Tommy och Wero

Jag har lagt till kudde och solglasögon i packlistan, efter att Milja påpekade det (typ fem minuter efter att jag hade tänkt på det xD).

Dessutom så är pyjamas tillagt xD Det är bra att ha liksom xD

Så, packlistan uppdaterad alltså! Nu är det hög tid för mig att påbörja packningen!

Rädsla över att bli ensam och övergiven är något som jag har haft med mig i typ hela mitt liv. Det är ingenting jag är stolt över direkt, men jag är rädd för att mina vänner ska lämna mig, att jag helt plötsligt ska stå där ensam utan någon alls. För jag vet att den dagen som jag blir ensam, den dagen som alla mina vänner går ifrån mig, den dagen kommer allt annat hemskt att hända också. Det suger, det gör det verkligen, och det gör mig ledsen. Men det skapar också till viss del en förståelse för hur andra människor känner. Jag vet hur folk känner sig när deras vänner lämnar dem, jag har liksom också varit där. Jag har också stått och sett mina vänner gå ifrån mig, för att jag har gjort något dumt. Det skapar också en form av medkänslor, jag tycker synd om folk som känner sig ensamma och övergivna. Det bara är så, jag kan inte hjälpa det heller.  Hur gärna jag än skulle.

Skrev jag igår kväll (men publicerade aldrig), jag hatar att jag blir så emo på kvällarna och sitter och reflekterar över ensamhet och känslan av att vara övergiven. Å andra sidan så vet jag hela tiden att jag har Gud, han finns liksom där och vakar över mig. Jag läser en väldigt bra bok just nu, "When God Doesn't Make Sense" heter den, skriven av Dr James Dobson. Jag var ytterst skeptisk till den här boken när jag fick den för nästan ett år sen (i 17 års present). Han är doktor, psykolog och familje rådgivare. What could he possibly know about abandonment? Men jag har redan fått ändra min uppfattning, efter 14 sidor. Det är nog den snabbaste omvändningen jag har gjort någonsin tror jag. Han har massor av erfarenhet av att prata med folk i vilkas liv det har hänt hemska saker, och han har också sett deras kamp mot Gud.

På tal om kamp mot Gud så tror jag att det är där problemet ligger. Jag tror i alla fall att det är där mitt problem ligger, dåliga saker händer, alla kommer dö och så vidare. Men när dåliga saker händer så blir jag arg på Gud. Varför räddade inte han min farfars liv till exempel? Och när vi är arga på Gud så tar vi själva avstånd från honom, i vissa fall medvetet, i andra fall omedvetet. Och när vi gör det så blir det svårt för oss att se vad Gud faktiskt gör för oss, vilket i sin tur leder till mer aggressioner och ännu mer frustration.

Så vad vi egentligen borde göra, hur svårt det än är, är att bara lita på Gud så fort något dåligt händer. Och jag kan helt ärligt säga att jag tror att i allt dåligt så finns det alltid något bra. SÅ DET SÅ!

Jag blir ganska ofta irriterad och frustrerad, speciellt när saker som jag inte kan göra något åt händer. GAH.

Nu var det sagt. Jag har ont i min arm också, ett par av mina fingrar typ somnar lite då och då också. Tror att det var armstödet på tåget som gjorde det.. FAIL.

Idag är det dags att åka hem. Det känns okej, nästa fredag kommer Mikko till frizon, så vi träffas liksom då.. Det är åtta dagar, åtta dagar fyllda med roligheter :D

Men samtidigt som jag ska göra massa roliga saker som jag har sett fram emot i nästan ett helt år så kommer jag fortfarande sakna att ligga i sängen tillsammans med Mikko och bara mysa. Men jag antar att det får bli som det blir. Frizon ska bli roligt, jag skrev världens informellaste formella mejl förut, sug på den ni xD

För övrigt så har jag uppdaterat packlistan som finns nedan lite, för er som faktiskt inte orkar skriva en egen xD

Som sagt så är det inte så lång tid kvar nu till Unizon och Frizon, faktum är att vi åker om ungefär 3 dygn. Det kommer bli helt kickass och vi kommer äga skiten ur allt. (Seriöst, jag har peppat i evigheter nu!)

Hur som helst, precis som alla andra saker jag åker på så behöver jag en packlista och eftersom papper alltid kommer bort och jag är hos Mikko nu och inte pallar att ta ett word-dokument med packlistan med mig hem så skriver jag den helt enkelt här. Det är möjligt att inlägget kommer uppdateras både en och två gånger, men det får ni överleva ;)

• Sovsäck - den är kind of obvious eftersom vi ska sova i tält.
• Stövlar - jag gör inte om förra årets incident med genomblöta fötter i evigheter, jag hade seriöst en fläck på min stortå som jag inte kände något på på evigheter. Dessutom är stövlar grymt snyggt!
• Kläder - något måste man ju ha på sig, vad vet jag inte riktigt än dock, det kommer ;)
• Palestinasjal - gömma håret efter ett par dagar på frizon!
• Pass - måste för att komma in på frizon
• Pengar - bra att ha liksom ;)
• Bibeln - den säger sig självt
• Kalendern - bra att ha!
• Anteckningsbok - anteckningar kommer att tas, då är det bra att ha något att skriva dem på!
• Våtservetter - för äckliga frizon dagar
• Desinfektionsmedel - se ovan ^^
• Hygienartiklar - återigen kind of obvious.
• Kamera - well DUH!
• Mp3 - stänga ute alla andra när allt blir jobbigt.
• Handduk - jag glömmer den annars så det är bäst att jag skriver upp det xD
• Plåster - skoskav är inte skoj
• Laddare - död mobil är inte  heller skoj
• Ficklampa - inte ett mörkt tält heller
• Liggunderlag - Milja tar med sig en luftmadrass åt oss, men att sova på kall mark i tältet är inte heller skoj
• Skor - jag tar med flipflops, sandaler och ett par gympaskor
• Alvedon - jag får alltid ont i huvudet när jag inte har alvedon...
• Kudde - need I say more?
• Pyjamas - att sova i ^^
• Solglasögon - tänk om i fall att solen tittar fram :o

Det är allt jag kommer på för tillfället, återkommer med mer saker när jag kommer på något xD

Jag fick inspirationen till det här från Karro på församlingslägret, när hon hade skrivit ett brev till Gud. Jag tror verkligen att det är en bra idé, i alla fall för mig, att skriva till Gud eftersom jag ofta har problem när det kommer till att be och sådant, just för att jag inte vet hur jag ska forumlera mig.

Hej Gud.
Jag vet att vi pratar alldeles för lite, men du kan väl se det här som ett försök från min sida att återuppta kontakten? Jag vet egentligen inte vad det är som händer, allt är bara så konstigt, helt plötsligt så ska saker vara på ett visst sätt, ett sätt som jag inte alls vill ha saker och ting på. Förlåt Gud men jag förstår inte varför du gör såhär mot mig.

Ibland känner jag mig bara så fruktansvärt ensam, det blir liksom som om alla bara vänder sig bort från mig och helt plötsligt vet jag inte åt vilket håll jag ska. Jag ska verkligen försöka göra något åt det, jag ska. Men jag behöver din hjälp. Låt mig få den chansen nu på Unizon och Frizon Gud, snälla, var nära mig och led mig åt det håll jag ska gå. Ställ mig i den där lerpölen igen om det är det jag behöver. Jag vill bara slippa känna mig så ensam.

Jag älskar dig föralltid Gud. På riktigt. Jag är bara lite förvirrad i åt vilket håll jag ska gå för att komma till dig.
Hjärtliga hälsningar Wero

Nu snart är det äntligen äntligen äntligen dags, FRIZON! Som vi har väntat! Eller i alla fall jag, det är något visst med Frizon. I år ska jag dessutom jobba, vilket kommer bli roligt hoppas jag, dessutom är det massa roligt folk som kommer, MIKKO kommer. Frizon kommer bli så grymt roligt helt enkelt. I år så kommer jag umgås lite mer med folk hemifrån också (eftersom Tomas inte är där och ja ^^ alla andra hänger med folk hemifrån..) vilket säkert blir bra. Sen ska jag försöka hinna med en väldigt viktig sak till, Gud. På sätt och vis så känns det nu på efterhand som att han kom lite i skymundan under förra årets festival, jag vet inte om det handlade om att jag la så mycket fokus på allt annat eller om det helt enkelt handlade om temat, döden är ändå lite avståndstagande och lite avlägset (även om det gick över på ett snabbt, men inte särskillt smidigt sätt ^^). Uppbrott kan i alla fall inte bli sämre. Och vi (jag i alla fall ^^) ber till Gud om en torrare  festival i år (hur den nu skulle kunna bli blötare är för mig ett mysterium xD).

Idag ska jag i alla fall in till stan och eventuellt shoppa lite småsaker som jag behöver, mitt balsam är bland annat slut, läge att shoppa nytt ^^.

På torsdag åker jag hem sen väntar ett stressigt dygn där jag ska packa upp och packa om, leta grejer, hämta grejer hos mamma, shoppa grejer och stressa massor innan vi tar tåget till Uddevalla och Unizon, sen blir det tre dagar läger, och då ska jag försöka sova lite mer än jag gjorde förra året, sen blir det frizon, då ska jag definitivt sova mer än jag gjorde förra året, tror inte att jag pallar att jobba annars.

Hur som helst, mindre än en vecka till Unizon, på onsdag är det en vecka till Frizon. <3

Jag har ONT i min tand. Igår kväll när jag och Mikko satt och åt mackor så fick jag grymt ont i en tand, helt plötsligt. Det var liksom jättekonstigt, jag gick och tittade i spegeln och det är ett hål i min tand, på riktigt, ett hål. Jag TROR att det är en lagning som har lossnat, för annars hade inte smärtan kommit så plötsligt och det hade inte varit en krater i min tand, för jag menar, jag var hos tandläkaren i början av Juni, och de såg ingenting då, utom att mina tänder såg jättefina ut.

Men hur som helst så har jag fått en tid hos il dentiste här i stan klockan 11:30, så det ska nog lösa sig. Tror att det var en kvinna som skulle titta på mig, hennes namn började nog på E. DET BLIR SÄKERT BRA! Jag är nervös och när jag är nervös så behöver jag tänka på något annat, därför skriver jag.

Och så är jag hungrig, jag har inte ätit något sen den där mackan igår, försöker dricka massa vatten istället, för att tänka på något annat och för att fylla magen med någonting. Sen kom jag i och för sig på att jag hade ett skärp på mig som inte direkt gjorde saken bättre.

Planen för idag är hur som helst att åka in till stan, fixa till min tand, hämta biobiljetterna om bion har öppnat (vilket jag tvivlar på, men man vet aldrig hur länge jag måste vara i stan), åka hem, invänta snygg pojk, åka in till stan, gå och titta på Harry Potter, åka hem och äta mat. Ser mörkt ut för min hunger. Mat kanske går att klämma in under invänta snygg pojk, men det är inte säkert, bedövning och grejer :/

Seriously God, this is NOT funny!

Igår så fick jag ju som sagt ett erbjudande från en robotförening i Västerås att komma och hälsa på dem och vara med på deras möten, lät grymt. Jag och robotar går liksom ihop. Killarna som håller i föreningen går på civilingenjörsprogrammet i robotik på mdh, vilket jag också skulle vilja göra, men det blir så mycket extra grejer runt omkring i så fall, jag menar, jag måste först och främst läsa ett tekniskt basår, sen fem års utbildning till. Det är typ, en evighet? MEN DET SKULLE VARA SÅ ROLIGT!

Alternativet är Datavetenskap och sen en påbyggnadsutbildning i intelligenta inbyggda system, vilket inte heller låter alltför hemskt. Det blir tillsammans 5 år, alltså ett år mindre än den andra.

JAG VET INTE!

Jag är extremt sugen på att bara åka bort. Funderar seriöst på att övertala Mikko till en tripp till deras sommarstuga på höstlovet. Det var så mysigt, jag blev så kär. Seriöst, jag hade kunnat ge i princip vad som helst för att ha det så hela tiden. Vi kom så nära varandra, vi kom så nära Gud och allt var bara så mysigt. Men det är lite svårt att veta nu om det går, med skola och allt, han har ju inget höstlov :/ Aja, det lööööööser sig.

För övrigt så har jag skrivit en text, nu har jag det ur världen, den blev kaaaaaass men ingen kommer någonsin att få läsa den så det är okej :D

Nu ska jag hänga tvätt, sen fixa lunch, sen ska jag spela lite spel och så xD YAY! Idag är en slapp dag <3

Okej, det finns rätt många saker som helt random gör mig lycklig. Till exempel så gör det mig helt varm och lycklig att tänka på att jag just nu bor tillsammans med den vackraste människan på jorden, helt ärligt.

Sen blir jag väldigt glad av helt meningslösa saker som t ex mina nya BH:ar men också av att det, som idag, är fint väder ute. Idag är det faktiskt så pass fint väder att jag tänker gå ut och sola en sväng sen. Först ska jag bara skriva lite till. Just nu saknar jag ett anteckningsblock att skriva i, igen. Varför tog jag inte med mig ett sånt hit?

Just nu blev jag väldigt glad för att jag precis fick ett erbjudande om att komma och hälsa på robotföreningen i västerås i höst om jag ville. (Föreningen finns tydligen i anslutning till robotik-utbildningen som jag funderar på att söka.) För den som undrar hur jag lyckades få ett sånt erbjudande så handlar det nog om att jag skrev en "kontaktannons" på likström och efterlyste folk att umgås med i E-tuna xD

Nu ska jag ta det lite lugnt. Jag tänkte lägga mig i sängen och läsa bok och lyssna på musik en stund, typ tills det är dags att gå och laga mat. Idag så ska vi äta kyckling i jordnötssås med ris. Yay! Gott! Lite gurka och lök till det så ;) Både gurka och lök gör sig grymt bra med jordnötssås faktiskt för den som inte visste det...

Sen måste jag skryta lite. Eftersom tvättmaskinen misshandlade min favorit-BH i förra veckan så var jag ute och skulle shoppa en ny fin BH igår, det blev inte en utan två BH:ar. Tillsammans så kostade de under 300kr (jag älskar rea nästan lika mycket som jag älskar Gud och Mikko ;)). Den ena hade halva rea-priset så den gick på 112kr istället för 450kr, Wero var nöjd, dessutom går den att ha utan axelband och den sitter jättebra så jag är definitivt nöjd. Och som ett plus i kanten så hävdar Mikko att mina bröst såg små ut i den och det gillar vi ;) (Nej, ni är inte intresserade alls, jag vill bara skryta om mina fynd xD)

Idag SKASKASKA bli en produktiv dag. Jag har massor att skriva, men jag får ingenting skrivet, jag vill börja på hemsidan till projektarbetet, men det går inte för jag har INGEN inspiration. Men till den här hemsidan i alla fall så har jag tänkt att jag ska lära mig massa coola saker som jag inte kan, vilket kommer gå failfailfail men det får bli som det blir, tur att man har Morgan..

För tillfället försöker jag återigen att skriva något produktivt, för egen del. Tanken har slagit mig att jag skulle ta tag i min diktsamling, men jag tror att jag skiter i det, hur skriver man egentligen lyckliga dikter? Jag vill skriva dikter om Gud och kärlek och vänskap, men allt jag får fram är död och förstörelse. Jag antar att det borde ses som ett misslyckande, men samtidigt så försöker jag desperat att övertala mig själv till att det är min djupa själ som trivs med mörker. Men jag antar att alla andra förstår att det egentligen är ett misslyckande att inte lyckas beskriva sina känslor ordentligt.

Nej, nu ska jag återgå till det produktiva skrivandet och försöka åstakomma någonting som någon en vacker dag kanske får läsa ;)

Okej, jag har under en tid på ca en månad nu varit i ett mellanläge mellan två eror, ni vet det där mellanläget som har uppstått mellan i princip alla eror, tidsepoker, ja, you name it.

Men nu markerade jag slutet på helgon-eran och kan nu göra en ny start med likström. Likström är coolare, snyggare och om ett tag är det för hoppningsvis också bättre, eller bättre är det väl redan nu, det har ett fungerande forum, that's a start ;)

Nej men seriöst, jag har inte tagit bort mitt helgon-konto än, för att jag är nyfiken på vad som kommer hända och så är det enda kontakten jag har med en del människor. MEN, jag har skrivit en fin notis på min presentation om att jag numera återfinnes på http://www.likström.se (byt ut ö:et mot ett o om du använder en webläsare som inte klarar av ö:n i dömännamn....)

Hur som helst, likström-eran har officiellt börjat :D

Ibland räcker orden bara inte till. Jag känner så rätt ofta, även om jag vet att det inte är något fel på min vokabulär så räcker orden liksom inte till. Jag kan inte uttrycka det jag känner. Kanske för att mitt minne inte fungerar så, jag tänker inte ord, jag tänker bilder, bilder av ord, texter, platser. Jag kan se saker, en boksida till exempel och sen komma ihåg ett visst ord just för att det stod på en viss plats, och om jag har en gloslista till exempel så kan jag kanske bara komma ihåg det 5:e ordet genom att först "läsa" igenom de 4 första orden. Så funkar min hjärna, på ett semi fotografiskt sätt. Det kanske är därför jag har så lätt för att lära mig saker? För att jag har det jag läste ifrån med mig hela tiden, med vissa gluggar. Tyvärr så står det jag behöver ganska ofta i gluggarna. Idag står allt jag behöver i de där gluggarna. Skit säger jag bara. Skit.

"Kan människan själv göra sig gudar?
Då är de inga gudar." - Jer 16:20

Ibland så försöker jag i evigheter att komma på något att skriva om ett bibelord, just för att jag vet att jag har dagens bibelord här på bloggen och att jag borde skriva något om det, i alla fall ibland. Men idag så sa bibelordet något till mig som jag faktiskt kände att jag behövde skriva om.

Bibelordet i fråga är faktiskt en del av en bön, Jeremias förtröstansfulla bön till Herren är rubriken. Jag har tidigare fått verserna 19-20 på en lapp, i vilket samanhang kommer jag dock inte ihåg, men jag vet att jag ber just den bönen ibland. "Herre, min styrka och mitt värn,
min tillflykt på nödens dag,
till dig skall folken komma
från jordens ändar och säga:
"Lögn och tomhet var våra fäders arv;
gudar som ingen hjälp kan ge."
[20] Kan människan själv göra sig gudar?
Då är de inga gudar."

Jag upplever att det är en bön för att tacka herren, för att han är med oss och han är vår tillflykt på nödens dag, vilket vi väldigt sällan tackar för. I alla fall jag. Jag vet att jag är värdelös på att säga "Tack, Herre, för att du bär mig när jag inte kan gå själv", det är därför jag försöker använda den här bönen till det, för ibland (ofta) så är det lättare att bara be en redan nedskriven bön, för att man har svårt att sätta ord på sina tankar. Och då tycker jag att den här bönen är ett trevligt alternativ :)

Jenny skrev: "Varför tror du att Gud finns? Var ser du bevisen? Tror du inte på Charles darwins teori? Visst har den sina brister med det finns inget bevis på att Gud har skapat världen, naturen, djur och människor. Den där marcus är min pojkvän, han använde sig av mitt bloggnamn så att du kunde svara honom."

Jag tror att Gud finns för att jag har sett bevisen. Jag har sett så pass mycket bevis att det vore korkat att inte tro på honom. Men visst, om någon lyckas motbevisa allt jag har sett så kommer jag naturligtvis att sluta tro på honom, but I doubt.. Hur som helst, vi kan börja med hur jag egentligen blev kristen. Det började på ett läger där jag och en tjej var ute och gick, när vi var på väg tillbaka börjde det regna, men istället för att fortsätta gå så föll hon ner på knä i en lerpöl på volleybollplanen, sen började hon be. Jag antar att jag gjorde ungefär samma sak, för helt plötsligt stod jag på knä i lerpölen och bad jag också. Eftersom jag hade försökt få se Gud i nästan en hel vecka så började jag bli lite frustrerad, vad var det alla andra på det där lägret såg som inte jag såg? Så jag sa till Gud att om han fanns så skulle det sluta regna. Det kom inte en enda liten vattendroppe efter att jag sa det. Sen sa jag att om han fanns så skulle jag inte få några fläckar på mina byxor (jag stod på knä i en lerpöl, det är klart att jag skulle få fläckar på byxorna liksom) och när vi kom in sen så såg jag att jag inte hade några fläckar på mina byxor. Det var bevis nog för mig, jag behövde inte mer, det var inte en slump att det slutade regnar PRECIS då och det var inte en slump att mina byxor, som jag när jag satt i lerpölen kände var våta av lera, inte fick en enda fläck på sig.

Mer bevis, jag var i Ukraina på en missionsresa och bad för en tjej som hade jätteont i magen (vi pratar att hennes kompisar fick bära henne till oss) och efter att jag hade bett för henne så hade hon inte ont längre. På vägen hem från den där resan så skulle vi i passkontrollen lämna en lapp vi fick vid inresan (en visum-liknande lapp typ), vilket gick finfint, ända tills en kille inte hittade sin lapp. Vi letade igenom hela hans packning utan att hitta den, men vi hittade en gammal lapp som han skrev fel på och gav kontrollanterna den medan vi fortsatte leta, den hade ingen stämpel på sig så vi trodde inte att den skulle bli godkänd. När vi hade letat en stund utan lycka så sa en av tjejerna "Gud, skapa en lapp som inte finns" och jag tänkte för mig själv "Gud, jag tänker inte vara kvar i ukraina för resten av mitt liv. Ta oss hem", när vi tittar på hans packning (som nu ligger utslängd över halva bussen) så ser vi lappen, längst upp, den var INTE där innan det vet vi för jag hade tagit kort på högen precis innan och det finns ingen lapp där. Ungefär samtidigt så godkände kontrollanterna hans felaktiga lapp och vi fick åka.

Jag orkar inte skriva mer just nu, men jag kan säkert åstakomma mer om det skulle vara så.

Vad det beträffar Darwin och evolutionsteorin så tror jag på mikro, men inte makro. Jag tror att det skapas nya raser av t ex hundar, men jag tror inte att det skapas nya arter. Det finns dessutom en väldigt enkel förklaring på varför jag tror som jag gör, det finns forskare som har bevisat att makroevolution inte är möjligt och i och med det så känns det rätt korkat att tro på det. Jag tänker tro att Gud skapade världen på okänt sätt tills den dagen då någon kommer och bevisar för mig att "nej, Gud kan omöjligt ha skapat jorden för att xx,yy,zz" och faktiskt övertyga mig, tro mig, folk har försökt, men jag vet vad jag tror på om det blir svårt att ta det ifrån mig..

Nu har du svarat, och du har fortfarande inte presenterat några vettiga argument. Du har däremot ändrat allt du sa från början och hävdat att du aldrig menade vad du sa utan att du hävdade det du skrev nu.

Lever vi i egenskap av kristna i en fantasivärld? Vad för fantasi? Är det en fantasi att jag tror på Gud? Att jag tror att han faktiskt älskar mig och beskyddar mig? Jag menar, I've tried it all. I alla fall nästan, jag försökte vara buddist, it didn't work, jag försökte vara wiccan, det hände ingenting, jag försökte vara någonannanformavhäxa, det funkade inte heller. För Buddah, guden och gudinnan eller den stora slumpen gör inte vad Gud gör. Det är först i kristendomen som jag har hittat en möjlighet att faktiskt få svar från den här överheten som jag har tillbett. Therefor, återigen, kristendomen är inte en religion, det är en relation (gud vad jag är bra på klyshor). Hur som helst kanske fantasin ligger i att jag tror att saker och ting faktiskt blir bättre? Men jag menar, innan jag blev kristen så var jag beroende av många saker, nu är det enda jag är så pass beroende av så att jag inte klarar av att sluta Gud. Jag knarkar Gud. Jag medger det, vilket jag har gjort flera gånger tidigare, jag är beroende av Gud och jag kan inte sluta. Är det fantasi att se perfektion i människor? Att tro att Gud förlåter alla fel vi gör? Är det fantasi att tro på vad man ser med sina egna ögon? Förlåt, men jag finner det väldigt svårt att tro. Men motbevisa mig gärna :D

Hur som helst, varför spelar det ingen roll att jag inte är aktiv i SVK? Det spelar väl all roll i världen? Du kan ju inte påstå att jag är som "dem" när jag motsäger mig väldigt mycket av vad de gör? Jag förstår inte riktigt hur det kan vara irrelevant..

För övrigt så skriver jag en hel del som inte handlar om Gud, även om jag försöker koncenterar mina inlägg på honom, eftersom jag vet att jag i övrigt spenderar alldeles för lite tid tillsammans med honom...

På mitt föregående inlägg så fick jag en kommentar från en Marcus som tyckte att nu kunde han gå ur svenska kyrkan eftersom vi tydligen är totalt hjärntvättade. Efter det så följde en, betydligt längre, kommentar från Tomas där man kunde ana lite bitterhet men framförallt så kändes det som att Tomas gjorde mos av varenda litet ord i Marcus tidigare kommentar, något jag hade tänkt göra så fort jag hade läst kommentaren, om jag inte hade läst Tomas kommentar först that is. Så jag hänvisar därför Marcus till Tomas kommentar och bekräftar Tomas påstående om att jag inte är med i svk med att jag inte har bestämt mig för hur jag ska göra på den fronten, det kan tänkas att jag och Mikko vill gifta oss i en av svks kyrkor, vilket skulle bli oekonomiskt och krångligt om jag har gått ur svk eftersom han aldrig har varit med där (han är finsk, remember?). Men ja, senast efter mitt och Mikkos bröllop så kommer jag att gå ur svenska kyrkan och tills dess tänker jag inte engagera mig mer än att jag tänker rösta i kyrkovalet på något som verkar vettigt (det är låååång tid kvar, jag har inte satt mig in i det än..).

Hur som helst så är det sånt där som får mig att le. Folk som tar sina viktiga beslut efter att ha läst en text om hur jag reflekterar över huruvida det svenska folket på typ 1100-1500talen förstod vad en kamel är. Och ja Tomas, jag reflekterade också över det där med att Bibeln var på latin och sådär. Men säg om vi tar oss till 1550-talet då, förstod de vad prästen pratade om då när han pratade om kameler?

Jag får väldigt många konstiga tankar som jag ofta behöver berätta för någon för att bli av med. Nu tänkte jag skriva några av dem här.

Igår kväll så smsade Milja mig och skrev "matt 23:24 : > god natt!". Jag slog upp matt 23:24 och fann ett ordspråk som jag och Milja har skämtat om förut. "Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!" Vilket fick mig att skratta, sen skulle jag och Mikko sova, så det var inte mer med det. Men sen tänkte jag på två saker.

1. När Sverige först kristnades, what the heck tänkte folk när de läste om kameler? Och gamar och gud vet vad det står om för djur i GT. Jag menar "Vad är en ka..kam...kam-el...kamel?" Jag menar, det var ju inte som att de hade sett en kamel..
2. Egentligen har det inte alls med ämnet att göra, men tänk vad mycket man skulle ha att skriva om om man bara skrev random saker hela tiden? Typ alla tankar man hade tänkt och så. Eller om man skrev lite om en del tankar. Jag tror att jag ska testa. Lägger upp resultatet här sen kanske ;)

My skrev: "Men varför fick en människa då så många medfödda sjukdomar som är så ovanliga. Som hon lidit av? Varför gjorde han att hon fick/får lida? Och att hon fick flera saker, inte bara en? Varför just hon? Och varför lät han det ske saker mot henne när hon bara var liten som psykisk och fysisk misshandel, mobbing och sexuella övergrepp? Varför just hon och varför träffade allt henne? Och de som har det ännu värre? Varför just dem? När någon försöker och gör allt hon kan för att må bra, varför skapade han henne svag och satte henne i en miljö och där det fanns omständigheter som gjorde allt ännu värre? Jag vill förstå men kan inte..."

För det första, Gud har inte gjort någon svag. Jag vet att det låter klyshigt, men det som inte dödar oss gör oss faktiskt starkare. Det gör det, på ett eller annat sätt, tro det eller ej. Om vi tar mig som exempel, för 4 år sen (jag tror att det är fyra år sen..) så blev jag ihop med en kille som också tog min oskuld (there, you have it), efter det spenderade vi ett par månader tillsammans där han ägnade större delen av tiden åt att trakassera mig, psykiskt då. Jag hade börjat skära mig på hösten innan och det blev ju inte dirket bättre av det. Under påsklovet lyckades jag bryta knäet, vilket resulterade i en operation och sedan tre månader i rullstol. Tre månader av ytterligare helvete. Med en pojkvän som fortfarande trakasserade mig, en farmor som hade järnkoll på mig (jag fick bo hos farmor eftersom hon var den enda som kunde vara hemma på eftermiddagarna och kolla så att inget hände..) så mådde jag bara sämre och sämre. Jag missade ett världsmästerskap som jag skulle tävla i och hela min klass fick åka utom jag. Jag såg inget bra i det alla. Ingenting verkligen.

Men något bra måste ha hänt, för nu när jag ser tillbaka på det så ser jag bara hur jag växte som människa. Visst, pojkvännen dumpade mig samma kväll som jag hade tänkt dumpa honom. Det gick inte så bra i den där vm-tävlingen och jag slutade inte skära mig förrens långt senare, om jag nu verkligen har slutat (jag har inte skurit mig sen julafton). Men jag växte ändå som människa, allt ger oss erfarenheter som vi själva väljer vad vi använder till. Visst är det grymt? Antingen så kan du se allt hemskt som har hänt dig som en utmaning, eller så kan du välja att se det som att allt bara var hemskt och jobbigt och att du aldrig kommer kunna göra något vettigt av det. Men beroende på vad du väljer så kommer livet att se väldigt olika ut.

För ett år sen började min mamma ha ett anteckningsblock vid datorn, för alla de där sakerna som man vill anteckna lite snabbt utan att behöva öppna ett nytt dokument och krångla för att man inte har någon lust att behöva skriva ut det sen. Jag skrattade åt henne. Som att man behöver det liksom?

Men nu på senare tid så har jag också börjat använda mig av det. Vilket känns nu när jag är hos Mikko och inte har något anteckningsblock. Jag fick precis leta reda på ett annat papper för att skriva upp ett "recept" (snarare en idé) till en sås jag ska göra till våra fiskpinnar med potatismos sen. Tror att jag ska lyxa till det hela med en sallad också, den kommer bli dålig annars och grönsaker är nyttigt! Sallad, pulvermos (potatismos på färskpotatis = äckligt så nu under sommaren så får man allt överleva med pulvermos), fispinnar och min improviserade kalla sås serveras i huset idag :D

Har du någon gång tänkt på allt det där som bara händer? Hur saker och ting utvecklas? Hur saker och ting bara helt plötsligt existerar på ett visst sätt? Hur det kommer sig att alla blommor av en viss art är så lika varandra så att vi vet att de tillhör samma art, men ändå är de helt unika? Hur samma sak händer med människor? Hur alla händelser genom vad som ser ut som en slump kan vändas till något helt fantastiskt? It's kind of amazing.

En sak som jag tänkte på nu härromdagen är människors (och djurs) immunförsvar. Jag menar kroppen har en egen liten armé av antikroppar som attackerar allt som inte ska vara där. Det är hur coolt som helst. Jag menar, fattar ni hur sjuka vi hade blivit annars? Jag vet att jag säger det ofta, men jag kan inte låta bli, Gud är så himla cool.

Nej, jag hade inget vettigt att säga, jag ville bara än en gång påpeka hur cool Gud är och hur impad jag är av allt bra han gör här i världen utan att vi ens märker det.

Om det blir ett "fel" vid förlossningen eller under graviditeten för den delen som leder till ett handikapp eller en utvecklingsstörning så tror jag att Gud har en mening med det. Han skapar varje människa som de ska vara, det sker inga misstag i Guds skapelse. Det finns en anledning till varje liten "imperfektion" som våra kroppar har, det är det som gör oss så perfekta i Guds ögon. Allt annat är en lögn. Det här gäller oavsett om man faktiskt har problem med saker och ting eller om man bara helt enkelt tycker att man har lite för tjocka lår eller för långa tår eller vad det nu kan vara. Gud älskar alla människor, precis som vi är. Det är hela poängen med kristendomen, Gud skapar oss som vi är och älskar oss sedan för dem vi är, hela tiden, för att han är en kärleksfull gud som inte vill något annat än vårat eget bästa.

Jag tror att Gud skapar varje enskild individ med en plan och en tanke. Och ja, jag tror att det är han som ser till att ägget blir befruktat med just den där sperman och ja, jag tror att det är Gud som ser till så att fostret växer till sig på rätt sätt etc. Det är Gud hela vägen, han ser till att människan blir precis som hon ska vara. Det är ett mirakel i sig. Jag menar, det är inte direkt lätt att få det att bli som det ska. En brud på jobbet som har en bebis på ett halvår sa i fredags att det hade väl inte varit så konstigt om de hade saknat ett finger eller en tå lite då och då, det borde ju vara något man mer eller mindre får räkna med, eller? Det är sånna tankar som får mig mer och mer säker på att Gud finns där, att han fixar saker och ser till så att allt är som det ska vara.

Homosexualitet då. Om man söker på homosexualitet i Bibeln så får man 0 träffar. Bibeln tar inte upp homosexualitet. Vilket gör att jag finner det väldigt intressant att man hävdar att det står i Bibeln att homosexualitet är fel. Jag själv är rätt kluven i frågan, för visst finns det ställen i Bibeln där det står att en man ska lämna sin mor och sin far för att gifta sig med en kvinna etc. Men jag har så svårt att tro att Gud skulle bete sig på det sättet. Men det är möjligt, men Gud fördömmer inte kärlek utan i så fall möjligtvis sex vilket är två väldigt olika saker. Nej jag vet inte. Att gifta sig i kyrkan gör man för att få Guds välsignelse, eller för att man ska få ett fint hur att gifta sig i, gör man det för det senare så tycker jag att man är rätt patetisk, men gör man det för Guds välsignelse så ja. Nej jag vet inte vart jag står i den frågan. Helt ärligt, jag gör inte det, ena dagen är jag tvärsäker, nästa dag har jag ingen aning. You caught me on a bad day ;)

Och slutligen Jesus är inte död. Jesus dog, men han uppstod sen, lallade runt på jorden i några dagar, sen drog han till himmelen och började parta med Gud, vilket han har gjort i nästan 2000 år, så nej, Jesus är inte död. Jesus lever tillsammans med Gud och den heliga anden. Han har evigt liv och det kommer alla som följer honom också att få.

Jenny kommenterade samma inlägg som Johanna kommenterade. Skillnaden var att Jenny i fråga inte höll med mig alls.. Jenny skrev: "Jag vill inte vara elak mot dig, jag vill bara kommentera vad jag tycker om ämnet och om vad du tycker. Som den ateist som jag är så tror jag självklart inte att Gud har något med sex att göra. Därför är detta med inget sex innan äktenskap bara skit om man ser det på ditt sätt. Annars är det ganska gullit. Om du är det kristne som har den tron att gud skapade människorna, så skapade han också kvinnans och mannen könsorgan. Sex är mer än det. Det handlar om fysikt och psykiskt njutning och därför har Gud ingeting med saken att göra. Han har inte skapat det mentala hos dig, hos ingen. Att man "blir ett med sin partner" vad är det? ännu en gång det handlar om njutning med varandra och inget annat än det. Visst tycker jag det är fel och synd om dem som har sex för bekräftelse, det är fel sett att få det eftersom man inte skulle må bättre av det, i så fall lurar man sig själv till det medans man låter sig bli uttnjutnad. Och jag tycker det är tragiskt att 14 åringar går runt och knullar runt, de är för små. Men varför ska man inte få göra det som äldre? Jag anser att sex är viktigt om man trivs mycket med det. Man mår bra mentalt av det om man inte använder sig utav det på fel sätt. Gud gav oss inte våra känsorgan för att bli " ett tillsammans " med våra partner eller för att skapa barn, utan för att njuta. Och det ska man få göra vare sig man har förhållande eller ej. Jag tycker att man ska få ha sex med vem man vill och hur man vill,som hetrosexuell och homosexuell. Alla har vi känslor och behov, bara man inte mår dåligt av det."

Jag förstår självklart att du inte ser på sex på samma sätt som jag eftersom Gud är en del av mitt sexliv, medan han uppenbarligen inte får vara med i ditt eftersom du inte ens tror på honom. Och visst, jag kan respektera det. Men om vi nu opponerar att Gud finns så skapade han människan precis som vi ser ut. Varje enskild individ skapade han, rätt mycket att göra och så. Men vaddå att Gud inte skapade det mentala hos oss? Om han skapade oss till kropp så skapade han oss också till själ. Annars faller ju hela tron i och med det. Skulle Gud i så fall ha skapat ett tomt skal av ingenting för föräldrarna att leka med? Det tror inte jag. Gud skapade oss, med en själ och med en plan sen är det upp till oss att göra vad vi vill med våra liv även om tanken är att vi ska göra vad han skapade oss för att göra.

Det är klart att man mår bra av sex, om man njuter av det och inte gör det för bekräftelse etc. MEN det är inte förrens man blir ett med sin partner som man kan skaffa barn eller njuta för den delen. Jag säger som en av mina föredetta pastorer sa "det är väl inte mitt fel att folk springer runt och är kåta?" - för visst, folk får ha sex med vem de vill, när de vill, men de kommer inte må bra av det, hur mycket de än njuter, för man mår inte bra i längden av att ha sex med allt och alla hela tiden oavsett hur gammal man är och oavsett vad det är för människor man ligger med, det krävs kärlek och tillit för att sex ska bli bra.

Johanna skrev en kommentar på mitt förra inlägg om sex före äktenskapet. Hon skrev: "Bra inlägg Wero. Sex för bekräftelse är livsfarligt, och sex ska heller inte nedgraderas till ett sätt att få bekräftelse, då har vi tappat nåt, aight?"

Egentligen så har jag ju redan skrivit om det här, men jag känner inte riktigt att jag tömde ut allt på området så jag tänkte skriva lite till..

Sex för bekräftelse - jag har aldrig riktigt förstått mig på det, jag menar pratar vi på fullt allvar om att man ska ha sex för att någon ska berätta hur bra man är? Visst, det funkar säkert ett par gånger. Man får höra hur bra man är och man blir happy, men sen då? Vad gör man egentligen sen? Det är inte direkt ett lyckorus som håller i sig. Jo, för att bli "lycklig" igen så måste man se till att få höra det en gång till. Och helt ärligt, efter x antal gånger så har partnern i fråga ingen anledning att berätta för dig hur bra du är, för h*n förväntar sig att du redan vet det. Och om du inte får höra det så sjunker självförtroendet istället, du kanske inte var så bra i alla fall etc. Helt plötsligt har man sjunkit lägre än man var från början och vad ska man ta sig till då? Det enda som egentligen finns att göra, ha sex med någon annan. Det blir liksom en ond cirkel, vi har sex och får bekräftelse tills vi inte längre får bekräftelse, då sjunker vi ner till en nivå under vårat sedan tidigare dåliga självförtroende för att få upp det hoppar vi i säng med någon annan, och sedan får vi tillslut ingen bekräftelse utan självförtroendet sjunker ännu mer.

Nej, jag har faktiskt aldrig varit där. Den enda gången jag skulle kunnat sluta på det sättet var med Nils för sisådär hundra år sedan. Men det blev aldrig så illa, kanske för att jag aldrig fick någon bekräftelse, kanske för att han var den som egentligen behövde bekräftelse. Hur som helst, hur kommer man ur sex-för-bekräftelse-spiralen? Jag tror att man först och främst måste inse själv vad man håller på med för att sedan försöka hitta ett annat sätt att få ego-boostar eller lyckorus eller vad det nu är man egentligen är ute efter (vilket man nog vet bäst själv..). Personligen så tror jag fortfarande på Gud. Gud vet vad vi behöver och han vet bästa sättet för oss att få det. Bästa sättet att få vad vi behöver är därför självklart genom honom. Jag uppmuntrar återigen till bön, bön och åter bön. Dessutom är det mysigt att be.

Men Johanna skrev också att sex inte ska nedgraderas till ett sätt att få bekräftelse, för att vi i så fall skulle ha tappat något. Och ja, så sant som det är sagt. Sex är aldrig precis vad vi behöver, även om Gud inte direkt är negativ till det. Men jag tror inte att sex ger oss lycka. Man kan inte ha sex tills man blir lycklig. Det fungerar liksom inte på det sättet. Det krävs något mer. Men om vi inte behöver sex, varför har vi då sex? Jag tror att det är för att vi behöver det sexet i sig erbjuder. Närhet, kärlek och känslan av att duga till någonting. Jag tror inte att man kan säga att sex är bra bara för att man kom si och så många gånger eller höll på si och så länge. För helt ärligt, får man ut mer av det beroende på om det håller på i tre minuter eller tre timmar? Eller om man kommer en eller fem gånger? Det tror inte jag. Jag tror att man avgör hur bra sexet i fråga var på hur mycket närhet man fick ut av det och hur mycket kärlek som var inblandat i sexet i fråga. Dessutom handlar det inte om kvantiteten på sexet utan kvaliteten, vilket är en väldigt stor skillnad, sex blir inte bra bara för att det är 15 gånger per helg. Så det så.

Nu har jag jobbat färdigt för i sommar. Skönt är det. Jag blev så arg förut på jobbet så jag hade lust att gå hem helt utan att säga något. Hon jag jobbade med skällde ut mig för att jag slängde två gamla påsar som dessutom var smutsiga.
Jag: *plocka upp påsarna från bänken* De är smutsiga jag slänger dem! *lägga i sophinken*
Hon: De blev ju smutsiga nu när du slängde dem bland matresterna, innan var de då inte smutsiga! *random skällande om att jag inte passade in där osv.*

Seriöst, det var två vanliga ica-kassar. Vad spelar det för roll? Snacka om att vara snål >.<

Hur som helst, jag åker till Mikko nu ikväll, jag ska gå till bussen typ 16:15 så ja :D Jag kommer blogga, men det får bli när Mikko är och jobbar, på helgerna blir det nog inte så mycket med det, men man vet aldrig ;) Vi hörs i alla fall :D

I förra veckan någon gång så läste jag en insändare i SLA om att moderaterna vill att högskole och universitetsutbildningar ska bli avgiftsbelagda. Exakt varför vet jag inte dock och helt ärligt så kan jag inte komma på en enda anledning till varför det skulle vara bra med en avgiftsbelagd högskole/universitetsutbildning.

Däremot så ställer jag mig precis samma fråga som han gjorde i SLA, nämligen frågan om när man som förälder inte kan låta alla sina barn läsa vidare. Hur säger man som förälder "Nej Wero, du får inte läsa till ingenjör, för jag tänker låta din bror bli ingenjör istället" - Varför ska föräldrar tvingas att välja vilket av deras barn som ska kunna läsa vidare? Är inte det väldigt korkat av moderaterna att anse det?

Jag tycker att det nya "arbetarpartiet" borde se mer till arbetarna än överklassen, för det man gör i och med det här förslaget är att öka klassskillnaderna ännu mer eftersom arbetarklassen inte kommer kunna låta lika många av sina barn läsa på högskola/universitet som överklassen. Det här känns ju lite som ett steg tillbaka i utvecklingen för Sverige. Ett stort minus för Sverige faktiskt.

En av tanterna på mitt jobb kommenterade det här på ett tämligen bra sätt. Först frågade hon vem det vad det var för parti som hade sagt det, jag svarade att det var moderaterna och då blev kommentaren "jo, men det är ju de som kommer ha råd med det." - Hon är cool tanten och hon säger alltid vad hon tycker, därför är hon en av mina nya idoler och moderaterna har än en gång sjunkit ytterligare lite längre ner.