mikko kommer.
älsklingen kommer hit i helgen <3
han kommer på fredag och åker på söndag. <3 me like <3
okej, nu skriver jag ett kort inlägg.. men det har varit en så bra dag så det finns liksom inget att säga.
jag fick MVG på matteprovet och har shoppat MASSOR av julklappar <3
Jolly Roger.
LÄS DEN DU OCKSÅ!
bara.
Det är bara drygt 45 timmar kvar nu <3
gosh.
ingenting alls.
Idag var en bra dag. I alla fall ett tag. Bussresan hem var dock det mest ångestfyllda jag upplevt på länge (okej, sen i lördags). Den var, hm, jobbig. Mest för att jag var övertygad om att världens underbaraste människa (läs Mikko) var arg på mig på grund av vissa saker som jag sa till honom igår. Saker som inte är tillräckligt officiella för min blogg, hur oprivat den är. Eller egentligen är den inte det eftersom jag inte har så många läsare. 7 stycken liksom. Jag vet vilka typ 4 är. Vilka kan dom andra vara? Det kan man undra. Det spelar ingen roll. Jag gillar dom i alla fall :) Well, åter till saken. Mikko var inte alls sur på mig, lyckan var total. Jag satt och log i en hel timme, Ich am patetisk xDD Jaja, Mikko älskar Wero och Wero älskar Mikko. Everybody's happy!
"Time's up!"
OMG jag citerade precis Good Will Hunting.
Jaja, ni fattar.
Farväl för den här gången högt ärade läsare.
pirat.
Det blev en skum kväll. Visst, jag skrev typ klart engelskan och blaha. Men i alla fall. Jag ägnade typ en timme åt att riva sönder ett gammalt lakan och fixa till det så att det blev bra till pirat-temat på lördag. Men det blev inte bra. CUT. Jag hatar att jag inte ser klok ut. Visst, jag kommer inte tänka på det då, men alla andra kommer ha värsta schnyggo piratkläderna och jag kommer se ful ut. Alla kommer hata mig för att jag förfular laget ;___; Jag vill ha kaninöron. Det är mer mig grej än pirater. Jag vill vara snygg. Men lik förbannat är jag inte det.
David kallade mig gullunge. Jag hade inte ens pratat med han. Jag fattar ingenting. >_< hela jag är ett stort frågetecken fortfarande. Jag la upp det på en bild på bilddagboken.
Pratade med Jesper också. Han har pygméfötter och ska slicka på mig, för jag smakar kyckling/smälter som skit i munnen beroende på vart han slickar. Det låter massa porr. Jag vågar inte krama honom längre. Han kommer slicka på mig!! Igen!!
Haha, jag är trött och flummig. Jesper har våldtagit mig i ett tält på frizon, bara så att alla vet.
Nu ska jag sova.
Natti
pitiful.
precis och min engelska analys är fucking pitiful också >.< jag hatar den.. jag ska kasta dockumentet när jag har lämnat in den!!!!
(kanske skriver ett nytt inlägg senare)
förklaring.
Tänkte att jag kanske var skyldig er en förklaring, om ni nu vill ha en sån. Jag träffade alltså ----- igår (tänker inte nämna hennes namn eftersom jag kommer få massa skit för det). Eller, träffade kanske är fel ord. Vi satt på samma buss i ca 20 minuter. 20 minuter som förstörde min dag. Såhär på efterhand tycker jag att det var ganska patetiskt. Jag menar, hon satt på en buss och hon skrattade. Hur stor är sannorlikheten att hon pratade om mig? Jag hörde vissa ord ur deras konversation, jag hörde något om henne och förr. De orden fick mig att tro att de skrattade åt mig, att hon berättade hur hon mobbade mig. Att hon sen gick av bussen på Tibro Busstation (som typ alla andra på bussen) tillsammans med sina kompisar gjorde inte direkt saken bättre. Jag sprang. I ren panik. Hon brukade faktiskt följa efter mig ibland när vi var yngre, kanske var därför jag trodde att dom gjorde det nu. Jag vet inte om jag sprang för att jag inte ville träffa henne eller för att jag ville hem. Hem och gråta i mitt rum. Troligtvis båda två. Jag kom hem, låste in mig på mitt rum och grät. Hatar mig själv för att jag grät. Sure, "det är ett tecken på styrka att kunna visa sina känslor" so what? Ser det ut som om jag bryr mig? "Det är okej att vara rädd" Nej det är det inte, det gör det bara värre. Tro mig, jag vet. Well. Hoppas att ni förstår. Tack ni som lyssnade, för att ni gjorde det. Båda två. Älskar er <3
Jaha, idag då. Låg med datorn i sängen ända tills klockan var halv två typ. Sen gick jag upp, åt och sen sängen. Pluggade en sväng. MSN:ade lite. Bråkade med mina syskon. Gick och duschade. Satte mig vid datorn igen. Tack gode Gud för att det är skola i morron <3
Sju dagar kvar tills Mikko kommer hem och jag får höra hans röst <3
Kärlek på er.
slut.
Tänker skriva det här till dig i alla fall, även om jag vet att du inte läser det här. Hur skulle du, tjejen som mobbade mig i mellanstadiet och fortfarande är coolast i Tibro kunna hitta min blogg liksom? Men du var ju alltid så förbannat insatt i politik och allt vad det var. Och det var ju alltid palestinierna som hade rätt i palestinakonflikten, var det inte det du brukade säga? T'änkte citera boken som fick mig att tänka om, boken som du borde läsa, boken som skulle få dig att inse att du inte är så jävla bra som du tror. Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.
"Många människor i Europa skickar fantastiska inbjudningar till mig att komma och tillbringa en rosenröd helg på en tjusig semesterort tillsammans med palestinska kolleger för att vi ska kunna lära känna, och gilla varandra, dricka en kopp kaffe tillsammans, inse att ingen har horn och svans och att problemen kommer att försvinna. Detta grundar sig på en vitt spridd europeisk tanke att alla konflikter i själva verket inget annat är än missförstånd. Lite gruppterapi, lite familjerådgivning, och sedan kan vi leva lyckliga i alla våra dagar. Ja, först måste jag komma med dåliga nyheter: somliga konflikter är mycket påtagliga, de handlar inte om något så enkelt som ett missförstånd utan om något betydligt värre. Men jag kan också förmedla en sensationellt god nyhet: det existerar inte något grundläggande missförstånd mellan den palestinske araben och den israeliske juden. Palestinierna vill ha det land som de kallar Palestina. De har mycket starka skäl till att vilja ha det. De israeliska judarna vill ha exakt samma land av exakt samma skäl, vilket bäddar för perfekt samförstånd mellan parterna och för en fruktansvärd tragedi. Floder av kaffe kan inte släcka tragedin hos två folk som båda med rätta gör ansprål på samma lilla land som sitt enda nationella hem på jorden. Visst är det bra att kunna dricka kaffe tillsammans, och det är något jag eftersträvar, särskillt om det är arabiskt kaffe som är oändligt mycket bättre än israeliskt kaffe. Men att dricka kaffe löser inte problemen. Det vi behöver är inte bara kaffe och större samförstånd. Det vi behöver är en plågsam kompromiss. Ordet kompromiss har ett förfärligt dåligt rykte i Europa. Särskillt bland unga idealister, som alltid betraktar kompromisser som opportunism, som något oärligt, som något lömskt och ljusskyggt, sen ett tecken på bristande integritet. Inte i min vokabulär. För mig betyder ordet kompromiss liv. Och motsatsen till kompromiss är inte idealism, inte hängivenhet, motsatsen till kompromiss är fanatism och död. Vi behöver en kompromiss. Kompromiss inte kapitulation. En kompromiss innebär att det palestinska folket aldrig ska gå ner på knä, och det ska inte heller det israelisk-judiska folket göra." sidan 39-41 i Hur man botar en fanatiker av den israeliske författaren Amos Oz.
Jag hade gärna skrivit en utläggning om vad jag anser om det här, men det får bli en annan dag. Jag orkar inte nu.
JAG VET ATT JAG ÄR EMO!!
Grund.
David vill att jag ska programmera nu, men orka. Jag orkar ingenting. Jag vill ha en kram. Av Mikko. Ingen annan. Det är bara två veckor kvar nu, sen är jag i hans famn. Sen kan jag pussa på honom och göra vad jag vill med honom, nästan. Önskar att orden räckte till. Men orden räcker inte till, pixlarna på kameran räcker inte till. Det är nu jag inte kan formulera mig. Det är nu jag misslyckas.
Jag började blogga någon gång i April för att jag skulle uttrycka mina känslor och formulera ned mina tankar till ord. Och även om jag skiter fullkomligt i hur privat det jag skriver är så spelar inte det någon roll, för jag menar. GAH. Jag får inte ut det. Det enda som skulle hjälpa skulle vara att gråta hejdlöst i någons famn, men det finns ingen famn. Den försvann när jag fyllde fem och mamma och pappa skillde sig.
Det finns ingen famn.
det går inte.
.
