Olika Gudar?
Men ibland så blir jag helt nollställd. Jag vet att Gud bestämde att Jesus skulle dö på korset för våra synder, så att vi skulle slippa dö. (Joh 3:16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.) Det innebär alltså att Gud älskar oss så mycket så att han lät folket spika upp Jesus på ett kors, och genom sin död så tog Jesus våra synder ifrån oss. Känns helt okej va? Jag menar, det innebär att bara vi ber om förlåtelse så blir vi förlåtna och allt är frid och fröjd igen. Men ibland så känns allt grymt hopplöst och det blir liksom bara tomt. Det känns som att Gud inte lyssnar, Jesus skiter i att förlåta och Den Heliga Anden är någon helt annan stans. Vad gör man då?
Då gör man inte som Wero. När sånt händer så brukar jag ge upp och tänka att "nehe, kristendomen var nog ingenting för mig i alla fall" Och det är väldigt synd. För Gud lämnar oss aldrig. Han finns där hela tiden. Och när jag sitter och tänker "Eli, Eli, lema sabachtani" (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig) så brukar jag komma ihåg ett sms som jag fick en gång "Gud har inte övergivit dig. Han står och gömmer sig bakom den där röda gardinen du har snett bakom dig till höger - titta noggrant så ser du hans gula skor..." Och det där tror jag är grymt sant.
Har Gud gula skor? Tänkte ni kanske nu, men det var inte så jag menade. Jag menar att när vi tror att Gud har övergivit oss så står han där och väntar på att vi ska hitta honom. Det är lite som en kurragömma lek med livet. Jag menar, ibland känns det verkligen som att utan Gud så hade jag inte överlevt, och det är när jag känner så som mest som han inte verkar finnas där. Men man hittar honom alltid i sista stund. Det är grymt.
Jag vet inte vad jag ville säga med det här egentligen. Kanske ville jag säga att "Hey, Gud finns där bara du tittar" eller också så ville jag förklara för mig själv att han inte kommer lämna mig. Även om det känns så just nu..
Gud. Tack. Tack för att du alltid kommer fram, tack för att du låter de gula skorna sticka fram. Jag saknar dig något så fruktansvärt när du är borta, och när du är här så känns det som att du aldrig varit borta. Men jag hatar när du går. Lämna mig inte. Jag vill inte. Inte nu. Det känns som att du är på väg bort, för att gå någon annan stans, men Gud, jag klarar mig inte själv nu. Jag gör verkligen inte det. Förlåt
Amen.
Skola då.
Kom att tänka på en sak på bussen.
Har ni någonsin tänkt på att vi, dagligen, gör både det ena och det andra, som vi sedan ångrar. Och nu vet inte jag om det här bara är jag, men jag gör liksom om samma misstag gång på gång. Det innebär alltså att jag gör de där sakerna som jag vet är dumt och jag vet att jag sårar folk, men jag gör det i alla fall.. Förlåt mig. Snälla. Förlåt mig.
För övrigt så vill jag bara påpeka att jag är duktig, jag svarade inte på det där mass-utskicks sms:et som jag fick igår från en viss person som jag vet kommer såra mig om vi börjar prata igen. Jag känner mig grymt duktig.
Jesus tack för att jag inser saker ibland. Tack för att jag förstår vad det egentligen är som händer. Jag älskar när du lyssnar på mig och ger mig svar. Gud, jag ber dig om hjälp nu. Ta bort smärtan, snälla Gud. Jag orkar inte ha ont, jag kan inte koncentrera mig, jag kan inte tänka ordentligt. Jag kan liksom inte fokusera över huvud taget. Jag har massor att göra nu. Jag måste verkligen få det här gjort, men det går liksom inte. Jag ber dig. Hjälp mig. Om det är för att jag har gjort saker som jag inte borde, och det faktiskt finns ett samband mellan vad du sa till mig i morse och vad du egentligen menar så ber jag om ursäkt. Jesus förlåt mig. Förlåt mig.
Amen.
Morgon.
Tomas kom hem förut. Jag har redan ringt och terroriserat honom.. Det var trevligt.
Idag blir en bra dag. Jag har nämnligen laddat ner Juno och kollat så den funkar och det gör den. The Bucket List är också klar. Gjorde ett försök med Perfect Parents, men det gick inte alls bra..
Lång dag i skolan idag.
Företagsekonomi
Lunch
Naturkunskap
Svenska
Klassråd
Resurstid
På resursen MÅSTE jag jobba med matten. Vi har inlämning imorgon och jag har massor kvar.
Ska städa och packa ikväll. Roligt värre...
Slutar tiiiidigt.
Loose Lips.
to San Francisco, double dutch disco,
tech. TV hottie, do it for scotty
do it for the living and do it for the dead
do it for the monsters under your bed
do it for the teenagers and do it for your mom
broken hearts hurt but they make us strong and
[we won't stop until somebody calls the cops
and even then we'll start again and just pretend that
nothing ever happened X2]
we're just dancing, we're just hugging,
singing, screaming, kissing, tugging
on the sleeve of how it used to be
how's it gonna be?
I'll drop kick Russell Stover, move into the starting over house
and know Matt Rouse and Jest are watching me achieve my dreams
and we'll pray, all damn day, every day,
that all this shit our president has got us in will go away
while we strive to figure out a way we can survive
these trying times without losing our minds
so if you wanna burn yourself remember that I love you
and if you wanna cut yourself remember that I love you
and if you wanna kill yourself remember that I love you
call me up before your dead, we can make some plans instead
send me an IM, I'll be your friend
shysters live from scheme to scheme but my 4th quarter pipe dreams
are seeming more and more worth fighting for
so I'll curate some situations, make my job a big vacation
and i'll say fuck Bush and fuck this war
my war paint is Sharpie ink and I'll show you how much my shit stinks
and ask you what you think because your thoughts and words are powerful
they think we're disposable, while both my thumbsopposable,
spelled out on a double word and triple letter score and
[we won't stop until somebody calls the cops
and even then we'll start again and just pretend that
nothing ever happened X4]
we're just dancing, we're just hugging,
singing, screaming, kissing, tugging
on the sleeve of how it used to be
Jag har inga ord längre. De där samtalen skrämmer livet ur mig. Jag önskar att jag hade kunnat säga något vettigt, men jag låter Kimya Dawson säga det åt mig (det är hon som har sjungit in låten ovan). Dö inte. Skada dig inte. Jag kommer sakna dig.
Surt.
Jag satsade på ett VG i engelska A eftersom jag inte trodde att jag klarade mer.. Men sen visade det sig att om jag hade haft ett poäng mer på en av mina receptive skills prov så hade jag fått MVG i betyg. ETT poäng. Det är liksom grymt nära, så nära det kan bli, bokstavligen talat. Det där MVG:t skulle ju väga upp det VG jag kommer få i matte B.
Jag är sämst. Jag har ont.
Jag går och dör nu...
cykla.
Puh, trött.. ska göra situpsen och armhävningarna strax, sen ska jag duuuuscha...
Kommer ett inlägg sen också...
empty.
Jag är helt tom. Förut hade jag ont i huvudet, så jag hällde i mig ca 1 liter saft. Jag var hungrig så jag åt en matlåda, ett par mackor, sallad och godis (jag fick det, jag hade inte ätit på evigheter) Nu mår jag illa. (otippat efter att ha ätit allt det där..) och jag har ont i huvudet igen, för att inte prata om hur ont jag har i magen. Hur tror läkar idioten att det här ska gå egentligen? Jag menar, smärta + Wero = </3 medan smärta + Wero + Alvedon = <3
GE MIG SMÄRTSTILLANDE!
Jag varnar er kära läsare, veckan kommer bestå av MYCKET klagande. Jag vill ha mina resultat så att jag kan få käka alvedon igen...
övergiven?
Jag saknar att ha det som det var, jag saknar att veta att någon faktiskt ville vara med mig. Jag vet att det kanske beror på att jag är borta en del, men hallå, det funkade ju skit bra de första månaderna efter att jag och Mikko blev ihop, varför funkar det inte nu? Vad har folk egentligen emot mig?
Gud, det känns som att jag inte har något att säga till dig längre. Men jag orkar inte ha det såhär. Ge mig svar. Varför?
Amen
Haha.
Vissa människor är skrattretande.
I'm alive!
Ultraljud.
Jag är fortfarande rädd. Rädd för att det ska bli som i helgen, att det ska sluta med att jag inte kan andas igen. Jag trodde inte att man kunde få så ont. Jag trodde inte att man kunde få så ont i magen att hela ryggen blir paralyserad och man helt plötsligt inte kan andas. Paniken man får av att inte kunna andas är värre än det mesta...
Nu har jag klagat lite..
Akut ultraljud.
Jag har ingen lust att skriva det här egentligen, men jag måste få klaga lite. Det kanske är ett rop på hjälp, men ja, jag behöver det. Be för mig?
I fredags var jag på vårdcentralen och klagade på att jag har haft ont i magen i en halv evighet (sen vecka 7). Läkaren jag träffade misstänkte att jag hade gallsten och beställde ett ultraljud, som jag skulle få inom en månad. Under lördagen så fick jag grymt ont i magen, jag kunde liksom inte ställa mig upp, jag hade svårt att andas och visste inte vad jag skulle göra. Efter att ha förnekat att vi behövde åka till sjukhuset en stund (typ en timme, en och en halv) så konstaterade jag att det inte blev bättre och vi åkte in. Jag fick två sprutor (en åt gågen) med smärtlindrande, men det hjälpte inte. Eftersom det inte hjälpte så skrev de in mig och jag fick sova en natt på sjukhuset. Jag fick fasta hela tiden och fick dropp. Dessutom så tog de massa blodprov och grejer. Det gjorde grymt ont.
Idag ska jag tillbaka till sjukhuset för att göra ett akut ultraljud (det som egentligen var en månads kö till, men nu är jag akutfall xD). Jag har fortfarande grymt ont och jag är livrädd. Och även om jag inte trodde att det här någonsin skulle hända så ber jag nu om eran hjälp. Be för mig? Be för att jag inte ska ha gallsten, jag pallar inte en operation. Men jag pallar inte att ha ont heller. Jag har aldrig haft såhär ont förut. Det gjorde inte ens såhär ont att bryta knät. Det gjorde inte såhär ont att bryta alla armarna tillsammans. Smärta.
Gud, gör vad du vill. Men låt mig slippa smärtan. Snälla Gud, låt mig slippa smärtan.
Amen.
Nu drar jag.
Men i helgen blir det i alla fall bad, sol, eurovision, Mikko, vänner och massa skoj. Kärlek på det. Och nästa helg har vi församlingsläger. Det blir skoj, det är det alltid <3
Ilska.
Just nu vet jag inte om jag vågar gå ut ur mitt rum, misstänker starkt att jag kommer få ett totalt utbrott på henne om jag går ut...
Träningsvärk.
Men men. Det är väl som Mikko sa förut "Då vet man att man har gjort något" Och jo, det känns. Höger ben (det knä jag bröt för två år sen) och magen gör massa ont. Har haltat omkring hela dagen.
Yay.
Aja, gjorde en hög sit ups.. 40 närmare bestämt... vilket var det dubbla mot vad jag sa till mig själv innan jag började med dem, jag är ganska nöjd. Beröm mig? :D
Mål för sit-upsen: 60 st om två veckor! Deadline 4 juni (Mikko får testa mig)
Träning.
I dagsläget.
Jag var ute och sprang nyss... det gick inte så bra.. eller det beror på hur man ser det. Jag vet att jag är grymt dålig på att sätta upp långsiktiga mål, därför börjar jag litet. Mål just nu: Springa hemifrån, runt fotbollsplanen och hem igen utan att stanna. Sträckan kanske är 500m, men för mig som aldrig har tränat och jag har dessutom astma och knäskador och knäsjukdommar etc som begränsar mig lite så är det i alla fall en liten bit dit. Det kommer ett nytt mål senare (två varv skulle jag tro)
Jag lyckades i alla fall springa kanske 100-150m innan jag började gå, sen gick jag kanske 50 och sprang 100 osv.. Jag är hyfsat nöjd eftersom jag inte ens trodde att jag skulle klara det.. (så bra självbild har jag)...
Nu ska jag göra lite sit-ups, återkommer om en stund..
Peppa mig?
Vad gör dig lycklig?
Plötsligt förstår jag vad de menar. Nils Ferlin, han var inte så lycklig egentligen, men han hade allt han kunde önska sig. Alla dessa kändisar som kan köpa till sig vad som helst, jag tror inte att de är lyckliga. Det stärker bara min tro på att pengar inte ger en lycka. Men vad ger en lycka då? Kärlek? Jag vet inte.
Det är som att varje gång man borde bli lycklig, då blir något fel och så är man inte lycklig i alla fall. Som i Japan, först var jag inte jätte lycklig för att jag var orolig för hur tävlingen skulle gå, sen vann vi, då hade jag hemlängtan, sen var vi på väg hem, då ville jag tillbaka. Förstår ni? Man är aldrig nöjd. Jag önskar att jag kunde förstå varför, tror att jag ska skriva upp det på min "att-fråga-Gud-när-jag-dör"-lista. Den börjar bli hyfsat lång. Men just frågan "vad gör en människa lycklig" tror jag att vi, du och jag, kan svara på om vi anstränger oss. Därför frågar jag nu dig som läsare, Vad gör dig lycklig? Och jag hoppas att ni svarar, för om vi har tur så kan vi se ett mönster.
Jag hade gärna svarat, men jag vet inte vad som gör mig riktigt lycklig. Att krama Mikko. Och det skulle väl i så fall vara kärlek. Men att vinna robottävlingen var också riktigt lyckligt. Vad är det? Seger? Är inte det lite väl egoistiskt? Men det skulle ju iofs bara stärka min tro på att jag är grymt egoistisk och att det är den främsta andledningen till att jag inte är lycklig.
Okej, jag ordbajsar. Förlåt. Jag ska sluta nu.
Men svara,
Vad gör dig lycklig?
Jag drömde en dröm.
När mina föräldrar bråkar i mina drömmar så är jag alltid typ 3 år gammal och mina föräldrar bråkar alltid om pengar. Jag sitter alltid inträngd i ett hörn och gråter. Jag hatar det. Det är en av de få saker som jag blir riktigt rädd för när jag drömmer.
Vet ni varför?
Vi får dra lite bakgrund först. Mina föräldrar skilde sig när jag var 5 år. Mamma påstod att pappa hade varit otrogen med mammas nuvarande mans dåvarande flickvän. Vilket pappa fortfarande förnekar. (Nu vet ni vart jag har fått min svartsjuka sida ifrån) I alla fall så hade de bråkat nästan hela min uppväxt, mamma tyckte att pappa var för snäll mot mig och pappa tyckte att mamma var för sträng, någon hade slösat för mycket pengar, pappa jobbade/pluggade för mycket och mamma fick göra för mycket hemma osv. Det finns inget som gör så ont i ett barn som att se föräldrarna bråka. Det tvingar nämligen barnet att ta parti, man måste välja en förälder som man vill försvara. Jag brukade försvara min pappa eftersom mamma alltid brukade skälla på honom. Dessutom har jag alltid varit pappas flicka. Men jag ville fortfarande inte bli arg på mamma.
Sånt där sätter spår. Det ska ni veta. Det gör fortfarande ont i mig när mamma frågar om pappa har hittat någon ny 20-åring som han kan vara otrogen med. Det gör fortfarande ont att höra pappa snacka skit om min mamma. Men dom verkar inte förstå det. Det verkar liksom inte som att det faktum att jag älskar dem båda är möjligt i deras värld. Det gör ont.
Varför gör det ont?
Det gör ont för att jag alltid har haft problem med att mina föräldrar aldrig har kunnat komma överens. De träffas en gång om året, på min födelsedag, och då pratar de knappt med varandra. När jag drömmer så hoppas jag alltid att jag ska kunna få allt att bli bra, jag hoppas att allt ska bli annorlunda. Det är som att jag är medveten om hur det blev på riktigt, men att jag liksom får en andra chans. Men jag kan liksom inte ändra på det som har hänt. Och det skrämmer mig. Jag önskar så mycket, men jag kan inte göra något. Det gör ont.
Nu har jag fått skriva av mig lite. Hoppas att det inte var jättejobbigt för er.
Okej Gud. Det här är inte så roligt. Ibland tror jag att det är du som visar mig mina drömmar. Men varför visar du mig det här? Vad spelar det för roll? Jag vill bara glömma...
Amen
Jag hatar att jag saknar.
Det gör så grymt ont. Nu när jag äntligen hörde något ifrån dig så var det som att det inte spelade någon roll, som att allt jag gjort var fel, som att du inte ville prata med mig. Jag vet att du inte läser det här, men jag är för feg för att skriva det till dig. Och jag tvivlar på att du kommer svara om jag ringer, dessutom tror jag att du har bytt nummer.
Jag hatar att bli lämnad. Speciellt när det alltid slutar på samma sätt. Vi är gymt tighta ett tag, sen blir det höst och vi börjar plugga eller jobba och helt plötsligt blir det inte lika lätt att umgås. Sen helt plötsligt så blir det vinter och vi hörs inte längre, sen blir det vår och du har strulat med varenda tjej du kan se, inser att du inte vill ha det så, blir ledsen och ringer mig och voila, vi är tillbaka på ruta ett. Jag orkar inte mer. Ringer du iår så svarar jag inte. Det är ändå bara jag som blir sårad i slutändan.
Förlåt, men jag orkar inte...
Ni får ursäkta, det är riktat till en person som inte kommer läsa det, men jag var tvungen att skriva det någon stans. Jag kanske kan förklara en annan dag...
I wish I could.
Kan inte någon bara försvinna med mig?
Jesus, jag orkar inte vara rädd. Jag orkar inte hålla tyst. Ge mig mod att göra något. Ge mig mod att faktiskt göra något. Ge mig idéer för att göra något. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har ingen aning. Gud, jag är bara dum i huvudet. Jag vet. Jag hatar det. Jag gör verkligen det, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag kan inte göra något åt det. Jag suger.
Amen.
Love can change the world.
Sitter och tittar runt på lite saker i mitt rum. Kollade igenom min garderob förut och hittade tre klänningar som jag faktiskt kan använda. En är lite tveksam och en har på nått mysko vis fått rostfläckar på sig, men det går att fixa... Den tredje har jag på mig. Den ska jag lätt ha på mig i helgen om det är fint väder. :)
Men jag har tänkt på ett antal saker. Bland annat att "love can change the world". Mest för att min tröja med den texten hänger på min vägg. Men det är grymt sant. Jag menar vi människor så grymt duktiga på att bli arga på varandra, vi säger saker till varandra som vi inte alls menar osv. Och vet ni vad? Hade vi bara älskat varandra på det sätt som vi ska älska varandra på så hade det inte varit ett problem. Det hade gått jätte bra i alla fall och allt hade varit frid och fröjd. Men nu är det inte det. Och det gör mig ledsen...
Jesus, du vet att det skrämmer mig. Du vet att jag tappar tålamodet ibland och blir arg. Väldigt arg. Förlåt mig. Men just då verkar det som bästa utvägen. Hade jag inte varit ensam så hade jag aldrig blivit arg. Förlåt. Jesus det är inte meningen.
Amen.
På tal om..
Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Jag blir mest trött på folk, på folk som inte är kristna som tror att kristna är helt dumma i huvudet och springer runt och hatar alla som inte är kristna, bara för att. Men snälla, det är ju för Guds skull tvärtom. Jag menar, det är ju ni som trackar på oss. Det är inte vi som försöker trycka ner er. Det är tvärtom. Jag blir så less. Det här är reultatet av att vi inte "kan" leva som vi borde. Fail på oss. Massa fail.
</3
Ensamhet.
Jag är grymt ensam ibland på kvällarna. Men what to do liksom. Lite ensamhet har inte dödat någon.
Insåg för en liten stund sen att jag sitter och dricker cider med 0,7% alkoholhalt och att jag tycker att det smakar alkohol. Så går det när man inte dricker alkohol så ofta. Jag hade för mig att skillnaden på cider med såpass lite alkohol och på "äppeldryck av ciderkarakträr" var typ minimal, men det verkar som att jag hade fel, det är helt sjukt. På riktigt. Jag menar, vad gör de där 0,7% för skillnad egentligen? Jag skulle kunna köra bil nu om jag hade haft körkort ^^ Men det kanske är poängen, att man ska få smaken, men inte bli påverkad av det. Herre Gud, att jag ens funderar på det....
Det var inte meningen att jag skulle blogga om cider. Jag skulle blogga om lite annat tänkte jag. En låt som jag har lyssnat mycket på nu på senare tid bland annat, det är Casting Crowns som har gjort den och låten heter East to West. Den handlar om att Jesus har tagit våran synd och kastat den så långt österut det bara går. Och att han undrar hur långt det är mellan öst och väst eftersom han inte vill falla tillbaka i sina gamla vanor. Det är en ganska bra fråga tycker jag. Inte just hur långt "the east is from the west" utan hur långt bort är egentligen våra gamla synder? Är det lika långt som vi tror.
Hur höga är trappstegen egentligen?
Jag tror att vi varje gång vi lämnar något vi brukade göra bakom oss så kommer vi ett steg högre upp i trappan, trappan mot Gud. Men det är klart att vi kan ramla ner igen. Jag gör det mest hela tiden. Men det är då vi måste ställa oss upp igen och gå upp igen. Ibland kan det vara jätte jobbigt, det kanske är ett väldigt högt trappsteg. Men ibland kan det vara ganska lätt, ett ganska lågt trappsteg alltså. Är ni med så långt? Jag hoppas det, för jag tänker inte sluta där.
Vad gör man då när man ramlar ner?
Jag hatar att ramla ner, för att jag aldrig vet vad jag ska göra. Jag blir liksom helt förstörd. Oftast slutar det med att jag sitter framför datorn. Spelar Tetris och ber frenetiskt till Gud att han ska hjälpa mig. "Gud, sänd mig en ängel som kan lyfta upp mig" Efter en stund brukar jag gå igenom msn kontakterna på jakt efter någon med mer erfarenheter än mig, någon som jag litar på. Det brukar bli lite halv svårt sådär mitt i natten (ja, det händer alltid mitt i natten) eftersom det inte finns så många vakna då. Jag brukar leka lite med tanken att ringa någon. Men oftast så ringer jag ingen. Jag brukar be lite till och det brukar bli bättre.
Det är nog ungefär allt. Bön funkar alltid. (Det kan ni inte ha missat idag direkt...)
Gud. Tack för att du hör våra böner. Tack för att du alltid funkar. Vad som än händer är du våran klippa. Du finns med oss även om vi hamnar så långt österut vi bara kan komma. Du finns med oss hela tiden. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Mina ord räcker inte till för att visa den tacksamhet jag känner inför dig Gud. Mina tankar kan inte uttrycka det heller. Förlåt mig. Gud, jag har inga problem i livet, allt känns helt okej just nu. Men jag vet andra som har problem. Se dem när de faller. Hjälp dem upp. De förtjänar det, jag lovar dig, de förtjänar det.
Amen.
One Thing That I Know.
Jag vill tro att jag vet saker. Att jag har koll och att allt är ordnat, men sen med jämna mellanrum så inser jag att "shit, jag har ingen koll alls". Då har jag mest lust att ge upp, lägga allt i någon annans händer och bara slippa tänka på det. Men då finns det en liten bra grej har jag hört, den kallas bön.
Det är nog en av de få sakerna som jag är riktigt säker på, att Gud hör bön. Alltid. Sara pratade om det på andakten igår. Jag har hört otaliga andra människor prata om det. Jag har pratat om det med otaliga människor. Och alla har kommit fram till samma sak. Gud hör bön, och han svarar på bönerna.
Så när jag vill lägga mitt liv i någon annans händer så lämnar jag det till Gud. För att jag vet att han gör det som är bäst för mig. Av kärlek gör han det som är bäst för mig. Är inte det ganska sjukt egentligen?
Gud, jag lämnar allt till dig nu. Lyft bort alla bördor från mig så att jag kan resa mig upp och sträcka på ryggen. Jag pallar inte att böja på ryggen för alla problem längre. Lyft upp dem och bär dem åt mig. Precis som du gjorde med korset. Ta bort de saker som inte är bra för mig. Rensa min låda Gud. Rensa bort allt dumt jag gör som jag borde sluta med. Jag älskar dig Gud. Jag gör verkligen det. Och jag känner fortfarande att jag säger det för lite till dig, jag borde säga det mer, jag borde säga det mer till alla människor jag älskar, men jag har inte kraften att göra det. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är kass Gud. Men jag vet om det, och jag ber om ursäkt för det. Förlåt. Förlåt för att jag ställer massa krav på mig själv, och framförallt på dig Gud. Det är inte för att pressa dig, det är min otålighet och min vilja som inte riktigt klarar av ett nej eller ett vänta. Det finns liksom bara ett svar i min hjärna. Förlåt mig. Hjälp mig med tålamodet, hjälp mig att bli mer öppen för vad du säger Gud.
Amen.
Diktare.
Satt på svenskan förut, vi gör ett grupparbete om Nils Ferlin, eller om diktare, men vi jobbar med Nils Ferlin. Det är lite intressant.. att vara poet kan inte vara någon dans på rosor direkt.
Och Nils Ferlin har skrivit en dikt som har fastnat i mitt huvud. "Så ler bara den" heter den.
Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.
Jag tyckte att den var fin. Det kanske inte ni tyckte, men skit samma. Jag gillar att han går från att allt är helt underbart och att folk ler (okej, blickar ler, men i alla fall) till att blicken som log skar honom så att hela glädjen dog. Det är liksom som att allt var bra, sen blev allt dåligt. På typ ett ögonblick. Det är helt sjukt...
För övrigt så fick jag mejl från Tomas förut. Jag älskar bönesvar. Eller ja, jag älskar att jag ber för saker och så blir det bra, sen vet man ju inte riktigt i det här fallet om det var något bönesvar eller inte.. men shit the same. Gud är cool.
Gud, tack för att du är så grymt cool att du liksom fixar allt. Hela tiden. Du är så cool. Jag älskar dig. För evigt. Men jag är fortfarande rädd. Låt mig finna trygghet i dig. Ta hand om mig i min oro, gör mig lugn. Låt mig gömma mig i din famn. Så som du brukade göra när jag kände mig ensam. Gud, det händer inte så ofta längre, men just nu har jag ingen att krama, jag har ingen att finna tröst hos. Låt mig göra det hos dig. Jag älskar dig. Förlåt, jag kanske inte älskar dig tillräckligt, jag kanske inte är bra nog, men jag försöker i alla fall. Jesus, förlåt alla mina synder.
Amen
The reason why I'm standing.
Hur hade mitt liv sett ut utan Gud? Jag har ställt mig den frågan ganska många gånger, speciellt de dagar när det känns som att Gud aldrig har gjort mig något vettigt, eller de dagar när andras ord om att Gud inte finns träffar lite hårdare. Men sen slår det mig att "Hey, he's the one that makes the sun shine" och jag tror att det är sant. Jag tror att Jesus är andledningen till att jag vaknar på morgonen, andledningen till att jag orkar gå upp.
"I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
Vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours, I am Yours"
- Who Am I - Casting Crowns
Jag fetstilade två rader som jag tänkte fokusera lite mer på. Lord, You catch me when I'm falling. Det är sant. Det var liksom det som var poängen med det här inlägget. Det är som den där berättelsen som folk alltid drar på läger och andakter och grejer, men som de samtidigt förväntar sig att ingen har hört. Den med mannen som går på en strand tillsammans med Gud. Jag drar en kort sammanfattning ifall att någon inte har hört den.. Gud och mannen går där och följer mannens fotspår (han har precis dött) men på vissa ställen finns det bara ett par fotspår, så säger mannen "Varför övergav du mig när jag hade det som svårast?" Och så svarar Gud "Jag övergav dig inte, jag bar dig". Nu har ni fått poängen i alla fall. Och Gud älskar oss, ibland så tar han kanske saker ifrån oss som vi verkligen tycker om, men det är inte direkt som att han gör det för att han inte älskar oss, han gör det för att han älskar oss. Han tar inte bort saker som är bra för oss, han tar bort saker som är dåliga för oss i längden. Och visst vi kanske faller, vi faller ganska ofta, men han fångar oss och hjälper oss upp.
And You've told me who I am. Gud ger oss en mening med våra liv, han har en plan för vad vi ska göra. Och om det finns hinder för det och vi ber honom att hjälpa oss följa honom så kommer han göra det. Han tar bort hindren. Jag vet att när jag skulle till Ukraina förra året så hade inte mina föräldrar pengar till det och jag bad Gud att om han verkligen ville att jag skulle åka så fick han ge mig pengar och dagen efter så erbjuder sig morfar att betala. Fattar ni? Det fanns ett hinder och han tog bort det. Det är andledningen till att jag inte vågar be Gud att han ska göra vad han vill med Mikkos liv. Jag vet inte om jag vågar.
Gud, om du nu vill att jag och Mikko ska vara ihop och vill att han ska åka till Kanada så löser du det. Eller hur? Du vet att jag är livrädd för att det inte ska hålla. Men jag vill tro att det ska hålla, jag vill att det ska finnas en andledning till att det har hållt såhär länge. Jag tror ju fortfarnde inte på distansförhållanden. Men Gud jag älskar dig, men jag älskar Mikko också. Jag är rädd för att förlora dig, men jag är rädd för att förlora honom också. Så Gud, nu lägger jag det här i dina händer. Gör det som är bäst. Du vet att jag älskar den där pojken, att jag älskar dig, att jag inte vill något hellre än att följa med honom, men jag kan inte. Vill du verkligen ha dit honom nu? Vad kan han göra där som han inte kan göra här? Gud, du är the reason why I'm standing.
Jesus, tack för att du dog på korset, förlåt för att jag syndar i alla fall. Förlåt för att jag är dum i huvudet och gör saker som jag inte borde, saker som jag skäms för, saker som jag ångrar efteråt. Gud, jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord. Mer än bilder. Men jag förtjänar inte din kärlek, jag förtjänar ingen kärlek alls. Förlåt.
Amen.
Jesus You're My Superhero!
Den här veckan har blivit helt konstig, vi fick tillbaka np i matte B. Jag fick VG och orkade inte bry mig. Nu lägger jag 110% på statistiken istället. Jag pallade inte att plugga till naturkunskapen och vet att jag missade två saker men hoppas att jag får komplettera det så att jag kan få MVG på provet i alla fall. Jaja, ni fattar poängen. Jag brukar vara duktig i skolan, men nu blir allt bara kasst..
Jag tror att jag är lite skoltrött. Eller snarare jag har insett att jag aldrig har varit skoltrött innan men att jag har blivit det nu. Jag har lust att skita i allt som kommer nu de närmaste veckorna och bara lägga mig ner och sova. Men jag hinner inte. Jag måste börja med budgeten till graf komm. inlämningen, jag måste göra en powerpoint till programhanteringen, jag måste fixa klart statistiken och göra en powepoint till företagsekonomin. Ja, jag är trött, ja, jag vill sova. Blä.
Grafisk Kommunikation A.
Sitter och pluggar Grafisk Kommunikation.
Det går helt okej. Men jag kommer på mig själv med att det kommer störa mig om jag inte får MVG i Grafisk. Och det är lite intressant eftersom jag från början bara satsade på ett VG. Det om något är ett bevis för att jag höjer mina krav på mig själv allt eftersom att jag ser att jag kan höja dem. Men i alla fall.
Det är grymt tråkigt att plugga tryckteori. Det går liksom ut på hur man går till väga från att man bestämmer sig att man ska trycka en sak, typ en folder, tills saken är klar. Yay på det. Finns det någon som tycker att sånt är roligt?
Tänkte skriva ett lite djupare inlägg sen, jag tror att jag har fått lite inspiration till det nu.
Hörs sen xD
Naturkunskap.
Svenska sen. Och sen har vi klassråd och resurs.. Usch.
Jag vill heeeeeeeem.
God morgon.
Namnförslag uppskattas, vi har ett presentationsföretag som gör folks powerpoints, tal, föreläsningar etc. Dessutom så bokar vi lokal och fixar mat etc. till presentationen.
Namnförslag?
Allt som inte innehåller proffsen godtas...
Gud. Bara lös allt.
Amen
Cravings.
ICA's mineralvatten med äpple päron smak. Den är helt underbar. Och så är den billig. <3
Bättre kan den inte bli. Just nu är den godare än cola!
Jag tror jag håller på att tröttna på cola..
Jag är skum idag.
Och det vill jag.
Jag vill ha dig
Här och nu
Jag vill känna din gud mot min
Jag saknar dig
Ge mig en kram
Det var nog den sämsta dikten jag någonsin har skrivit, men det tog mig säkert en minut så...
Vad tycker ni om den? Jag beordrar er att kommentera (som att ni kommer göra det i alla fall..ni kommenterar ALDRIG. Det är elakt)
Hungrig.
Jag känner att jag inte har bloggat så vettigt de senaste dagarna, men det kommer, när jag har inspiration.
Tänkte skriva en liten dikt igår, eller liten och liten, jag tänkte skriva en dikt igår. En glad dikt. Men jag kan inte, framför allt så blir jag grymt arg på mig själv eftersom jag hela tiden vill skriva, jag har orden, men jag har inget flyt. Det blir liksom inte bra. Eller också så mår jag helt enkelt för bra för att jag ska kunna tycka att det jag skriver är bra. Det där var ologiskt men i alla fall.
Vad har hänt idag?
Jag har skrivit mitt naturkunskaps prov. Det gick okej.
Jag har sagt hej då till Tomas som drog till USA. Han landar i NY typ 20:00 ikväll (tror det blir nått sånt i alla fall).
Jag har börjat på min statistiska undersökning. (Ni kommer få ta del av den senare, alltså, jag kommer lägga upp den här och så får ni kommentera svaren, men inte idag. Jag pallar inte!)
Jag har blivit grymt arg på min dator.
Jesus gör så att allt går bra för Tomas. Det finns säkert massor som jag inte tänker på som kan gå fel och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra. Du ser mina problem, du ser alls problem, hjälp oss med dem. Hjälp oss att göra något åt det. Gud ge mig möjligheter att konfrontera mina rädslor. Ge mig möjligheter.
Amen
Tankar.
Satt på bussen och tänkte förut, insåg massa saker, som att jag sitter vid datorn grymt mycket, och att jag börjar tröttna på det. Det ska bli skönt att få sommarlov faktiskt. Men först måste man göra klart massa arbeten i skolan. Powerpointen till programhanteringen, statistikundersökningen till matten, grafisk kommunikation prov OCH inlämning, Svenska grejer (typ massa läxor som kommer lite sporadiskt då och då) osv. Jag blir så trött på det, jag behöver sova. Vila.
Jag kan fortfarande inte ladda upp en bild på mitt nya hår, så ni får en länk till min blogg istället och så hoppas vi att det duger ;)
Bild på mitt hår!
In case att länken inte funkar så
http://izredam.bilddagboken.se/p/show.html?id=206874474&directlink=1
Nu MÅSTE det ju funka, kopiera klistra in liksom ;)
Om det funkar nu...
Så bild kommer för hoppningsvis imorgon.
Håll ut mina vänner håll ut.
Om jag skulle göra en lista.
I tider av..
Ensamhet
One Thing That I Know - Jars of Clay
Hjälplöshet
Prayer For A Friend - Casting Crowns
Glädje
Who Is Like Our God - Skillet
När allt har gått fel
I Wish We'd All Been Ready - DC Talk
Tacksamhet
You Are My Hope - Skillet
Insåg att det är ganska väldigt tråkiga band, eller ja Skillet blir aldrig tråkigt, inte heller Casting Crowns. DC Talk börjar bli bättre nu igen (jag tröttnade ett tag) Och Jars of Clay har jag en låt med, och den lyssnar jag på.. ibland xD
Så, jag vet inte om det där ger någon något.. men det gav mig något att skriva ihop den så :D
Ni får gärna hojta till om det ger er något?
Naturkunskap.
Jesus, ge mig inspiration. Ge mig styrka så att jag orkar med det här, hjälp mig att fixa provet... Jag ber dig. Hjälp mig. Jag måste klara det här. För att visa mig själv att jag kan, för att visa att jag inte är så kass som jag tror att jag är. Jag vet att jag är bra, men jag förstår det inte ibland. Framförallt när du ställer dig bakom en gardin och viskar. Skrik till mig, jag är döv. Remember?
Amen.
den där listan.
Ni får ursäkta, men det blir ingen lista idag. Det var meningen att jag skulle komma med en hög låtar som skulle hjälpa er (förhoppningsvis) när ni känner er ensamma eller ledsna, men nu har jag insett att jag när jag är deppig mest sätter på musik för att få något annat att tänka på, jag tänker aldrig på vad jag egentligen lyssnar på. Därför hade jag grymt bra låtar på vissa, men på andra punkter så hade jag ingen aning. Jag kommer jobba vidare på det och om jag har tid (vilket jag verkligen hoppas) så kommer listan upp denna veckan. Men jag har en hel del annat att göra, naturkunskapsprov imorgon, svenska till onsdag, grafisk kommunikation prov på fredag och dessutom en engelska läxa till fredag. Så om jag är lite borta i veckan så får ni ursäkta mig :)
nytt då.
Yay.
Frizon.
FriZon.
Frizon är en kristen festival. That's basically it. Nej men Frizon är en kristen festival för ungdomar som arrangeras av EFK UNG. Festivalen äger rum mellan den 6-10 augusti på Torp området utanför Kumla. Och det är fett värt. Frizon förra året var nästan bättre än Ukraina (beror väl lite på vad man är för typ av människa kan jag tänka mig). Och i år så kommer det dit grymt mycket bra musik (typ Blindside och grejer) dessutom så är det grymt många bra talare som kommer och talar om temat för årets festival, nämnligen Döden. Det är ett ämne som vi ibland pratar lite för mycket om men det verkar inte som att det kommer handla bara om Jesus död på korset och det gör mig glad.
Men i alla fall. Vad jag försöker säga är att frizons hemsida http://www.frizon.nu definitivt är värd ett besök. Och oavsett och du är kristen eller inte så är Frizon nått för dig!
Prayer for a friend.
You know that I see my friends in need God. I try to really help them but in the same time I know that talking to people who's not in a good mood is not my thing. And then it makes me feel really bad when I realize that I make other people listen to my problems. So what I do now is what I can do. I'll leave it to you, God. You know that I have one friend that is doing surgery tomorrow. I know that she is nervous and I know the feeling she has. I've been there. But it doesn't matter, because I can't tell her what she's supposed to feel, I can't tell her that she'll be OK. I mean, I'm still not OK, so why should she trust me? I know that is not the point, but I can't find my words. Jesus I leave her in your hands. Do what you want. I hope, and I know, that you want what's best for her. And that is what I want to. Do what you please.
Jesus I have my friends with eating disorders (or possible eating disorders) and you know better than I do what needs to be done. I have no idea what to tell them so I'll just leave that to you without any further explanations about what I think needs to be done. You know the best Jesus.
And I have friends travelling Jesus, you know my feelings for travelling and you know their feelings as well. Jesus I ask you to be with them, to take care of them and look after them. Let them get the best out of their trips God.
To my friends back home that is not ill or travelling Jesus, I would like to send a prayer for them as well. Make them healthy and help them with all the troubles that I don't know. All the problems that they for some reason haven't told me about.
Jesus thank you so much that you died on the cross for their sins. I know that they might not like me doing this, but I think that this is the best way, I feel that you want me to do this, and if they read this and becomes angry with me, forgive them. Forgive them father for they don't know what they're doing.
Amen.
tråkdag.
Jag hade inga planer på att skriva något jätte djupt. Tänkte berätta att jag har färgat håret. Det är rött. Typ inte candy-red utan mer mörkrött. Jag tyckte att det blev fint i alla fall. Ni får ha en åsikt när ni har fått se det..
Vart är alla idag förresten? Det känns som att ingen är inne på msn.. verkligen ingen. Vad har jag missat idag?
I'll Build a Stairway To Paradise
Satt och lyssnade på I'll build a stairway to paradise på bussen i morse, insåg att den säger mig massa nya saker hela tiden. Det är helt sjukt. Slänger in texten och en youtube video på den i alla fall.
All you preachers who delight in panning the dancing teachers
Let me tell you there are a lot of features
Of the dance that carry you through the gates of Heaven
It's madness to be always sitting around in sadness
When you could be learning the steps of gladness
You'll be happy when you can do just six or seven
Begin today, you'll find it's nice
The quickest way to paradise
When you practice, here's the thing to do
Simply say as you go...
I'll build a stairway to paradise
With a new step every day
I'm going to get there at any price
Stand aside, I'm on my way
I've got the blues and up above it's so fair
Shoes, go on and carry me there
I'll build a stairway to paradise
With a new step every day
I'll build a stairway to paradise
With a new step every day
I'm going to get there at any price
Stand aside, I'm on my way
I've got the blues and up above it's so fair
Shoes, go on and carry me there
I'll build a stairway to paradise
With a new step every day
Nu ska jag vara djup och tolka det här.
Första tre raderna tror jag egentligen handlar om att folk är väldigt bra på att säga "nej, men det där kommer inte gå bra" fast det i själva verket hade gått skitbra om man bara hade försökt. Och jag tror att det är det han försöker säga (okej, det är ganska väldigt obvious) I andra strofen (jag vet inte vad det heter på svenska. stanza på engelska.. hjälp mig någon?) så pratar han om hur dumma vi är som sitter här hela dagarna och är deprimerade över allt som har failat när vi egentligen lika gärna kunde vara ute och försöka dansa oss till himlen (som i min värld just nu är en metafor för att vi ska göra vad vi vill). "you'll be happy when you can do just six or seven" tror jag betyder att vi inte ska sikta på stjärnorna innan vi har kommit upp till hustaket. Man måste ta saker i mindre omgångar än vad vi gör, oftast så sätter i alla fall jag upp ett mål som är grymt svårt att uppnå och så lyckas jag nästan istället för om jag hade siktat lite lägre till en början.
Att vi ska börja idag och att "you'll find it's nice" är inte så svårt att förstå, och det är klart att det är den kortaste (ev snabbaste, beroende på mål) vägen till målet att göra det enkelt för sig. Och att man hela tiden, medan man jobbar för att nå målet försöker övertala sig själv till att "hey, jag gör det här för att jag har ett mål, jag vill uppnå något" tror jag är väldigt viktigt. Jag vet själv att jag ibland när jag sitter på lektioner och liknande och verkligen inte orkar tänker "varför gör jag det här?" "jo, för att jag har ett mål, jag ska gå klart gymnasiet, få betyg som räcker och sen ska jag göra något vettigt med mitt liv." Och tro mig, det funkar. Det är så mycket lättare att vara effektiv och göra bra ifrån sig när man vet att det ger resultat.
Låtens refräng handlar i grund och botten om att man helt enkelt ska berätta för sig själv att man är bra och man fixar det här, vad det nu är man ska göra.
Jesus, jag vet att jag är ett svin ibland. Och jag vet att ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag på att det jag tror att du försökte säga till mig i morse faktiskt var sant. Jag tror verkligen att det var så, jag vill verkligen tro att det var det du menade. Gud. Om det var det så blir jag grymt glad. Eller egentligen blir jag nog mest lättad. Gah. Gud ge mig svar. Ge mig klara svar.
Amen.
Hej.
Jag har grafisk kommunikation A. Jag kan ju lätt påstå att jag är hyfsat trött och att jag inte alls är särskillt pepp på att göra en mässmonter för red bull racings. Mina förslag blir grymt fula och jag vet inte hur jag ska få ner mina idéer på papper. Dessutom så känns det som att det på något sätt inte kommer bli så snyggt om jag gör det på riktigt. En väg uppritad på golv och vägg kommer nog inte bli så snyggt som jag vill att det ska bli. Och det är synd. Det är väldigt synd. Jag har grymt många idéer, men jag kan inte utrycka dem i ord, inte i bilder, inte ens om man liksom skulle bygga upp det i verkligheten så skulle det bli som jag vill. Jag tycker inte om det. Jag skulle föredra att sätta in ett micro chip i huvudet på mig och helt enkelt visa mina tankar på film typ. Det kanske skulle funka, och det skulle definitivt bli snyggare än mina skisser..
Fick för övrigt tillbaka nationella förut, jag fick VG, och det stör mig. Jag missade på grymt lätta saker som jag inser nu att jag hade klarat av. Och ja det stör mig. Det stör mig massor. Men jag har fortfarande en liten chans till att höja mig om jag gör en skitbra statistisk undersökning. Vad den handlar om och sånt vet jag inte just nu, men det är okej.
Jesus, jag blir så arg på mig själv för att jag sätter upp ett mål, jag klarar det inte, och jag orkar inte ens bli arg för att jag inte når upp till mina mål. Så nu sitter jag här och är arg på mig själv för att jag inte orkar bli arg på mig själv. Jag är störd. Vad menade du på bussen? Jag behöver så prata med någon om det. Kan jag det? Vem ska jag prata med liksom? Vem har jag att prata med?
Jag älskar dig. Jesus jag älskar dig. Jag blir så grymt glad. Jag blir så grymt lycklig.
Amen.
Nu när jag ändå sitter här.
Tänkte att jag också skulle slänga upp en To Do lista för denna veckan.
- Skolan (monter, naturkunskap..)
- Mikko, prata i telefon med andra ord. Jag saknar honom.
- Kyrkan på fredag (jag är aldrig där längre, är det för att jag är sämst typ?)
- Färga håret (ikväll hoppas jag, candy-red, mörk röd eller svart. Vad tycker ni?)
- Försöka få tag i en gamal kompis som jag aldrig pratar med. (mer än så behöver ni inte veta. Det är ett hemligt projekt, men ni får resultatet när det är klart...)
Nu inser jag vilket grymt tråkigt liv jag har. Även om det inte kommer se ut sådär, jag vet ju det. Jag värdesätter också att kunna planera efter hand, vilket jag bäst gör om jag inte har något planerat innan (konstigt hur saker funkar ibland ;) )
Lämna mig inte.
Jag förstår mig inte på dig. Jag förstår inte vilken egoistisk del i dig det är som vill bryta ner mig. Varför kan jag inte få vara lycklig? Det är som att du medvetet försöker ta bort mig från allt som gör mig lycklig. Jag blir världsmästare, du ger mig hemlängtan som skapar ett stort hål inom mig. Jag lyckas med min engelska uppsats, du tar min pojkvän ifrån mig. Jag ska börja misslyckas i skolan, jag ska faila allt annat jag gör. Gud, jag ska bli totalt värdelös. Får jag behålla honom då?
Hade jag inte varit så rädd så hade jag sagt till dig att om du nu vill att han ska flytta så sätt flygbiljetten i handen på honom då. Skicka iväg hans saker till Kanada. Men jag vågar inte Gud. Jag är livrädd för att du ska vilja att han åker. Du skrämmer mig, för första gången någonsin så är jag riktigt rädd för dig.
Jesus, förlåt om det är mitt fel, förlåt om det är jag som har gjort så att det blir såhär. Jag ska ändra på vad det nu är jag gör för fel, om du visar vad det är. Jag ska göra vad du vill. Vad du vill. Jag lovar. Förlåt mig. Snälla.
Amen.
Jag drar nu.
Inte så länge kanske, men whatever. Jag drar nu i alla fall, men ni lär höra av mig i helgen, kanske. Om jag inte är ute i det fina vädret, men jag ska försöka slänga in nått kort litet inlägg. Har ni tur sitter jag vid datorn när Mikko duschar, då kan det bli längre ;)
Jesus, ta hand om alla. Du vet vad jag oroar mig för. Du vet vad jag är rädd för. Hjälp mig?
Amen.
Svar på tal.
Jag fick en kommentar på förra inlägget, anorexia, och jag tänkte att jag kanske skulle ta och svara här eftersom kommentaren var anonym.
Ärligt talat så förstår jag inte vad du menar. Mot mig i vad? Att jag skulle vara deprimerad hela tiden är också ganska fel. Jag har mina stunder av emoness jag också. Men det är långt ifrån konstant. Hade jag gått till en psykolog och bett om hjälp så är det knappast så att han/hon hade kallat mig deprimerad, jag lider inte heller av någon deppression, eller annan psykisk sjukdom. Jag använder bloggen som ett redskap för att hantera mina känslor och för att kunna uttrycka saker som jag annars inte har plats att uttrycka. Det är uppenbart att du inte känner mig särskilt väl, för att inte säga att du inte känner mig alls, eftersom du inte vet hur jag är ute i verkligheten.
Så sent som igår så satt jag och funderade på varför alla andra människor verkar ha så grymt fantastiska liv, medan mitt liv ibland är ett rent helvete. Personen jag pratade med då sa (jag tar det ur huvudet så det blir väl inte ordagrant) "men alla som inte ser dig just nu tror nog att ditt liv är perfekt också. Men jag lovar att det finns fler där ute som sitter och undrar samma sak." Och just nu har du sett mig från precis andra hållet. I dina ögon ser mitt liv ut som ett rent helvete, men you know what? Jag är ganska lycklig när det kommer till kritan. Du förstår, jag har vänner som älskar mig, en familj som älskar mig, jag har en pojkvän som älskar mig. Jag har Jesus, han älskar mig, tillräckligt mycket för att han skulle sträcka ut sina armar och dö för mig. Liksom, om man har människor som älskar en, varför ska man vara olycklig? Jag är inte deprimerad, jag är rädd ibland, jag är orolig ibland. Men jag är inte deprimerad.
Min dag idag kan inga anonyma kommentarer förstöra, ingenting kan förstöra den faktiskt.
Jag och Mikko har varit ihop i 7 månader idag. Jag åker till Eskilstuna och träffar Mikko idag. Jag fick MVG på min Shortstory på Engelskan. Vi slutade tidigt. Jag fick mejl som fick mig att skratta förut. Jag har vänner som älskar mig. Jag fick be på bussen i morse. (finns det något bättre, lovsång på högsta volym och sen be, bara be?) Halleluja för idag.
Jesus, människor som anonym gör mig grymt förvirrad, du vet varför. Du vet att jag känner saker som inte borde stå med i bloggen, tankar som inte borde finnas till alls. Men nu gör de det. Tankarna finns där. Det är to bad men sånt är läget. Jesus förlåt mig för mina tankar. Förlåt för att jag inte vill ge anonym en chans. Förlåt.
Amen
anorexia.
Det känns lite skumt, för inte alls länge sedan misstänkte vi att en annan kompis (no names today) hade bulimi. Eller det kanske "vi" fortfarande gör, jag gör inte det. Jag litar på mina vänner. Så kanske jag inte ska säga. Men hon var sjuk, sen gick det ju liksom över. Det verkar helt annorlunda nu. Jag skiter i vad de andra tror, när jag får andledning att tro något kan jag också tro...
I alla fall så verkar det som att alla jag känner mår dåligt på ett eller annat sätt. Ätstörningar, depressioner, sjukdomar, you name it. Jag blir så ledsen. Vart är världen på väg? Jag vet inte.
Jesus, you know that I don't know what to do. You know that I struggle with my own problems and on top of all that I get my friends problems that at once seems so much more important than all of my problems. But I can't do anything before I've sorted out my own problems. Can I? I don't know, and my words can't express my feelings anymore. I'll let this song do it for me.
Lord I lift my friend to You. I've done all that I know to do. I lift my friend, to You. Complicated circumstances have clouded his view. Lord I lift my friend up to You. I fear that I won't have the words that he needs to hear. I pray for Your wisdom , oh God. And a heart that's sincere. And Lord I lift my friend up to You. Lord I lift my friend to You. Though he's my best friend in the world, I know he means much more to You. I want so much to help him, but this is something he has to do. Lord I lift my friend up to You. There's a way that seems so right to him. But You know where that leads. He's becoming a puppet of the world. Too blind to see the strings. And Lord I lift my friend up to You. Lord I lift my friend to You. I've done all that I know to do. I lift my friend, to You.
Amen
Vi tar en bild till.
Jag hade faktiskt glömt bort den här bilden, jag vet inte varför jag skrev in texten från början. Men att den aldrig hade blivit publicerad är ganska uppenbart. Den var fortfarande i psd format osv.
Men i alla fall. För er som inte var med igår så handlade gårdagens inlägg om min syn på vad som egentligen hände när Jesus blev uppspikad på korset, och hur vi människor borde reagera på det.
Dagens inlägg kommer handla om tacksamhet. Inte bara till Gud utan också till människor.
Jag vet att vi är ganska dåliga på att tacka varandra, men framför allt så är vi nog dåliga på att tacka Gud. Jag kommer ibland på mig själv efter att jag har bett eller liknande med att "skit, jag glömde att tacka." Det kanske i och för sig bara är jag. Men vi människor är grymt coola. Jag menar, vi är skapade på ett sätt som gör att vi äger alla andra på jorden. Vi är skapade till Guds avbild. "jaha, och vad menar hon med det? Att Gud ser ut som oss?!" Ja. Det är precis vad jag menar. Gud ser ut som oss och vi har en del av honom i oss, var och en. Det tycker i alla fall jag är coolt. Vi ser ut som Honom, han som skapade himmel och helvete, han som skapade Jorden som vi bor på. Vi har fått en del av hans krafter i oss. Vi har fått kraften att älska. Vi har fått kraften att flytta berg om det behövs. What more can you ask for?
Okej, nu vet vi att Gud skapade oss, världen och hela fadderullan. Vi vet också att han offrade sin son för att vi skulle slippa en evighet i helvetet. Men om du hade gjort en sån sak för någon, vad hade du velat ha tillbaka då? Vi förutsätter att pengar inte är viktigt och att du älskar personen. Det är klart att du vill ha ett tack. Alla människor vill bli tackade när de har gjort något bra. Och jag tror inte att Gud är särskilt annorlunda. Faktum är att jag tror att han är grymt lik oss.
På ett läger som jag var på en gång så skulle en av ledarna be. Det är inte världens mest seriösa person vi pratar om nu och det var ingen som förväntade sig något som handlade om något djupare än fotboll, vilket för övrigt är personens största intresse. Fotboll och datorer.
MEN I ALLA FALL. Han gick upp där, framför människorna (läger, detta var efter ett lägerbål och det var det sista vi gjorde gemensamt på kvällen, alla var där) och knäppte händerna. Sen bad han den bästa bön jag någonsin har hört
"Gud, tack för att du finns, tack för att vi vaknade imorse, även om det inte kändes så bra. Solen sken inte och fåglarna kvittrade inte. Men du gjorde det till en bra dag. Tack Gud. Tack för att du dog på korset för oss Jesus, tack för din nåd. Tack för solen, för fåglarna, för läger, för att vi får mat varje dag. För att vi har vatten att dricka. Tack för att vi fick duscha förut Gud. Tack för att vi öppet kan visa vår tro. Tack för att du älskar oss. Tack för att det finns kärlek i världen Gud, tack för att jag fick spela fotboll idag. Tack för att ingen skadade sig. Tack för att vi inte behöver känna oss hotade när vi går och lägger oss ikväll. Tack för att vi har ett tak att sova under. Tack för att vi har sängar och kuddar och täcken och tack för att vi får tacka dig. Tack för att vi har kläder att sätta på oss. Gud, det finns så mycket mer vi borde tacka dig för, men vi får ha en gräns på det. Du ser att vi tackar dig för livet Gud.
Amen"
Den där bönen sitter fast än. Jag vet inte om jag har ordningen rätt, och om alla sakerna var med. Men poängen är med. Utan att kräva något, så gick han fram där och tackade Gud, för allt och inget. För en sån liten sak som att vi har vatten att dricka, det är självklart för oss,men inte för många andra. Det är klart att vi måste tacka Gud för det med. Det vore korkat att inte göra det. Men vi kanske är korkade.
Hur påverkar det här oss?
Jo, för det första står vi i en tacksamhetsskuld till Gud. Vilket innebär att det är dags att vi börjar tacka honom för vad han gör för oss. För det andra, vi borde börja tacka varandra. I dag är vi grymt kassa på att tacka varandra, hur svårt kan det vara att säga tack när någon håller upp dörren för en eller när någon lånar ut en penna? Erkänn att miljön som vi lever i hade varit grymt mycket trevligare om vi hade tackat. Då kanske man hade velat hjälpa någon. Som det är idag så funderar jag varje gång på om jag inte ska skita i det i alla fall.. Men jag gör det i alla fall. Någon gång borde jag ju få ut något av det. Eller hur?
Jesus, jag kanske inte är bäst i världen på att tacka dig. Jag är ganska kass på det ibland. Men du har gett mig möjligheten att tacka dig. Och det är jag evigt tacksam för. Gud, du har gett mig möjligheter till saker som jag inte trodde var möjliga. Tack Gud. Du ser att jag är tacksam för så otroligt mycket mer än jag har ord för. Tack för att jag kan få barn Gud. Tack för att jag en dag ska få barn, barn som du har skapat till din avbild. Tack för att jag har en pojkvän som älskar mig, vänner som älskar mig, en familj som älskar mig. Tack för att jag lever ett tryggt liv utan några större problem. Tack för att jag får älska dig. Tack för att jag har en dator att skriva det här på. Tack för att jag får höra dig viska, tack Gud.
Amen.
Jag vet, det här inlägget blev bland det rörigaste jag någonsin har skrivit. Så ni är välkomna att klaga om det är något ni inte fattar..
Jesus was NAILED to the cross.
Jag har tänkt på en sak idag. En bild som jag såg för ett tag sen, jag kom att tänka på den igår igen och tänkte att det kanske är dags att skriva något om den. Det är en ganska vettig bild så.. 
För hoppningsvis så förstår ni engelska, om inte, så kommer det en snabb översättning nedan.
Människor använder silvertejp för att fixa allt.
Gud använde spikar KOL 2:14
Och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att SPIKA det på korset.
Vad betyder det där för oss som människor? Betyder det att vi gör fel i att använda silvertejp eller innebär det helt enkelt att Gud hade en bättre lösning? Jag är ett fan av silvertejp. Jag tror att det går att fixa det mesta med silvertejp, men jag tror inte att silvertejp kan rädda oss från en evighet i plågor, en evighet i helvetet.
Vi kanske borde ha en liten lektion för er som inte har varit med från början.
Vi tar det i några steg.
- Eva och Adam käkar av ett äpple som ormen lurar dem att äta av, trots att Gud har sagt något helt annat.
- Synden kommer in i världen, människor börjar göra fel saker.
- Gud ser detta och blir förtvivlad. What to do?
- Gud inser att han har en möjlighet till att rädda oss.
- Det kommer en hög profeter och liknanade som Gud utvalde som kommer till människorna och säger "vänta, det är inte kört än, Gud fixar det här. Någon kommer rädda oss"
- Jesus föds och vi människor får se otaliga tecken på att han verkligen är Guds son som ska rädda oss.
- Gud löser hela problemet genom att han offrar sin enda son, spikar fast honom på ett kors och låter honom dö för våra synder.
- Det löste sig, vi var fria från evigheten i plågor.
Jag vet att det där inte var allt, men det är en kort sammanfattning av det.
Jesus blev alltså uppspikad på korset, för att lösa våra problem. And he did indeed. Ganska coolt, eller hur? Men vad betyder det för oss som människor då? Jo det finns två olika innebörder, i alla fall två stora innebörder, det ser naturligtvis lite olika ut beroende på vem man är, men generellt sett.
- Oss som kristna. Vi måste naturligtvis visa det här för andra människor. Vi säger att vi inte kan leva "as radicals for Jesus" (jag kan inte översätta det på ett vettigt sätt till svenska, förlåt mig), vi säger att det inte finns något behov av det idag. Men det är nu, nu om någon gång, som det verkligen behövs. Det är nu människor går omkring och letar efter något, något som kan fylla deras tomrum i hjärtat, någon som kan älska dem över allt annat. Och vart ska dom hitta det om inte hos Gud? Vem ska visa dem vägen till Gud om inte vi? Precis, det finns ingen annan. Ingen utom vi. Vi måste alltså hitta ett sätt, ett sätt att bli "radicals for Jesus", vi ska vara fyrar i mörkret. Hur vet jag inte. Jag jobbar på det, men jag tror att jag är i behov av hjälp för att lyckas. Någon som vill hjälpa mig?
- Ni som inte är kristna. Jag vet inte om det bara var jag, eller snarare jag och Ingrid. Jag har inte hört någon annan säga det rakt ut, men jag misstänker att det finns fler. Innan jag blev kristen kände jag mig grymt tom och det var som om inget egentligen kunde fylla det där hålet. Men sen mötte jag Jesus. I en lerpöl på en lägergård utanför Uddevalla. Just då var det inte så fantastiskt, men om man ser på hur mycket bättre jag mår sen jag gjorde det så inser jag att Jesus gjorde något för mig den där kvällen. Han fyllde upp hålet i mig. Och jag vet, jag är helt säker på det faktiskt, att han kan göra samma sak för dig. Han är där ute och väntar på att få fylla ditt tomrum. Låt honom göra det. Det kommer kännas grymt mycket bättre. Jag lovar. Det finns kristna överallt runt om dig, men för ögonblicket är de ganska svåra att se. Men Jesus var uppspikad på det där korset för eran skull med, bara kom till honom så löser han resten. Jag lovar.
Nu följer en bön, jag har för vana att avsluta mina inlägg med en sådan, in case you haven't noticed. Den är på engelska idag, det känns som att jag har ett bättre flyt på min engelska när jag faktiskt koncentrerar mig, och det gör jag bäst när jag ber. Ni får ursäkta om det stör er. Jag gör det för mina betygs skull ;) Därför är ni fria att kritisera min engelska.
Jesus, there is so much that I would like to tell you. Things you know, but that doesn't matter, I just need to get it of my chest. You know I struggle with the fact that I don't know what I should do with my life. You know that I struggle with not knowing anything at the moment. And I'm sorry. I'm sorry that I can't do any better. I think you're trying to tell me what I should do, I think that you're trying to tell me the right tings to do. But you are just whispering. And that bothers me. It's like every time you try to tell me something, someone is putting a hand before your mouth. And yes, I can admit that I have been awake many nights, trying to figure something out, but it always ends with tears. Lots of tears. A wet pillow and no solution. You know that, you hear my prayers those nights. And I hear you whisper, but I don't hear you speak. I'm sorry if I've done anything wrong and that's why you're whispering, because I need to apologize for something before you can say it loud. But I can't come up with anything that could possibly change anything. I'm sorry.
Amen.
Vad händer med mig egentligen?
Jag vet inte ens om det där är vad jag egentligen behöver. Jag vet ingenting. Jag bara gissar. Jag trodde ju att jag behövde Tokyo, men det slutade bara med massa läsning ur Bibeln och desperata mejl hem. Det slutade bara med massa tårar. Nej, resa bort var inte rätt väg. Vad är rätt väg?
Jesus, ge mig klarhet. Du vet att jag försöker skriva det här för att få klarhet. För att jag vill förstå. Du vet att jag gör det här för min skull och inte för någon annans skull. Men du vet också att jag har en förhoppning, en förhoppning om att någon faktiskt ska kunna hjälpa mig. Jesus, hjälp rätt person att läsa det här inlägget så att denna någon, som jag ärligt talat inte har en aning om vem det är, kan säga något. Något bra. Något som hjälper. Jag kanske påstår att jag behöver en döv vägg, men jag behöver nog snarare en stum vägg med ett handtag som gör att jag kan komma upp. Jag behöver inte ens en stum vägg, en vägg som pratar kanske inte heller skulle vara så fel.. Jag vet inte vad jag behöver. Gud, du ser mina behov. Fyll mina behov. Jag ber dig. Jesus, förlåt för att jag klagar, förlåt för att jag är dum, förlåt mig för allt.
Amen
Let's speak English.
I realized that there is one thing I really love. To get e-mails from people I love. You know, those e-mails that matters, the e-mails that not is about Viagra or if I have time for God. Because it is the e-mails with titles like "Gud hör bön" or "resultaten..." that really matters.
Lately I've got a lot of those e-mails. Mostly because I couldn't be online on msn when everybody else were..
God, give me those e-mails. You know that I get this warm feeling every time I see the (1) beside the e-mail sign on msn. You know the feeling I get from the text messages, you know the "I love you" messages. I'm sorry that I can't express myself in the way I would like to. I'm sorry that I don't have a vocabulary that is big enough to express my feelings. I would like to say that the English language doesn't have enough words to express my feelings, but that is not the truth, and I know that.
Jesus, I'm sorry that I do the wrong things. I found myself doing the wrong things just five minutes ago, but it doesn't matter, I can't make it undone now. But I can ask for your forgiveness. And I do. Jesus forgive me.
Amen.
Svartsjuka.
Jesus. Jag vet att jag hycklar, jag vet att jag gör fel. Jag vet att jag failar med det mesta jag gör. Jag vet att jag kanske borde göra vettigare saker, att jag borde säga ifrån. Men rädslan gör att jag låter bli. Som i Tokyo, du vet att jag inte tyckte om det, men jag gjorde det i alla fall. Jag hatar mig själv. Jag är så jävla dum. Så jävla korkad. Hata mig. Jag vet att Tomas hade rätt Gud, att vi gör fel, gång på gång på gång. Men att du förlåter oss. Och du förlåter oss även om du vet att vi kommer faila igen, även om du vet att vi kommer göra om samma misstag. Men du förlåter oss. Precis som du väckte Lasaros från det döda. Du gjorde det av kärlek, inget annat, och det är av kärlek du förlåter oss. Du tror inte att vi inte ska göra om det, du vet att vi kommer göra om det, men du förlåter oss ändå. Du hjälper oss upp. Men som det är nu så tror jag inte att människor kan se kärlek i mina ögon, jag tror att de ser egoism och misslyckande. Förlåt mig för det, förlåt. Jag försöker.
Tack gode Gud för Tetris. Tack gode Gud för vänner. Tack gode Gud för internet. Jag älskar dig.
Amen.
Jag är sämst.
Jag försökte. Men jag kunde inte.
Jag är sämst.
Det är för sent att göra något åt det nu..
Skäll på mig. Gör vad du vill. Det hjälper ändå inte.
Jag kan lika gärna ta livet av mig nu..
Nej Gud. Nej. Jag vill inte. JAG VILL INTE!
Okey.
Sitter på programhanteringen just nu. Det är ganska sugigt. Vi går igenom våra Excel-prov. Jag tror att jag bara fick VG, men jag vet inte. Vi får se. I alla fall.
Ibland händer det saker som jag inte riktigt kan formulera. Men jag blev hyfsat ledsen. Asså, jag fattar inte varför. Men förlåt. Egentligen så vill jag formulera något som jag inte ens kan formulera i huvudet, och mina tankar är ganska mycket mer komplexa än mina ord. Jag kan inte uttrycka mig i färger och bilder och ljud här. Annars hade jag gjort det. Men ni hade inte förstått det. Men i alla fall, vad jag försöker säga är att jag är ledsen för att jag blev ledsen, jag är ledsen för att jag är känslig. Förlåt. Hoppas att du inte är jätte arg på mig?
Jesus, ibland tror jag att du helt enkelt bara driver med mig. Att du bara försöker få mig att tro en sak för att sen kunna visa mig att jag hade fel. Men det var så uppenbart. Allt stämde så bra, Gud, vad försöker du säga till mig? Att jag inte kan lita på människor och att människor, om jag litar på dem, bara kommer svika mig? Gosh, jag förstår inte. Jesus jag förstår inte. Jag trodde att jag förstod. Allt var så perfekt. När jag stod där på Kastrup, när jag fick höra en röst som jag hade saknat massor. När jag insåg att det fanns människor som saknade mig. Jesus. Varför måste du ta lyckan ifrån mig? Måste du förstöra allt?
Förlåt. Jag kanske har gjort något grovt fel med mitt liv. Det kanske är det som är felet. Förlåt i så fall. Jag gör så gott jag kan. Hoppas att det räcker.
Amen.
