Kort.
Blir ett kort inlägg nu, jag har svenska. Men jag behöver hjälp. Hur hanterar du din rädsla? Vad gör du när du blir rädd för att bli lugn? Lämna en kommentar så blir jag väldigt glad :)
Angel.
Det står en ängel på min hylla. Det är ett kort egentligen, ett målat kort. Det är den där ängeln ni vet. Den man brukar ha på bokmärken. Egentligen kanske det är en kerub, eller jag vet inte. Ängel som ängel liksom. I alla fall så fick jag det där kortet, och ett annat kort med en egentligen mycket finare ängel som jag tycker är för fin för att jag ska vilja göra något med den av Miljas mamma när vi var i Finland i sommras. På baksidan av bokmärks-kortet står det en bön, en bön som jag har lärt mig uttantill och ber när jag är rädd. Det gör mig trygg. Tänkte att jag skulle skriva ner den här, den kanske kan hjälpa någon en vacker dag. Om inte annat är den fin.
Angel of God,
My guardian dear,
To whom His love commits me here;
Ever this day,
Be at my side,
To light and guard,
to rule and Guide.
Amen
Gud, jag är ett svin, jag är ingen bra människa även om jag känner mig så ibland. Just nu försöker jag övertala mig själv till att jag inte är lika dum som jag tror, bara för att skrev en bön som hjälper mig, för att den ska kunna hjälpa andra. Men en god gärning tar inte bort 1000 dåliga. Man kan inte se det så. Jag kan inte se det så. Det funkar inte för mig. Känns så falskt. Jesus, hjälp mig med skuldkänslorna jag har ibland. Skuldkänslorna jag har för alla dumma saker jag gör. Som att jag ljuger och håller på. Hycklare och idiot är vad jag är egentligen.
Jesus, jag är inte värd din kärlek.
Amen
Angel of God,
My guardian dear,
To whom His love commits me here;
Ever this day,
Be at my side,
To light and guard,
to rule and Guide.
Amen
Gud, jag är ett svin, jag är ingen bra människa även om jag känner mig så ibland. Just nu försöker jag övertala mig själv till att jag inte är lika dum som jag tror, bara för att skrev en bön som hjälper mig, för att den ska kunna hjälpa andra. Men en god gärning tar inte bort 1000 dåliga. Man kan inte se det så. Jag kan inte se det så. Det funkar inte för mig. Känns så falskt. Jesus, hjälp mig med skuldkänslorna jag har ibland. Skuldkänslorna jag har för alla dumma saker jag gör. Som att jag ljuger och håller på. Hycklare och idiot är vad jag är egentligen.
Jesus, jag är inte värd din kärlek.
Amen
Älska tillbaka.
Det är alldeles för sent för att blogga nu, men jag gör det i alla fall xD
Tomas skrev ett väldigt trevligt svar på en mindre trevlig kommentar i inlägget Tystnad. Ni kan läsa själva om ni vill, men det som påverkade mig i kommentaren var inte det om homosexualitet eller något annat, i den delen som handlade om mord. Han skrev att vi måste älska tillbaka också.
Det påminnde mig om vad en pastor sa en gång till mig
"Ibland räcker det inte med att vara älskad, man måste älska tillbaka också" Och det är sant. Det gäller inte bara Gud, det gäller allt annat också. Vi kan inte ha ett förhållande som går ut på att den andra parten älskar oss, om vi inte älskar den. Det känns inte rätt, det blir bara fel och skuldkänslor och ångest är inte trevligt. Ibland måste vi faktiskt älska tillbaka också.
Jesus, tack för att du visar mig saker ibland. Tack för att jag får se vad det är du menar. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet att du tar hand om mig. Jag älskar dig Jesus. JAG ÄLSKAR DIG! Jag önskar att jag kunde lägga mig på knä i den där lerpölen igen Gud, ta mig dit. Jag vill vara helt borta av helig ande Gud, sådär mysigt luddigt borta när man inte riktigt vet vad som är vad, men man gör saker i alla fall. För att du styr en. Även om jag inte kommer ihåg exakt vad jag gör då, så är det de få tillfällen som jag faktiskt säkert vet att jag gör rätt. Tack Gud för det. JAG ÄLSKAR DIG GUD! Jag är så fruktansvärt tacksam över att du finns i mitt liv.
Amen
Tomas skrev ett väldigt trevligt svar på en mindre trevlig kommentar i inlägget Tystnad. Ni kan läsa själva om ni vill, men det som påverkade mig i kommentaren var inte det om homosexualitet eller något annat, i den delen som handlade om mord. Han skrev att vi måste älska tillbaka också.
Det påminnde mig om vad en pastor sa en gång till mig
"Ibland räcker det inte med att vara älskad, man måste älska tillbaka också" Och det är sant. Det gäller inte bara Gud, det gäller allt annat också. Vi kan inte ha ett förhållande som går ut på att den andra parten älskar oss, om vi inte älskar den. Det känns inte rätt, det blir bara fel och skuldkänslor och ångest är inte trevligt. Ibland måste vi faktiskt älska tillbaka också.
Jesus, tack för att du visar mig saker ibland. Tack för att jag får se vad det är du menar. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet att du tar hand om mig. Jag älskar dig Jesus. JAG ÄLSKAR DIG! Jag önskar att jag kunde lägga mig på knä i den där lerpölen igen Gud, ta mig dit. Jag vill vara helt borta av helig ande Gud, sådär mysigt luddigt borta när man inte riktigt vet vad som är vad, men man gör saker i alla fall. För att du styr en. Även om jag inte kommer ihåg exakt vad jag gör då, så är det de få tillfällen som jag faktiskt säkert vet att jag gör rätt. Tack Gud för det. JAG ÄLSKAR DIG GUD! Jag är så fruktansvärt tacksam över att du finns i mitt liv.
Amen
Ibland blir Wero arg.
Läste lite bloggar förut. Om vem och vad som formar oss till de vi är. Det fick mig att tänka på en andakt som vi hade i kyrkan för ett tag sen. Då Christofer sa att det som formar oss är vilka böcker vi läser och vilka personer vi umgås med. Han menade då att vi skulle läsa böcker som var uppbyggande och skita i all annan kultur som inte var lika uppbyggande, dessutom skulle vi säga upp kontakten med de som inte hade samma värderingar som oss själva. Det var i alla fall så jag tolkade det. Men jag tror inte att vi kan ha det så. Läste en artikel i någon tidning om att vi måste göra något åt ekonomi och miljöfrågorna. Men i artikeln framgick det klart och tydligt att det inte var vi (dagens ledare, journalister etc.) som skulle göra det utan det var framtidens ledare. Då slog det mig att det är ju vi. VI ÄR FRAMTIDENS LEDARE! Det skrämmer livet ur mig, det gör verkligen det.
Det är vi, jag och dom i min ålder, som ska ta hand om världen, göra den beboelig för framtidens människor. Jag vill inte, vill du?
- Men det var inte det jag tänkte skriva om. Jag tänkte skriva om vem som egentligen formar oss, morgondagens ledare.
- Först och främst så är det våra föräldrar som formar oss. Om inte de lär oss hur vi ska göra så lär vi oss inte hur vi ska göra, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
- Våra lärare är inte heller så dåliga på att forma oss, all den utbildning som de ger oss är inte fullt så objektiva som de oftast påstår.
- Våra vänner som får andra intryck av sina föräldrar och lärare och sedan berättar det för oss påverkar oss också.
- Alla de människor som skriver böcker och gör filmer/TV-program ger oss delar av sina åsikter lite mer dolt än våra föräldrar gör vid köksbordet, men det påverkar fortfarande.
- Alla de människor som vi ser i media dagligen som berättar för oss vad som är viktigt/inte viktigt.
Jag kanske är dum i huvudet, men det här är inte bara vårat ansvar. Alla de ovannämda människorna måste fortfarande ta sitt ansvar, modebloggar i all ära, men skriv om något vettigt i stället? Jag blir så trött ibland.
Ensamhet.
Okej. Jag har fått massa skumma kommentarer, eller inte skumma kommentarer, men kommentarer som har fått mig att tänka. (Okej, jag har fått TRE kommentarer som har fått mig att tänka men det räcker liksom)
Den första var från Riktigt kristen, den tog jag upp i ett annat inlägg. Sen skrev Tomas ett svar på det. Jag gillar svaret. Jag gillar när andra har koll på sin bibel. (nej, jag har inte koll på Bibeln, jag förnekar det inte. Jag kom till Psaltaren, men sen pallade jag inte mer. Ska fortsätta någon gång, läsa nt i alla fall) I alla fall. Tomas radade upp massa verser i Bibeln som säger att vi inte ska dömma varandra. Vilket är ack så sant. Jag har ibland undrat vem jag egentligen är att döma någon som jag tycker gör fel. Det är klart att jag inte har rätt till det egentligen, ganska logiskt, right? Jag menar, jag har ingen som helst aning om vad andra tänker. Jag har ingen som helst aning om hur de resonerar kring det de gör. Jag säger inte att jag inte dömer. För det gör jag. Men jag brukar försöka be om förlåtelse, speciellt eftersom det oftast visar sig att jag har fel. Det är liksom ingen idé att döma någon efter hur den ser ut, ibland stämmer det, ibland inte (oftast det senare). Flera av mina bästa vänner har jag träffat och trott att de skulle vara något helt annat än vad de senare har visat sig vara. Jag förstår mig inte på människor ibland. Jag gör verkligen inte det. Sen i alla fall, så kom det en kommentar till. Och det är här det spännande börjar komma in i bilden. Personen i fråga angav inget namn eller någonting, men skrev "Tack Gud, för att du hör bön" något sånt i alla fall, det var poängen med kommentaren, vet inte om jag har citerat helt rätt (rätta mig om jag har fel och du läser det här?) Och jag kan inte mer än att hålla med.
Aja, hur som helst så vill jag ha kebabpizza.. och Mikko, men han är och spelar fotboll...
Gud, ibland blir allt helt fel, vi säger fel, vi gör fel, vi behandlar människor fel. Och ja, det slutar med att allt blir helt fel, vi går och lägger oss med en klump i magen och allt är bara kasst. Men du finns där då också. Det är då du bär oss, det är då det bara finns ett par spår i sanden. Det är dina spår Gud. Dina spår i sanden. Ibland är det nästan så att man kan känna hur du lyfter upp en och låter en vila sina trötta ben i din famn. Tack för att du är våran far. För att du tar hand om oss när vi inte orkar göra det. För att du håller om oss när allt är hemskt och vi inte längre orkar. Tack Gud för tårar torkar, tack Gud för att vi orkar. Jag älskar dig, inte tillräckligt, men jag älskar dig fortfarande.
Amen
Den första var från Riktigt kristen, den tog jag upp i ett annat inlägg. Sen skrev Tomas ett svar på det. Jag gillar svaret. Jag gillar när andra har koll på sin bibel. (nej, jag har inte koll på Bibeln, jag förnekar det inte. Jag kom till Psaltaren, men sen pallade jag inte mer. Ska fortsätta någon gång, läsa nt i alla fall) I alla fall. Tomas radade upp massa verser i Bibeln som säger att vi inte ska dömma varandra. Vilket är ack så sant. Jag har ibland undrat vem jag egentligen är att döma någon som jag tycker gör fel. Det är klart att jag inte har rätt till det egentligen, ganska logiskt, right? Jag menar, jag har ingen som helst aning om vad andra tänker. Jag har ingen som helst aning om hur de resonerar kring det de gör. Jag säger inte att jag inte dömer. För det gör jag. Men jag brukar försöka be om förlåtelse, speciellt eftersom det oftast visar sig att jag har fel. Det är liksom ingen idé att döma någon efter hur den ser ut, ibland stämmer det, ibland inte (oftast det senare). Flera av mina bästa vänner har jag träffat och trott att de skulle vara något helt annat än vad de senare har visat sig vara. Jag förstår mig inte på människor ibland. Jag gör verkligen inte det. Sen i alla fall, så kom det en kommentar till. Och det är här det spännande börjar komma in i bilden. Personen i fråga angav inget namn eller någonting, men skrev "Tack Gud, för att du hör bön" något sånt i alla fall, det var poängen med kommentaren, vet inte om jag har citerat helt rätt (rätta mig om jag har fel och du läser det här?) Och jag kan inte mer än att hålla med.
Aja, hur som helst så vill jag ha kebabpizza.. och Mikko, men han är och spelar fotboll...
Gud, ibland blir allt helt fel, vi säger fel, vi gör fel, vi behandlar människor fel. Och ja, det slutar med att allt blir helt fel, vi går och lägger oss med en klump i magen och allt är bara kasst. Men du finns där då också. Det är då du bär oss, det är då det bara finns ett par spår i sanden. Det är dina spår Gud. Dina spår i sanden. Ibland är det nästan så att man kan känna hur du lyfter upp en och låter en vila sina trötta ben i din famn. Tack för att du är våran far. För att du tar hand om oss när vi inte orkar göra det. För att du håller om oss när allt är hemskt och vi inte längre orkar. Tack Gud för tårar torkar, tack Gud för att vi orkar. Jag älskar dig, inte tillräckligt, men jag älskar dig fortfarande.
Amen
...
Nej Gud, jag vet inte vad jag håller på med. Jag svamlar på om ingenting dagligen, jag tjatar på mig själv och på andra om hur vi borde göra saker. Sen sitter jag här och gör ingenting. Eller, jag gör saker. Och vissa dagar upplever jag det som tillräckligt, men idag är inte en sån dag Gud. Idag är en sån dag där jag sitter och klagar på att jag inte gör någonting. För att sen lägga mig och sova en stund och inse att jag inte gör någonting igen. Men den andra gången brukar jag ha vant mig vid tanken och inte vara lika rädd för det faktum att jag inte gör någonting. Roligt eller hur? Jag skulle kalla det patetiskt. För det är precis vad det är. Patetiskt och barnsligt. Jag är ganska barnslig. Jag suger Gud. Ibland suger jag på riktigt, jag tror att jag vet saker, att jag gör saker rätt, men sen blir allt bara fel i alla fall. Det suger verkligen.
Jag vill inte göra fel, jag gör det inte medvetet. Jag försöker kalla det otur ibland. Otur eller okunskap, men jag kan inte skylla på något av dem. Varje gång jag skyller på oturen så dyker krambjörnarna upp i huvudet på mig och försöker få mig att inse att det inte finns någon otur, utan bara något som kallas att inte tro på sig själv. Skyller jag istället på okunskapen så blir jag arg på mig själv för att jag hade kunnat lära mig det om jag ville. Om inte annat så hade jag i alla fall kunnat försöka. I många fall kunde jag nog vad det nu var jag ville kunna också, men jag ignorerade det faktumet att jag trodde att jag kunde eftersom mitt dåliga självförtroende sa till mig att jag inte kunde. Gud, jag vet att du inte kommer ge mig bättre självförtroende, men ge mig möjligheterna, hjälp mig ta den svåra vägen, hjälp mig att klara det. Jag vet att du kan det. Jag vet att jag kan det. Men någon måste fortfarande hjälpa mig. Visa mig denna någon. Hjälp mig och denna någon att klara det här, tillsammans.
Jesus tack för din oändliga kärlek och din nåd. Utan nåden är vi ingenting. Utan dig är jag ingenting. Jag behöver dig mer än jag älskar dig, men jag älskar dig så himmla mycket.
Amen.
Jag vill inte göra fel, jag gör det inte medvetet. Jag försöker kalla det otur ibland. Otur eller okunskap, men jag kan inte skylla på något av dem. Varje gång jag skyller på oturen så dyker krambjörnarna upp i huvudet på mig och försöker få mig att inse att det inte finns någon otur, utan bara något som kallas att inte tro på sig själv. Skyller jag istället på okunskapen så blir jag arg på mig själv för att jag hade kunnat lära mig det om jag ville. Om inte annat så hade jag i alla fall kunnat försöka. I många fall kunde jag nog vad det nu var jag ville kunna också, men jag ignorerade det faktumet att jag trodde att jag kunde eftersom mitt dåliga självförtroende sa till mig att jag inte kunde. Gud, jag vet att du inte kommer ge mig bättre självförtroende, men ge mig möjligheterna, hjälp mig ta den svåra vägen, hjälp mig att klara det. Jag vet att du kan det. Jag vet att jag kan det. Men någon måste fortfarande hjälpa mig. Visa mig denna någon. Hjälp mig och denna någon att klara det här, tillsammans.
Jesus tack för din oändliga kärlek och din nåd. Utan nåden är vi ingenting. Utan dig är jag ingenting. Jag behöver dig mer än jag älskar dig, men jag älskar dig så himmla mycket.
Amen.
Riktig kristen.
Fick en kommentar på inlägget Tystnad. som jag tänkte svara på med ett inlägg, hopefully så läser den som var en "riktig kristen" det här, eftersom personen i fråga inte lämnade någon mail eller hemsida så kan jag ju tyvärr inte få tag i personen utan att spåra IP osv. och det känns lite överdrivet.
I alla fall.
Ja, för att vara en riktig kristen kanske jag borde sluta med både det ena och det andra, det vet jag. Det konstaterade jag redan i Ukraina under ett worship pass som vi hade en dag. Att kristendomen är som en stege och att vi måste sträva efter att komma så långt upp som möjligt, eftersom det är där vi kan visa för världen vilka vi är, visa att vi är världens ljus. Men fortfarande, jag har inte lämnat vissa saker. Jag har knappt lämnat något alls, jag har lämnat ett par saker som jag inte nämner här, men som jag har lämnat ifrån mig och som jag helt enkelt inte har kvar/bryr mig om längre. Men att jag svär gör mig inte till en mindre värdig kristen, det är inte direkt så att jag är mindre perfekt än du.
Jag är inte perfekt, du är inte perfekt. Men poängen är att Gud älskar oss i alla fall. Något så oerhört, oavsett vem vi är och vad vi gör. Det är ganska coolt egentligen.
Förlåt, men jag tror inte att jag behöver komma längre upp på den där stegen just nu. Jag är nog på precis rätt steg för det läge jag är i i mitt liv. Jag når ut till de människor som jag behöver nå ut till. Jag når ut till de som behöver mig, de Gud har skickat mig till. Och ja, kalla mig dum i huvudet eller vad ni vill, men jag tror att Gud har en mening med mitt liv, och med alla andras liv. Min mening är inte att jag ska stå längst upp på en stege och prata med folk på ett sätt som dom inte förstår. Jag ska inte klättra längst upp i det där trädet, jag ska vara kvar nere på marken, och om jag ska vara kvar på marken kanske jag behöver saker som du inte behöver.. Jag vet inte. Just nu känns det bara som att jag vet mer vad jag håller på med än du. Förlåt, men så är det.
Jesus. Jag kanske har helt fel nu, men jag tror inte att nästa steg för mig är att jag ska sluta svära, jag tror inte att nästa steg för mig är att jag ska sluta med något sånt alls. Jag tror att jag vet vad du vill att jag ska sluta med, och jag försöker. men det är inte alltid så lätt, men det finns definitivt saker som är värre än att jag säger fel saker. Förlåt mig om jag har fel, och förlåt dem som tror att de är såpass perfekta att de inte behöver ändra på något. Father, forgive them, they don't know what they are doing. Förlåt mig. jag vet inte heller vad jag gör.
Amen
I alla fall.
Ja, för att vara en riktig kristen kanske jag borde sluta med både det ena och det andra, det vet jag. Det konstaterade jag redan i Ukraina under ett worship pass som vi hade en dag. Att kristendomen är som en stege och att vi måste sträva efter att komma så långt upp som möjligt, eftersom det är där vi kan visa för världen vilka vi är, visa att vi är världens ljus. Men fortfarande, jag har inte lämnat vissa saker. Jag har knappt lämnat något alls, jag har lämnat ett par saker som jag inte nämner här, men som jag har lämnat ifrån mig och som jag helt enkelt inte har kvar/bryr mig om längre. Men att jag svär gör mig inte till en mindre värdig kristen, det är inte direkt så att jag är mindre perfekt än du.
Jag är inte perfekt, du är inte perfekt. Men poängen är att Gud älskar oss i alla fall. Något så oerhört, oavsett vem vi är och vad vi gör. Det är ganska coolt egentligen.
Förlåt, men jag tror inte att jag behöver komma längre upp på den där stegen just nu. Jag är nog på precis rätt steg för det läge jag är i i mitt liv. Jag når ut till de människor som jag behöver nå ut till. Jag når ut till de som behöver mig, de Gud har skickat mig till. Och ja, kalla mig dum i huvudet eller vad ni vill, men jag tror att Gud har en mening med mitt liv, och med alla andras liv. Min mening är inte att jag ska stå längst upp på en stege och prata med folk på ett sätt som dom inte förstår. Jag ska inte klättra längst upp i det där trädet, jag ska vara kvar nere på marken, och om jag ska vara kvar på marken kanske jag behöver saker som du inte behöver.. Jag vet inte. Just nu känns det bara som att jag vet mer vad jag håller på med än du. Förlåt, men så är det.
Jesus. Jag kanske har helt fel nu, men jag tror inte att nästa steg för mig är att jag ska sluta svära, jag tror inte att nästa steg för mig är att jag ska sluta med något sånt alls. Jag tror att jag vet vad du vill att jag ska sluta med, och jag försöker. men det är inte alltid så lätt, men det finns definitivt saker som är värre än att jag säger fel saker. Förlåt mig om jag har fel, och förlåt dem som tror att de är såpass perfekta att de inte behöver ändra på något. Father, forgive them, they don't know what they are doing. Förlåt mig. jag vet inte heller vad jag gör.
Amen
sug.
Okej. Vissa dagar är riktigt sega. Idag är en sån. Jag hade planerat att jag skulle plugga och grejer, men jag kom mig aldrig riktigt för. Satte mig med graf komm;en i typ 10 minuter, sen störde jag mig på disken typ massor så jag gick därifrån, satte mig vid datorn, blev uttråkad, gick och diskade, satte mig vid datorn, spelade en omgång biljard med mig själv, satte mig vid datorn och nu sitter jag här.
Skit samma. Ska sätta mig med det sen en stund tänkte jag. Innan pojkarna kommer hem.
För övrigt så har jag fått tag i Tomas igen.. (och ja, det är bra, jag var tro det eller ej, lite orolig där ett tag) och han verkar må bra. han håller mig sällskap på msn just nu. Det är bra.
Är det verkligen rätt?
Skit samma. Ska sätta mig med det sen en stund tänkte jag. Innan pojkarna kommer hem.
För övrigt så har jag fått tag i Tomas igen.. (och ja, det är bra, jag var tro det eller ej, lite orolig där ett tag) och han verkar må bra. han håller mig sällskap på msn just nu. Det är bra.
Är det verkligen rätt?
Tystnad.
Ni får ursäkta min tystnad, men jag har helt enkelt inget att säga.
Eller jo, en sak har jag att säga.
GUD ÄR COOL!
Nu undrar ni varför jag säger det, men ingen kan ha missat att jag är kristen och ibland får man sånna bönesvar som man helt enkelt inte vet vad man ska göra med, när man typ har nästan har gett upp alltihop, och så ber man en sista bön tänker man och så får man det bönesvaret. Jag älskar sånt. Jag älskar det faktum att jag vet, innerst inne, att jag kan lita på att Gud kommer stötta mig, igenom allt.
Tack Gud, tack för att jag får ha vänner, för att jag får leva mitt liv med dig. För att jag får åka till Mikko nu idag och för att jag helt enkelt får älska dig. Jag är nog inte bäst på att älska dig men jag gör så gott jag kan. Du ser varför det inte går jätte bra med vissa saker just nu Jesus och jag vet att du förlåter mig för det. Jag vet att du älskar mig mer än ord och att du inte tänker hata mig för att jag inte alltid är bäst i världen.
Amen
Eller jo, en sak har jag att säga.
GUD ÄR COOL!
Nu undrar ni varför jag säger det, men ingen kan ha missat att jag är kristen och ibland får man sånna bönesvar som man helt enkelt inte vet vad man ska göra med, när man typ har nästan har gett upp alltihop, och så ber man en sista bön tänker man och så får man det bönesvaret. Jag älskar sånt. Jag älskar det faktum att jag vet, innerst inne, att jag kan lita på att Gud kommer stötta mig, igenom allt.
Tack Gud, tack för att jag får ha vänner, för att jag får leva mitt liv med dig. För att jag får åka till Mikko nu idag och för att jag helt enkelt får älska dig. Jag är nog inte bäst på att älska dig men jag gör så gott jag kan. Du ser varför det inte går jätte bra med vissa saker just nu Jesus och jag vet att du förlåter mig för det. Jag vet att du älskar mig mer än ord och att du inte tänker hata mig för att jag inte alltid är bäst i världen.
Amen
Svunnen tid.
En gång i tiden trodde jag att jag var odödlig, jag brukade göra allt jag inte borde ha gjort. För jag kunde verkligen inte dö. Sen träffade jag folk som fick mig att komma ner på jorden. Människor som fick mig att inse att livet här och nu betyder så fruktansvärt mycket, bara för att det kan ta slut vilken sekund som helst. Jag tänkte ägna det här blogg-inlägget till en sådan människa, vi kan kalla honom F. (Jag vill inte lägga ut hans namn i min blogg. Det känns elakt). I alla fall. F är en sån människa som när jag lärde känna honom visste vem han var, han visste att livet var värt att leva bara på grund av de där stunderna som man har typ en gång om året. Han var ganska osäker på sig själv, mest för att han var ganska ensam. Men han litade på mig, och jag litade på honom. Det är här det roliga kommer in, för en dag så hade F blivit kär i en snubbe, låt oss kalla honom R (faktum är att jag inte kommer ihåg hans riktiga namn) och ja. Vi pratade om allt. Jag var den första som fick veta att F var bög, att han skar sig, han var den första som visste att jag skar mig. Vi skar oss tillsammans i cam. (Ja, vi gjorde ju det..) sen i alla fall, en vacker dag, så kom F hem från skolan och loggade in på msn. "F (L) J says:" Hej.
Vem var J? jo, J var hans nya FLICKVÄN. Ursäkta, men missade jag något? Det var nog där vi tappade kontakten, när J kom in i bilden. Jag hatar henne ibland. Men de är fortfarande ihop, efter minst 1,5 år. Kommer inte riktigt ihåg när vad hände. Men jag och F hade inte träffats IRL då. Det är lite mer än ett år sen, och ja, sen den dagen har vi inte pratat. Men ja, jag saknar honom. Jag saknar tiden då jag kunde lägga allt på honom. Då jag hade en bästa vän.
Om du läser det här F, så antar jag att du förstår att det är dig jag menar. Jag saknar dig. Hör av dig om du kommer ihåg mig?
Jesus, förlåt för min egoism, men jag saknar att ha någon att lägga allt på, någon som la allt på mig, någon som kunde klaga på mig, berätta om mina fel för mig. Och fortfarande göra mig glad. Jag saknar att ha någon som ristar in mitt namn på handen med en gamal pin. Jag saknar att ha någon som ringer och gråter mitt i natten. Någon som saknar mig fast den egentligen inte borde. Men förlåt min egoism, förlåt min sarkasm. Jag ligger på knä framför dig Gud, ödmjuk och lugn. Gråten bygger upp inom mig. Vad gjorde jag för att mina vänner skulle försvinna?
Amen
Vem var J? jo, J var hans nya FLICKVÄN. Ursäkta, men missade jag något? Det var nog där vi tappade kontakten, när J kom in i bilden. Jag hatar henne ibland. Men de är fortfarande ihop, efter minst 1,5 år. Kommer inte riktigt ihåg när vad hände. Men jag och F hade inte träffats IRL då. Det är lite mer än ett år sen, och ja, sen den dagen har vi inte pratat. Men ja, jag saknar honom. Jag saknar tiden då jag kunde lägga allt på honom. Då jag hade en bästa vän.
Om du läser det här F, så antar jag att du förstår att det är dig jag menar. Jag saknar dig. Hör av dig om du kommer ihåg mig?
Jesus, förlåt för min egoism, men jag saknar att ha någon att lägga allt på, någon som la allt på mig, någon som kunde klaga på mig, berätta om mina fel för mig. Och fortfarande göra mig glad. Jag saknar att ha någon som ristar in mitt namn på handen med en gamal pin. Jag saknar att ha någon som ringer och gråter mitt i natten. Någon som saknar mig fast den egentligen inte borde. Men förlåt min egoism, förlåt min sarkasm. Jag ligger på knä framför dig Gud, ödmjuk och lugn. Gråten bygger upp inom mig. Vad gjorde jag för att mina vänner skulle försvinna?
Amen
ett tag sen.
Det var ett tag sen jag bloggade nu. Mest för att jag inte har något att säga. det känns som att jag redan har tagit upp allt, som att jag har tömt ut alla mina åsikter, allt som ingen läste i alla fall. Jag funderar fortfarande på vart mina 26 läsare tog vägen..
Aja, vi har snart alla pengar som behövs för att åka till Japan. Möte imorgon klockan 17.00 = jag hinner inte hem innan, sen när jag kommer hem är mikko och tränar = vi kan inte prata förrens klockan 21.00 typ.
För övrigt har jag lagt till ny musik i mitt Winamp bibliotek, men jag får se till att få ner en låt till. Just nu har jag 699 låtar i biblioteket. Om det stör mig? JA det gör det.
Tänkte på en sak igår. Varför har jag egentligen så svårt att säga att jag älskar vissa personer? Varför går det helt enkelt inte att säga till vissa personer att man älskar dem? Även om man vet att man borde och det inte direkt är så att man skulle behöva ljuga för att säga det så blir det bara helt fel när man ska säga det. Allt känns konstigt och så kan man inte säga något alls. Varför? Jag förstår inte.
Så om du någon gång har kännt dig jätte dissad och undrat varför jag inte kan säga att jag älskar dig också så vet du varför nu, jag kan inte. Det är inte så att jag inte älskar dig, för det gör jag säkert. Det kan jag nog lova. Men ja, det blir bara fel ibland.
Förlåt mig.
Jesus, jag vet att jag är jätte dålig på att be just nu. Jag vet att allt bara blir fel just nu när jag ber. Jag vet att du vet varför också, men jag vet inte varför. Det kanske inte är meningen att jag ska veta det, jag kanske kommer på det senare. Men i alla fall. Skuldkänslorna växer inom mig och jag orkar inte riktigt just nu. Jag orkar inte hålla uppe en tro som känns så meningslös. Gud jag ber dig, vad jag än har gjort för fel, förlåt mig. Förlåt mig och hjälp mig hålla ihop det här. Ge mig åtmindstone lite hjälp att göra det? Jag förstår mig inte på dig Herre, jag förstår inte varför du inte bara kan låta allt vara bra. Varför allt inte bara kan vara som det var förut, jag saknar det. Jag saknar att ha vänner att prata med, vänner som jag aldrig skulle få för mig att ringa mitt i natten men som inte skulle döda mig om jag gjorde det. Vänner som jag litade på, vänner som brydde sig. Varför lät du dem överge mig? Jag hatar att erkänna det, men jag saknar att ha någon att sakna. Jag saknar Mikko. Men inte på samma sätt. Jag saknar att sakna någon som jag träffar en gång om året, någon som den gången jag faktiskt träffade denna någon kunde skratta med mig och prata med mig om allt mellan himmel och helvete. Jag saknar att ha en vän som vet allt om mig. Förlåt för alla fel jag gjorde, jag försöker låta bli men det går aldrig. Jag är bara människa, inget mer. Förlåt förlåt förlåt. Jag älskar dig, men räcker det?
Amen
Ensamhet.
Jag är ett svin. Nu är det konstaterat. På riktigt. Jag menar, okej, jag var ensam, jag var rädd, livrädd för att vara ärlig, men man ringer inte folk klockan halv ett på natten, inte när man vet att dom sover. Jag suger. Jag gör verkligen det. Hata mig. Jag förstjänar det. EMO. Cut på mig.
Jag saknar dig. Jag gör verkligen det, och det var inte meningen att väcka dig. Men jag behöver dig. Jag klarar mig inte utan dig. Ibland ligger jag och försöker sova och låtsas att du kryper ner i sängen och lägger dig bakom mig och håller om mig. Men det händer aldrig. Förlåt. Jag vet. Du kan inte. Men man kan väl få drömma i alla fall? Lite. Jag vet inte. Jag vill bara slippa vara ensam.
Jag saknar dig!
Jesus förlåt mig för att jag är världens största idiot och för att jag sårar människor konstant. Men jag är rädd. Jag är livrädd och det enda jag egentligen vill är att någon ska hålla om mig och viska i mitt öra att den älskar mig. Men just nu är allt så långt bort. Det känns som att jag är fast på antarktis eller nått och alla andra är kvar här ute, på riktigt. Jag vill inte leva i en annan värld. Jag vill ha kontakt med människor. Jag vill att allt ska vara som vanligt. På riktigt. Jag vill inte att folk ska låtsas. Jag vill att det ska vara på riktigt. Att allt ska vara som vanligt, for real. Är det för mycket begärt?
Jag saknar dig. Jag gör verkligen det, och det var inte meningen att väcka dig. Men jag behöver dig. Jag klarar mig inte utan dig. Ibland ligger jag och försöker sova och låtsas att du kryper ner i sängen och lägger dig bakom mig och håller om mig. Men det händer aldrig. Förlåt. Jag vet. Du kan inte. Men man kan väl få drömma i alla fall? Lite. Jag vet inte. Jag vill bara slippa vara ensam.
Jag saknar dig!
Jesus förlåt mig för att jag är världens största idiot och för att jag sårar människor konstant. Men jag är rädd. Jag är livrädd och det enda jag egentligen vill är att någon ska hålla om mig och viska i mitt öra att den älskar mig. Men just nu är allt så långt bort. Det känns som att jag är fast på antarktis eller nått och alla andra är kvar här ute, på riktigt. Jag vill inte leva i en annan värld. Jag vill ha kontakt med människor. Jag vill att allt ska vara som vanligt. På riktigt. Jag vill inte att folk ska låtsas. Jag vill att det ska vara på riktigt. Att allt ska vara som vanligt, for real. Är det för mycket begärt?
Ingenting.
Well, jag tror att jag har fastnat. Jag har ingenting att säga, skriva eller göra. Jag är bara fast. Helt lamslagen, paralyserad. Jag ligger och tittar på kassa gammla filmer som jag redan har sett en miljard gånger. Tänkte titta på Morden i Midsomer men jag har redan sett veckans film. Det förstörde massor. CUT i armen.
Mikko åkte hem igår. Bara för att jag ska få klaga lite till så började jag gråta i cafeterian. Jag är så patetisk ibland. Men i alla fall. Det fick mig att inse något. Jag brukar inte gråta sådär. Visst, jag har gråtit på tåget hem, men det har varit för att jag inte vill hem, för att jag inte vill vara ensam. Jag har gråtit när jag har blivit dissad för TV spel och liknande, men hallå, det är en helt annan sak. Igår, där, i cafeterian, jag grät inte för att jag inte ville vara ensam, jag grät inte för att jag blev dissad (vilket jag egentligen blev, men sjuk pojkvän+skola=not so good), jag grät för att min andra hälft lämnade mig helt ensam. För att halva min själ vandrade bort från mig. Visst, det kanske var lite för att jag blev dissad. Men i alla fall. Jag har alltid kunnat kontrollera mig själv. Okej, jag svamlar om ingenting. Great. Men ibland skrämmer jag mig själv, och när jag inte kan kontrollera mina tårar blir jag definitivt rädd.
Nu ska jag titta klart på The Wedding Planner....
Mikko åkte hem igår. Bara för att jag ska få klaga lite till så började jag gråta i cafeterian. Jag är så patetisk ibland. Men i alla fall. Det fick mig att inse något. Jag brukar inte gråta sådär. Visst, jag har gråtit på tåget hem, men det har varit för att jag inte vill hem, för att jag inte vill vara ensam. Jag har gråtit när jag har blivit dissad för TV spel och liknande, men hallå, det är en helt annan sak. Igår, där, i cafeterian, jag grät inte för att jag inte ville vara ensam, jag grät inte för att jag blev dissad (vilket jag egentligen blev, men sjuk pojkvän+skola=not so good), jag grät för att min andra hälft lämnade mig helt ensam. För att halva min själ vandrade bort från mig. Visst, det kanske var lite för att jag blev dissad. Men i alla fall. Jag har alltid kunnat kontrollera mig själv. Okej, jag svamlar om ingenting. Great. Men ibland skrämmer jag mig själv, och när jag inte kan kontrollera mina tårar blir jag definitivt rädd.
Nu ska jag titta klart på The Wedding Planner....
