Låt din vilja ske.

Gud, jag vet att du redan vet allt jag tänker berätta för dig, men det spelar ingen roll. Jag vill få ur mig det. Dessutom vill jag berätta för dig. För att jag tycker om att prata med dig, jag tycker om att veta att du vill umgås med mig. För jag vill verkligen umgås Gud. Nu. Men jag är så förvirrad hela tiden. Jag önskar att jag visste att jag fixar två kvällar i veckan i kyrkan nu i höst. Ungdomsgrupp och cellgrupp. Det känns som att jag inte kommer hinna med skolan. Eller stämmer det att du kommer se till att jag hinner bara jag sätter dig först? Jag hade bett dygnet runt om jag hade kunnat. Jesus förlåt mig, mina ord tar slut, jag vet inte längre vad jag ska säga för att förklara allt jag känner. Jag vill bara att du ska göra vad du vill. Att du ska låta din kärlek strömma igenom mig och låta den lysa ut till människor som jag möter. Människor som behöver se din kärlek. Jag vet att jag träffar många som är i behov av din kärlek. Dagligen. Och om det så innebär att jag måste ligga på knä och torka av deras hjul under borden så får jag väl göra det. Men jag är trött på att göra vad jag vill nu. Styr mig. Led mig på din väg. Jag ber dig. Jag vet inte vad jag ska göra annars, jag känner mig så hjälplös, jag vet inte om du vill att jag ska göra det eller det och det gör mig frstrerad. Gud hjälp mig.
Amen.

Tack Gud.

Jag vet att jag har massvis med synder som ligger på mina axlar just nu Gud. Jag vet att jag gör fel. Men Gud. Jag vill inte ägna mig åt att säga förlåt, jag är så trött på att hela tiden känna mig skyldig. Jag vill tacka dig istället. För för första gången på sjukt länge känns det som att du inte är 12931072308174 mil bort utan du är här. I mitt hjärta. Blotta tanken på din närhet gör mig lycklig. Så tack Gud, för att du inte övergav mig. Tack för att du tar hand om mig, även om jag har massa problem. Tack för att du gav mig möjligheten att faktiskt berätta. Tack för att du gav mig en möjlighet att visa mig själv vad jag egentligen kan. Tack för att du var med mig när jag var ute och sprang förut. Tack för att du älskar mig. Tack för din oändliga nåd. Gud jag har så mycket att tacka dig för att det aldrig kommer bli nog. Jag älskar dig Gud. Tack för min frihet, tack för mina möjligheter och min styrka. Tack för att du trofast står vid min sida, vad som än händer, hur mycket jag än gör bort mig. Tack för att du har gett mig möjligeter att träffa alla de underbara människor som jag känner. Gud, utan dem hade jag inte varit någonting, och det vet du. Tack för att du vet allt jag har att säga utan att jag säger det, för eftersom du vet det så behöver jag inte säga mer nu. Tack. Jag älskar dig.
Amen

Jesus förlåt mig.

Jag vet att jag har varit lite hård mot dig på senaste tiden, men det är inte mitt fel. Jag har varit sjukt stressad, det har varit massor som har hänt hela tiden och jag är inte du, jag är inte Gud. Det kanske inte spelar någon roll för dig, men jag är inte lika stark som du, jag tål inte lika mycket som du och jag fixar inte all press som hamnar på mig ibland. Jag vet att du har sett mig gråta. Jag vet att du har varit där. Men om Mikko känns frånvarande när han ligger tio centimeter ifrån mig, hur ska du då kunna kännas närvarande? Jag är bara människa, det är min rätt att tvivla. Om du fick säga att Gud hade övergivit dig på korset så får jag säga det nu. Du var människa - jag är människa. Du borde veta hur det känns.

Jag vet inte vad jag ska säga. Förlåt räcker inte till. Men det är allt jag har. Jag har inget annat jag kan ge dig Jesus. Förlåt mig. Men ett förlåt får duga.

Jag älskar dig.
Amen


Nyare inlägg
RSS 2.0