Titta in i solen.

image1

det är verkligen så det känns, som att jag har stirrat in i solen för länge. Vet ni hur det känns? Det är väl klart att ni gör det, ni är väl inte födda igår eller? Tittar man in i solen för länge kan man se fläckar och sånna saker, man ser inte riktigt klart. Det är precis vad jag gör. Jag ser inte klart, jag ser bara endel saker, det jag vill se. Ibland ser man inte hur världen förstörs, hur människor raserar det som tog andra evigheter att bygga upp. Hur vi skövlar ner det som andra har att leva av. Hur vi tar allt det som är bra medans andra inte ens får äta våra sopor. Har världen blivit egoistisk, eller har vi bara stirrat på solen för länge?

skriva?

vad är det för mening med att skriva blogg egentligen? vad är det för mening med att skriva ner sina tankar så att folk ser det? jag trodde att det skulle öka förståelsen för mina tankar, men uppenbarligen inte.
"är du arg på mig?" NEJ! JAG ÄR INTE ARG PÅ DIG, DÅ HADE JAG SKRIVIT DET! Puckon är vad ni är. Jag hatar er. Så jävla mycket hatar jag er just nu. Fråga inte varför, ni förstår inte i alla fall, ni frågar bara om jag är arg. Det är klart att jag blir arg om jag hela tiden får frågan, är du arg? Det hade ni också blivit. Dra åt helvete.

stora saker som kommer emot mig

Nu när jag är hemma så börjar också tankarna göra sig hemmastadda i min hjärna.. en sak som kommer upp i huvudet på mig KONSTANT. Frågan om hur allt blir nu. Det är liksom slut nu. Skolan är slut. Ukraina resan är slut. Jag har kommit hem från Finland. Allt som jag såg fram emot tar slut. Det som i stället närmar sig är stort och läskigt, och det kommer mot mig fort, för fort. Jag hinner liksom inte med. och jag vill inte sugas upp i något som är större än det jag är van vid, jag vill vara trygg i min omgivning. det kommer jag inte bli. och det är en så lång tid, det kommer förändra mig så mycket. Vilken väg ska jag ta? det är det som förvirrar mig mest. Vad gör man när man inte vet vart man ska gå? När man står i ett vägskäl och inte vet vilken väg som är bäst att gå, för den kortaste vägen vill jag inte gå. Vad gör man? Var det därför den där lappen låg på min säng? Lappen med Birgittas bön.

Herre,
visa mig din väg
och gör mig villig
att vandra den.

Bara för att Marielle råkade vara i en kyrka och såg den osv. Jag fattar det inte. Vissa saker kanske jag inte ska förstå heller. God works in mysterious ways.


fortfarande i Ukraina..

kommer hem pa lordag.. skont.. trott pa mitt liggunderlag.. men 160 mil i minibuss tillsammans med team kanns inte jatte skoj.. typ be, sov, at, sjung, karlgustav, be, prata osv. osv. i en evighet...sen nagra timmar pa flyg och sen 5 timmar pa stansted och nagra timmar flyg till.. urk..


glomde ingrid nar jag raknade upp teamet..
ingrid - tjejen som ar sa snall och sa trevlig.. tjejen som vet det man vill veta

RSS 2.0