om feberdrömmar utan om att jag är grymt nöjd med min sambo - speciellt kvällar som ikväll när vi har suttit i soffan/legat i sängen och surfat, pratat fotboll och formel 1 och bara umgåtts -  för att det inte behövs något mer för att vi ska vara rätt nöjda med tillvaron.

Så, med de orden går jag och lägger mig - det är formel 1 imorgon, jag måste se helvetet är jag rädd >.< Webber kvalade efter en rad dåliga beslut in på 18:e plats idag - "yay", den här säsongen kommer ju gå åt helvete >.<

Att få vara lycklig.

Människor ångrar saker - så fungerar världen. Man gör saker, i efterhand så inser man att det kanske inte var så jävla bra och så ångrar man sig. Jag ångrar många saker. Ett par som jag känner att jag behöver skriva av mig om.

Jag ångrar en mängd saker, att jag inte fokuserade på saker, att jag fokuserade på fel saker, att jag inte gick på magkänslan från första början.

Det där med magkänsla är ett väldigt intressant ämne att diskutera - igår tjänade jag 4 kronor på att gå på magkänsla när jag och Tommy tittade på fotboll, sen förlorade jag dem igen för att jag gick på magkänslan igen. Magkänslan är alltså inte sådär supertillförlitlig men ibland så har jag lärt mig att man ska fan gå på magkänsla.

Med Tommy tillexempel - magkänslan sa till mig redan för ett och ett halvt år sedan att jag ville ha honom - att han var rätt, att han var en awesome människa som kompletterade mig så grymt bra. Men magkänslan var inte stark nog för att få mig att våga chansa och egentligen - vad visste jag om honom? Jag har alltid hävdat att säkerhet är bättre än chansningar. Men såhär i efterhand är jag inte så säker. Tommy å andra sidan - jag älskar den pojken så otroligt mycket och det enda jag någonsin kan påstå att jag ångrar är att det inte blev som det blev tidigare. Men nu är det som det är och på tisdag så har det varit såhär grymt underbart i ett år.

Jag har nog, helt ärligt, aldrig varit lyckligare, och framförallt så har jag aldrig varit så nöjd med att vara där jag är.


Så jävla arg.

Gjorde precis en munta (muntlig tenta) i diskret matematik - det gick käpprätt åt helvete. Jag är riktigt jävla arg just nu - men vad kan jag göra åt det just nu? Ingenting. Blir till att göra om det i juni istället - tillsammans med rätt många andra verkar det som - tydligen är det inte bara jag som behöver göra om den, alltid något.

Aja - i övrigt så händer det inte så mycket, jag ska skriva en tenta till imorgon, denna gång i CAD - känns betydligt bättre faktiskt - mindre nervös över den eftersom det är en tenta där man har tillgång till alla sina grejer, typ kompendium och grejer.

Aja - jag behövde bara avreagera mig lite. Hjälper ju inte direkt att jag i värsta fall blir kvar här i skolan i en och en halv timme till eftersom Tommy skriver sin tenta i termodynamik nu. >.< Ska sätta mig och titta på Teen Mom istället, det kanske får mig att må bättre. Lite drama.

What did I do to deserve this?

Jag har alltid tyckt att jag har haft något att klaga på, att något inte har varit bra nog, att jag inte har varit bra nog eller att någon annan inte har varit bra nog.

Men nu helt plötsligt när jag faktiskt har något att klaga på så är jag nöjd? Jag har INGENTING att klaga på. Jag är så grymt tacksam för att jag har allt jag faktiskt har att jag inte förstår vad jag har gjort för att förtjäna det...

Jag vaknar varje morgon och bortsett från tankarna om "varför i helvete ringer klockan så tidigt?" så är jag grymt tacksam för att bredvid mig så ligger den vackraste pojken jag någonsin har sett. Han kan förgylla min dag innan vi ens har gått upp ur sängen (and I mean that in a completely non sexual way) - jag älskar hur han får mig att le, hur han får mig att skratta, hur han får mig att känna mig älskad och jag älskar det faktum att vi fortfarande - efter nästan ett år tillsammans, och efter att ha bott ihop sen i augusti kan ligga och prata i sängen i flera timmar utan att egentligen säga något vettigt...

Dessutom måste jag säga att jag älskar när han gör som han precis gjorde. Han läste vad jag har skrivit, sen tittade han jättekärleksfullt på mig och gosade med min arm och sa "Du tänker precis som jag när du vaknar" - jag svarar "jasså?" han säger "Ja, jag undrar också varför i helvete klockan ringer så tidigt!". Jag skrattade seriöst i flera minuter, det var så jävla uppenbart att han skulle säga så - men jag gick på den i alla fall. SÅ naiv är jag.

Och vad har jag gjort dig då?

Helt utan en uppenbar anledning så har en person som jag trodde var min vän tagit bort mig som vän både på facebook och på helgon - gissningsvis för att han har hittat något nytt ragg där borta i tjotahejti.

När vi gjorde slut (ja, ni borde kunna gissa vem det är - men jag tänker inte säga det högt ^^) så sa han hela tiden att "vi kommer alltid vara vänner" etc. Och visst, det senaste har vi inte pratat så ofta och de gånger vi har pratat så har det inte varit något speciellt djupt - men vafan? Vem är man inte vän med på facebook? Han hade fan sitt ex som vän på facebook hela tiden när vi var ihop.

Jag vet inte varför jag är arg egentligen - för att jag trodde att vi var vänner kanske? För att jag trodde att han faktiskt menade vad han sa - att han inte satt och ljög mig rakt upp i ansiktet. Men vill han vara sån så får han väl vara det då - det är inte mitt problem egentligen. Jag fattar bara inte vad jag har gjort honom?

Den senaste veckan...

I've got a job. Jag fick det! Jag jobbade i torsdags, sen ringde de i måndags och undrade om jag kunde jobba igår - så igår jobbade jag mellan 11,30 och 18,15 - alltid något - det är extra kattpengar framåt slutet av mars :D

Jag har mejlat ett par olika uppfödare, men de flesta har andra katter också - så det lämpar sig inte att åka dit och testa allergin där - men jag mejlade med en idag som skulle kolla med en annan tjej som bara har sibbisar, så det löser sig nog. Jag vill ha en liten kissemiss! Tommy vill också ha en liten kissemiss så det ska nog bli bra :D

För övrigt så har vi fått en ny nyckel till lägenheten, haft massor att göra i skolan och sådär. Imorgon ska jag på en arbetsintervju (har fortfarande inte säkrat att jag får jobba på Carlströms i sommar..) och sen hem och rita ritningar till min rittekniksinlämning - Sen på fredag så har jag riskettan, inte för att jag förväntar mig att jag ska lära mig något nytt, men det måste göras om jag ska få något körkort - även om det känns som väldigt lång tid tills dess...

That's it I suppose - känns inte som en sådär superhändelserik vecka, Tommys föräldrar, hans systrar, Christoffer och Taco var här i helgen, vi var på IKEA en sväng i lördags, sen åt vi kebab och tittade på melodifestivalen, skrattade åt Mollies snarkningar och sov alldeles för lite och sen i söndags var vi och shoppade en sväng, åkte hiss med Taco inne på Igor - hundar är tillåtet där, det är awesome, Taco var en liten rädd vovve bara xD

Ja - på fredag åker vi hem och programmerar om lite nycklar till golfen så att vi kan använda flera nycklar. Så när jag tar körkort så kan jag ha mina egna nycklar xD Yay me xD

Nervositet och the return of the lost keys!

Nycklarna är tillbaka! De låg i fickan på sätet framför där Tommy satt i pappas bil - ingen tänkte på att kolla där eftersom ingen någonsin lägger något i de där fickorna. I alla fall - idag har vi kört ner volvon vi lånade av Tommys pappa till Mariestad, vi hann med en liten middag där också innan vi tog med oss golfen hemåt igen. Så vi har väl spenderat en fem timmar i bilen idag typ. Spännande ;)

Jag hade körlektion idag också! Jag fick köra inne i stanstan - alltså på ringleden i Västerås - den är typ jättetrafikerad och har en massa trafikljus - det gick sådär får jag väl villigt erkänna, men det tog sig framåt slutet. Nästa vecka ska jag repetera det lite till och sen ska jag försöka hinna med moment 4 också (start i backe), så känns det okej igen. Grejen är den att när man läser på om momenten så har jag rent tekniskt sett börjat på en massa andra moment också, vilket jag antar är bra? Nu ska jag väl bara få den stackars körskoleläraren att fatta att jag visst har koll på vägskyltar och grejer..

Imorgon ska jag för övrigt provjobba på den där charkbutiken som jag tror att jag har skrivit om tidigare? Det lär ju bli awesome - som det lät på dem så kommer jag typ få jobbet om jag trivs och det går hyffsat imorgon i alla fall (kraven är tydligen inte så höga första dagen xD) - så jag hoppas på det, annars har jag en arbetsintervju på fredag också, men den lär gå sådär eftersom mitt slutbetyg från gymnasiet är spårlöst försvunnet - har dock ringt till skolan och jag ska få ett nytt i nästa vecka, men det är ju lagom sent...

Nu är det sovdags i alla fall så att jag orkar med morgondagen ^^

Helgen - you're in for a laugh ;)

I fredags tog vi golfen ner till Mariestad, vägen var hemsk - men det gick, vi stannade i Örebro och åt och köpte nya mjukisbyxor åt mig.

Väl frammer i Mariestad så fixade vi i ordning allt, tog fram termobyxor och gjorde mackor etc. Lördag morgon hoppade vi upp ur sängen strax innan 6 på morgonen - strax efter 7 så lämnade vi Mariestad för Hagfors. Vi spenderade dagen i en slalombacke där vi tittade på rallybilar som hoppade och sladdade i snön. På kvällen åkte vi ner till Karlstad där vi tittade på superspecial sträckan - vilket var rätt awesome - det är alltid roligt att titta när bilarna kör mot varandra - samtidigt ^^

I söndags så började dagen rätt bra - ända tills Tommy sa att han inte visste vart hans nycklar var, han hade av misstag tagit med dem till rallyt och sen måste han ha tappat dem, för vi hittade dem INGENSTANS!

I alla fall, vi fick låna Pekkas bil så att vi kunde åka upp till Västerås - det har beställts nya nycklar och sådär nu, men det stora problemet var att vi inte hade någon nyckel till lägenheten - för min nyckel låg i lägenheten. Vi ringde en låssmed, men det enda han kunde göra var att borra upp låset och byta ut det - vilket kändes onödigt eftersom det skulle kostat oss 2500kr och hyresvärden har kvar en nyckel. Så vi tog en natt på scandic istället.

Jag hämtade ut den nyckel som hyresvärden har, åkte och hämtade min nyckel och sådär så nu kan vi komma in och så i lägenheten - det enda kvarstående problemet är hur lång tid det kommer ta för oss att få tag på nya nycklar till bilen - men det löser sig såsmåningom, förhoppningsvis så tar det inte mer än någon vecka till och förhoppningsvis så kan vi ha kvar Pekkas volvo tills dess. Men allt sånt där lär ju lösa sig såsmåningom - det känns bara så jävla meningslöst.

Men vi fick i alla fall en natt på ett hotell ^^

Hur någon som egentligen inte betyder något kan bli så betydelsefull.

Det här inlägget tillägnas en person som jag vet inte kommer läsa det här, thank God, men jag behöver ändå skriva av mig lite.

Jag har alltid varit en människa som har svårt för att släppa taget om människor. Men vissa människor är av någon outgrundlig anledning svårare att släppa. I det här fallet handlar det om en människa som jag aldrig egentligen har haft någon kontakt med - vi fick bara en så konstig brytning att jag har svårt att släppa det. Egentligen var det väl ingen brytning heller - det var mer att vi slutade höra av oss till varandra. Jag har en tendens att göra så you see - det är ingen superegenskap, I know, men det är en av mina egenskaper - så jag antar att jag får göra the best of it...

I alla fall, jag kan inte sluta tänka på personen i fråga - jag blir bara frustrerad över att vi aldrig pratar, men ja - jag antar att det är en del av livet.

Nu har du inte varit inne på facebook på ett par dagar, du har inte varit inne på skype - jag var visserligen inte inne i helgen så jag vet ingenting om det, men ändå. Jag saknar dig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med hela situationen - udda, det är vad det är.

Nytt smink!

Mitt nya smink kom idag - jag beställde ett Sheer Cover startpaket för typ en vecka sen - det kom idag och jag provade det lite snabbt alldeles nyss och jag måste säga att jag redan är jättenöjd, det blev supersnyggt, ser inte ut som att man har en massa smink på sig och det känns knappt alls.

Supernöjd är jag, det enda jag inte är helt nöjd med är priset - jag betalade runt 700kr ink frakt, eftersom jag inte ville bli medlem hos dem och få smink hem varannan månad. Men eftersom det ser så bra ut så får det vara värt det!

Skövde, Falköping, bil, a new beginning och inflammation.

Vi var hemma i Skövde i helgen - hängde med pappa, hade lite fredagsmys, pappa lät mig köra bil på en parkering inne i stan (mest för att se vad det egentligen är jag har lärt mig) och sådär. I lördags var vi i falköping på inflyttningsfest, jättetrevligt var det - vi träffar systrarna alldeles för sällan!

I fredags började jag dessvärre få ont i tandköttet på vänster sida av överkäken, det har bara blivit värre och nu gör det riktigt ont - det är inflammerat och jag misstänker att det har att göra med förra veckans "förflyttning" av tänder (dumma visdomstand) - så nu försöker jag döda den med antibakteriell munskölj och grejer, är det inte bättre imorgon så blir det till att ringa tandläkaren och se vad de kan göra åt det - för såhär kan jag inte ha det.

Jag har i alla fall fått en arbetsintervju på onsdag - på en charkbutik (vet inte om jag har skrivit om det förut?) - de vill i alla fall träffa mig för ett första möte, så ev. kanske jag kan börja jobba lite extra där + att jag får jobba där i sommar i så fall, vilket är awesome! För jag tror verkligen att det är ett jobb som jag skulle trivas med! Så nu kan vi bara hoppas.

Jag och Tommy har åkt en hel del bil de senaste veckorna och vi har hela tiden haft väldigt roligt - även om anledningarna till att vi har åkt har varit allt annat än roliga. I alla fall så måste gårdagen ha slagit alla andra bilresor by far - Vi kan väl säga att vi gjorde ett val i bilen igår och att det kommer påverka framtiden ordentligt. Mer tänker jag inte säga - ni får veta förr eller senare i alla fall.

Nej, nu ska jag se om jag kan våga mig på att ringa tandläkaren och se vad de tycker att jag ska göra..

Februari...

Nu är det februari.. Jag har inlett månaden med skola, mer skola, tvätt, städande och plugg.

Idag är det den andra februari, idag har jag varit på Aros Congress Center på föreläsning, det råder platsbrist på skolan så vi har en del föreläsningar där.. I matten, idag pratade vi om induktionsbevis - det innebär att man bevisar att t ex en talföljd stämmer genom att man har ett grundpåstående och sedan visar att om det fungerade för första talet så kommer det också att fungera för nästa också. Kinda interesting. Vi gjorde en gruppuppgift också som ska redovisas på måndag.

Tänkte skriva ett "pre Februaris chipspåse"-inlägg sen, men nu är det matdags, ikväll blir det Weros favoritköttfärssås med pasta som är färdigkokt i köttfärssåsen :D Sug på den ni!

Till dig.

Jag tänker tillägna det här inlägget till världens bästa Marielle - för att jag innerligt hoppas att du kan se det ifrån där du är nu.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att jag inte satt och skrev det här nu - att jag hade kunnat få säga allting till dig istället. Det finns så mycket jag inte har fått säga, så mycket vi inte fick göra.

Jag älskar dig! Så mycket - världens bästa mamma. Jag vet att du kanske inte var min mamma - men du kommer alltid ha den platsen i mitt hjärta. Och jag hoppas innerligt att du har det bra, att det inte gjorde ont, att allting någon gång i framtiden kommer att kännas okej igen. För just nu gör det inte det. Det finns så mycket du skulle få veta. Så mycket vi skulle göra.

Du är borta nu, vi fick inte ens en chans att säga hej då. Du skulle bara veta vad som har hänt de senaste dagarna - pappa tänker skaffa facebook! Hade jag vetat att det var det här som krävdes så hade jag aldrig någonsin ens bett honom. Men jag hoppas att du i alla fall ler lite åt det, wherever you are.

Du anar inte hur mycket jag vill ha dig här - du om någon förtod mig och hur jag mådde, jag önskar att jag hade fått chansen att berätta för dig hur mycket det betydde för mig att du fanns där för mig när jag och Mikko gjorde slut. Att jag hade dig där när pappa var tvungen att åka. Jag hade alltid dig där.

Jag saknar dig. Vila nu, så ses vi snart.

Jag finner inga ord.

Jag finner inga ord längre för vad jag ska säga. Fan.

Jag saknar dig </3

Old me vs. new me.

Jag och Tommy fick precis för oss att vi skulle gå och duscha. Och I tell you - that boy is slow. Jag kom in i duschen efter honom, blötte ner mig ordentligt och sådär, schamponerade håret, sköljde ur, balsamerade håret, rakade armhålorna och benen, sköljde ur balsam och tvålade in mig och sköljde av - när jag gick ur duschen så hade Tommy fortfarande inte kommit sig för att ta duschcreme - och det var ju inte som att han fick chansen, vi turas ju om med duschen liksom..

I alla fall, det här fick mig att tänka på vad gamla jag hade gjort när jag nu sitter här och skriver inlägget. Jag hade fått total panik på att jag var klar före honom, att jag var en misslyckad flickvän som duschade för snabbt och inte var sexig nog i duschen - för troligtvis så hade någon av mina åh-så-awesome gamla vänner sagt till mig att "men vaddå? Är du klar i duschen före honom?" Och lagom tills dess så hade jag redan haft panik över att jag var en misslyckad flickvän som inte duschade länge nog.

Wait whaaat? - Det "nya" jag, det jag som sitter här och skriver det här blogginlägget that is, inser att oavsett vad mina vänner gör med sina pojkvänner etc. så spelar det ingen roll, för de har inte Tommy som pojkvän - de vet inte hur vårt förhållande funkar och sådär.

Och guess what? Nya jag är ett betydligt mycket lyckligare jag än gamla jag - något jag är fruktansvärt tacksam över. Varje dag.

Påtal om nya och gamla jag så hoppade jag av en kurs idag, Introduktionskurs i Robotik - en kurs som ligger utöver de 300 hp som programmet är på, en kurs som inte leder vidare till några andra kurser heller, utan bara en jobbig kurs som tar en massa energi från mig som jag bara blir stressad av. Det var en enorm lättnad att få hoppa av den faktiskt. Även om det nog var första gången jag har den känslan...Att bli lycklig av att misslyckas är inte riktigt min grej..

Skvallertanterna, förhållanden, filmer och annan shit.

Imorgon åker vi hem, det känns lite tråkigt, men samtidigt känns det helt okej - tentor och grejer - sen åker vi tillbaka igen, det blir bra <3

I övrigt så är skvallertanterna igång på skype, nu pratas det om Jens runkvanor, Goos runkvanor (det var Goos själv som tog upp dem) och våra Osu! kvällar från i våras.

Jag saknar det lite, alla verkar sakna det </3

Sitter och tittar på Wedding Daze nu, eller ja - den tar slut NU!

Idag har varit en rätt bra dag, mest för att jag har svårt för att ta vissa personer på allvar...

Out living life vs. in living life.

Det är lördag idag - vilket borde innebära att jag borde vara på kåren eller någon fest någonstans och supa skallen av mig. Men det där skrämmer mig fortfarande lite. Alkohol skrämmer mig.

Alkohol skrämmer mig dels för att jag inte vet hur jag kommer bli om jag dricker - och dessutom för att jag inte gillar att folk blir så oberäknerliga när de har druckit. Men jag antar att det går över med tiden. Men jag menar jag vågar inte ens vara ute själv på kvällarna för att jag är rädd för att möta en alkoholpåverkad människa ute på gatan och för att jag tror att de kommer göra något med mig. As if liksom - men man vet aldrig.

I alla fall - folk påstår ibland att jag slösar bort min ungdom - men jag ser inte hur jag skulle kunna slösa bort den om jag är nöjd med det jag har? Jag vill inte vara ute och supa två-tre gånger i veckan, jag vill inte vara stupfull varje gång jag går och lägger mig efter en fest.

Visst, jag är inte helnykterist - men det innebär väl inte att jag måste gilla stängda utrymmen tillsammans med fulla människor? Det blir ännu svårare när jag inte får med mig någon som kommer vara ungefär lika nykter som jag - jag menar på typ studenten och sådär så hade jag ju i alla fall världens bästa Johanna som var helt nykter. Finns det ingen som jag litar på som jag vet kommer vara nykter så vill jag liksom inte göra det -  ångest och fulla människor går inte ihop...

Så nej, jag skippar nog de stora "roliga" festerna ett tag till - men ni får gärna ha roligt åt mig också, den dagen jag känner att jag missar något så följer jag med, jag lovar.

Överraskningar.

Visst är det konstigt att vi (folk i allmänhet - i alla fall jag själv och Tommys familj, det är dem jag har att gå på som jag har sett det senaste) blir så till oss över överraskningar.

Ta Tommys minsta syster, Mollie, hon fyller 10 imorgon och ärligt talat? Nyfiknare unge får man leta efter. Den senaste veckan har hon pratat konstant om vad vi ska göra på hennes födelsedag etc. När det idag kom fram att det blir en överraskning vad vi ska göra så har hon frågat säkert 20 gånger vad det är vi ska göra, vart vi ska, ska vi äta i mariestad efteråt etc.

Det är visserligen jättegulligt när det gäller barn, men när det kommer till oss vuxna är det kanske inte lika gulligt, som att jag innan jul övertalade Tommy till att säga vad han skulle köpa till mig från sig själv och sin familj i julklapp och sen fick gå och peka ut precis vilken plattång det var jag ville ha...

Men vad är det egetligen med överraskningar som gör oss sånna? Är det för att vi inte vill bli besvikna eller har det något att göra med att vi inte vill vara ensamma med att inte veta?

Jag tror i alla fall att jag inte tycker om överraskningar för att jag inte vill reagera på fel sätt när jag får överraskningen - jag vill liksom inte göra någon besviken..

Skadliga förhållanden.

Jag har en vän och en föredetta vän, som jag och Tommy pratar om ibland - mest för att vi ser saker ur vår synvinkel, vilket kanske inte är alls sanningsenligt - och ser hur min vän gång på gång blir sårad av sin partner. Jag är egentligen inte säker på att någon av dem läser det här - men om någon känner sig träffad så vill jag bara påpeka att jag inte vill påverka någon i någon riktning - det är erat förhållande, men ibland kan det vara bra att höra någon annans åsikt.

Jag har haft skadliga förhållanden - flera av dem till och med, en gång sa mina vänner till mig att lämna honom - han var inte bra för mig och så vidare - men jag lyssnade inte, vilket i slutändan ledde till att han dumpade mig!

Anyhow - vad jag egentligen vill säga är att jag tror att det är viktigt att tänka över hur stabilt ens förhållande är, vad det grundar sig på, hur man blir behandlad av sin partner, hur man behandlar sin partner, varför man har förhållandet etc. När man sedan har tänkt klart på ovanstående så kanske det är dags att prata med partnern om hur man vill förbättra förhållandet, eller, beroende på vad man har kommit fram till, avsluta förhållandet.

Jag tror inte att det egentligen finns några förhållanden som kan vara så pass skadliga att det inte är någon idé att ge dem en andra chans - men man kanske ska tänka sig för innan man ger dem en femte eller sjätte chans..

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0