Tommy och Wero

Jag tänker tillägna det här inlägget till världens bästa Marielle - för att jag innerligt hoppas att du kan se det ifrån där du är nu.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att jag inte satt och skrev det här nu - att jag hade kunnat få säga allting till dig istället. Det finns så mycket jag inte har fått säga, så mycket vi inte fick göra.

Jag älskar dig! Så mycket - världens bästa mamma. Jag vet att du kanske inte var min mamma - men du kommer alltid ha den platsen i mitt hjärta. Och jag hoppas innerligt att du har det bra, att det inte gjorde ont, att allting någon gång i framtiden kommer att kännas okej igen. För just nu gör det inte det. Det finns så mycket du skulle få veta. Så mycket vi skulle göra.

Du är borta nu, vi fick inte ens en chans att säga hej då. Du skulle bara veta vad som har hänt de senaste dagarna - pappa tänker skaffa facebook! Hade jag vetat att det var det här som krävdes så hade jag aldrig någonsin ens bett honom. Men jag hoppas att du i alla fall ler lite åt det, wherever you are.

Du anar inte hur mycket jag vill ha dig här - du om någon förtod mig och hur jag mådde, jag önskar att jag hade fått chansen att berätta för dig hur mycket det betydde för mig att du fanns där för mig när jag och Mikko gjorde slut. Att jag hade dig där när pappa var tvungen att åka. Jag hade alltid dig där.

Jag saknar dig. Vila nu, så ses vi snart.

I'd like to think that I have plenty of moments left...

Mina tankar fastnade på att det var ett sista ögonblick som efterfrågades - Vad är egentligen det sista man som människa tänker innan man dör? Hur blir det sista ögonblicket?

Jag antar att enda sättet att egentligen veta är att man helt enkelt provar - men det är ju inte värt det och man kan ju inte komma tillbaka och berätta det för alla sen i alla fall..

Jag vet inte, jag har inget ögonblick jag vill skriva om känner jag - det känns som att jag har avverkat allt som finns att skriva om för tillfället..

Så - nu avslutar jag 31 inlägg på 31 dagar och jag måste säga att det ska bli rätt skönt, samtidigt som jag gillar att bli påmind om att jag måste skriva lite oftare.

Hoppas ni har gillat det ^^

Framtiden - jag vet inte riktigt vad framtiden har att erbjuda, det är väl lite det som är tjusningen med framtiden antar jag.

Jag hoppas att framtiden har lyckliga människor att bjuda på, jag vill få gifta mig i framtiden, gifta mig och skaffa barn - och så vill jag få ett bra jobb, ett sånt där som jag kommer tivas med ^^

I en närmare framtid så hoppas jag att pappa kommer få bli riktigt lycklig - För han är allt annat än lycklig just nu - och det förstår jag, och jag önskar att jag skulle kunna göra något åt det - men jag vet inte vad jag ska göra. Men tiden läker alla sår - hoppas jag.

Jag finner inga ord längre för vad jag ska säga. Fan.

Jag saknar dig </3

Mitt 2010 var grymt på många sätt och vis - jag är grymt glad för året 2010. Jag kom så mycket närmare min familj, jag ghorde mig av med många människor som bara förstörde för mig och jag insåg att jag bara behöver de vänner som faktiskt är vänner och inte bara låtsas vara vänner.

Jag träffade Tommy-boy - det räcker gott och väl för att göra mig nöjd för hela året typ ^^

Ärligt talat - jag är fortfarande lite mållös efter torsdagens händelser och vet inte vad jag ska säga och det har inte gått så lång tid än så jag vill inte skriva något här heller - men det kommer, såsmåningom så ska jag förklara vad som har hänt. Bare with me. Det suger för tillfället, jag har det jättejobbigt och hoppas att ni kan acceptera det.

Först och främst vill jag bara påpeka att precis efter att jag hade skrivit inlägget igår så ringde min pappa och sa att en väldigt nära person i min familj har gått bort väldigt hastigt. Därför får vi se hur det blir med inläggen i helgen - jag ska åka hem och ta hand om pappa först och främst.

I alla fall - studier - jag pluggar som sagt till civilingenjör i Robotik, en utbildning på 5 år som innehåller löjligt mycket matte (vi har mer eller mindre matte i alla läsperioder), en del el, fysik och programmering. Det är en awesome utbildning som jag trivs superbra med även om jag ibland saknar gymnasiet lite..

Dag 27 - Mina vänner systrar!

Jag tänker inte skriva om mina vänner - mitt liv har varit så förvirrat på den fronten ett bra tag så det känns bara onödigt. Men jag tänker skriva om mina systrar.

Att vi kallar varandra systrar har i grund och botten med den inriktning vi gick i gymnasiet att göra - System och mjukvaruutveckling, vår dåvarande matte/fysiklärare kände att han ville kalla oss något annat - men system mjukisar föll inte killarna i smaken, så Johanna slängde ur sig förslaget "Men kan du inte kalla oss för systrar då?" - och så fick det bli. Och nu, ett halvår efter att vi tog studenten så kallar vi fortfarande varandra för systrar.

Jag älskar systrarna och jag hoppas verkligen att vi aldrig kommer att tappa kontakten. För visst, vi har andra vänner och sådär - men jag har aldrig känt mig så hemma i en grupp som jag gör med dem, och det är awesome. jag har aldrig känt mig så välkommen i en grupp redan från första början heller - de flesta gånger jag ska försöka lära känna nya människor så slutar det med att jag känner mig obekväm och helst drar mig undan - men inte med världens bästa systrar!

I alla fall - Om ni läser det här - jag älskar er! Glöm aldrig det!

Nu har vi fått ett nytt batteri i vågen - vägde mig förut - men eftersom det var eftermiddag och sådär så vet jag inte hur "vettig" den siffran är.

I alla fall - Idag har jag inte ätit någon shake alls - det blev lite yoghurt till frukost (35kcal/dl), sen blev det en räksallad till lunch, lite mindre sallad än förra gången, så jag gissar på typ 75kcal på den (tog bland annat bort paprikan, och den var ju en hyfsat stor del - plus att det övriga var av mindre mängd) plus räkorna på ungefär 70kcal, sen nu till middag så provade jag en köttfärssoppa som jag hittade recept på för ett par veckor sedan.

Soppan hade enligt receptet 238kcal/portion - jag åt en portion + en macka (det såg så gott ut...), säg att mackan låg på 100kcal (vilket den inte gjorde - vi vägde en macka igår, men jag kommer inte ihåg exakt vad vi fick fram...) i så fall har jag idag fått i mig runt 600kcal, vilket känns ganska rimligt givet den smala middagen.

Dessutom har jag idag gått från skolan och hem - en promenad på ungefär 30 minuter i nästan konstant uppförsbacke. Det förbrukar ungefär 195kcal.

Dessutom åkte vi och köpte Zumba fitness till Kinectet som Tommy fick i födelsedagspresent igår. 10 minuter med det och jag var jättesvettig - så om jag kör det i en halvtimme/timme ett par gånger i veckan så ska jag nog bli snygg jag med xD Roligt var det också.. även om det var svårt som f*n.

Seriöst - dagens outfit-inlägg, oavsett vilken blogg man hamnar i är fruktansvärt fånigt.

Känns mer som en "jag vill visa att jag är bättre än dig för att jag har finare kläder än dig"-grej >.<

Vill jag titta på kläder så surfar jag på olika klädföretags hemsidor >.<

Jag drömmer om en massa saker - bröllop och barn och hund och en fin bil i en grym takvåning någonstans.

Jag drömmer om massa andra saker också, men jag har alltid inbillat mig att drömmar är för mesar, att man inte ska drömma om man lever i verkligheten - men nu på senare tid så har jag insett att det är drömmarna som får oss att faktiskt orka med vardagen när allt känns jobbigt och hopplöst.

Så nu drömmer jag hela tiden - såsmåningom har jag tänkt slänga ihop en dreamboard som bakgrundsbild - med bilder på saker jag drömmer om - att utveckla bilar och att gifta mig i en fin klänning och sådär.

Idag fyller Tommy år - därför var det meningen att jag skulle ha fuskat med min diet idag. Men efter gårdagen då jag låg och hade ångest över både det ena och det andra i matväg så insåg jag att om jag ska kunna hålla ihop som människa de här veckorna så kommer jag behöva göra något åt det där.

Därför bestämde jag mig för att börja äta middag som vanligt - även om jag har förbättrat den rätt mycket i jämförelse med hur det har varit förut när vi har ätit middag. Jag såg till att vi hackade sallad till maten, jag har tänkt igenom hur mycket mat vi lagar och jag såg till att ta en mindre portion.

Dessutom åt jag en efterrätt! Det blev en liten Passions cheescake (Tommy's choice - jag vägrar att baka om jag inte kan äta det så det blev köpt). Totalt, med en shake så har jag idag ätit 978 kcal - vilket är ungefär 700 kcal mindre än mitt basala kaloribehov - vilket är vad man gör av med när man mer eller mindre inte gör någonting.

Jag tänker fortsätta såhär, shake till frukost och lunch och sen riktig middag. För idag mår jag faktiskt bra, och det måste ju vara det som är huvudsaken ändå?

Köpte hem räkor idag också - tänkte göra en pasta och räksallad någon dag i veckan, namnam!

Nu är klockan 20.30 ungefär - jag har alltså överlevt en hel dag på diet. Det har gått rätt bra faktiskt..

Frukost, lunch och mellanmål blev naturdiets smultron/vanilj drink - de är faktiskt helt okej goda, men det blir väldigt enformigt..

Till middag tänkte jag ha ätit en potatis och purjolökssoppa från Allévo - men den var så förbannat äcklig att det bara inte gick.

Istället gjorde jag en sallad som jag hade tänkt ersätta både middagen och kvällsmaten med - med hushållsvågen i högsta hugg så började jag hacka, en halv lök (20g), en halv liten burk majs (80g), en halv paprika (75g) och 100g gurka (vilket var en lagom stor bit) - I alla fall så blev det enligt kaloritabell.com 117kcal - vilket är 7kcal mer än soppan som jag egentligen hade tänkt äta. Men nu är jag faktiskt riktigt mätt, till skillnad från vad jag har varit innan idag - ärligt talat - om jag varvar mina shakes och grejer med typ sallad så tror jag lätt att jag klarar mig ett par veckor :)

För övrigt så motsvarar 100 kcal ungefär 4 morötter - det är också good to know :D

Var och tränade förut också, men jag har sån grym huvudvärk så det blev bara en halvtimme på bandet, jag gick 2,55km - vilket ger att det är 446,25km kvar till ullared... Lååångt dit >.<

Jag har gått upp alldeles för mycket i vikt sen jag flyttade till Västerås, så nu ska det bli ändring på det. Inga chips, inget godis, ingen cola. Kickstartar med två veckor på pulverdiet, så får vi se hur det går.

Har köpt hem naturdiet smultron/vanilj shakes - drack en till frukost förut - den var faktiskt helt okej.

Har också köpt potatis purjolökssoppa från modifast. Den ska jag smaka på till middag idag hade jag tänkt.

I alla fall, jag ska ta tag i träningen också i veckan, det blir träning idag och imorgon och sen blir det ledigt tills på lördag - för på lördag ska vi åka och spela badminton hade vi tänkt. Det blir nog awesome, för jag har alltid gillat badminton..

Målet är först och främst att gå ner lite i vikt, helst en hel del - grejen med det där är att jag egentligen är mer nöjd med mig själv nu än jag någonsin har varit, men jag vet ju att det bara handlar om att jag är trygg med Tommy - därför måste det göras något åt det nu på en gång. Dessutom är målet att få bättre kondition, bli piggare och må bättre.

Jag har satt upp ett par andra mål också - när jag har konditionstränat hela vägen till Ullared så har Tommy lovat att vi åker dit och shoppar. Problemet är att härifrån är det 448,8km till GeKås - men ja, I can do it!

Min julafton nu sist var inte riktigt som julafton brukar vara.

Vi vaknade alldeles för tidigt av att Tommys systrar ville dela ut julklappar - sagt och gjort, iförda pyjamas så delade vi ut julklappar och sådär, sen gjorde sig alla i ordning och började laga frukost.

Vid 9-tiden så kom Tommys mostrar med familjer - det åts frukost och vi umgicks och sådär. De åkte vid 12 tiden och då åkte vi till Tommys farmor och farfar och åt mat och sådär, sen tittade vi på Kalle Anka.

Sen satte vi oss i bilen och åkte hem till pappa, fikade, tittade på den lilla anden och på Karl Bertil Jonsson och sen delade vi ut julklappar. Sen blev det lite spel och sådär i soffan och sen gick vi och la oss (runt 12 gissar jag) och så gick vi upp och köpte en ny TV på juldagen ^^

Jag vet inte om jag har en favoritartist - men jag har en som jag alltid älskar varje gång jag lyssnar på honom.

Thåström - världens underbaraste röst har han tror jag - jag älskar allt han har gjort.

Thåström är bäst - jag älskar honom <3

Vad ska jag välja för ögonblick den här gången då?

Tänkte skriva om när vi vann FLL Open Asian Championship för snart 4 år sedan.

Vi var i Tokyo. Vi vad jag, Milja, Josefina, Linda, Oscar och Jonas. Och ett lag till, tillsammans med lite lärare och föräldrar. I alla fall, vi gjorde asgrymma presentationer - körde asbra på tävlingarna och kom totalt sett 2:a i robotkörningen.

Väl på prisutdelningen skulle championpriset delas ut - vi visste att vi hade en liten chans - men vi visste inte mer än så. Han som ska dela ut priset inleder med att säga "The champion award goes to.. Sweden" varpå vi har på film att Josefina, som filmade det hela, tar ett asdjupt andetag - snubben fortsatte "Team number..number fifty one!" Och vi skrek så högt, jag hade precis innan vrickat foten - men jag sprang upp på scenen ändå. Lyckan var så total - vi hade faktiskt klarat det liksom.

Jag blir fortfarande alldeles varm inombords när jag tänker på det ^^

Jag jobbar inte, jag går i skolan.

Jag pluggar till civilingenjör i robotik - med målet att jag i framtiden ska kunna arbeta med bilar - helst av allt vill jag få antingen jobba med konstruktion eller programmering. Ju mer jag tänker på det - desto mer sugen blir jag på att hålla på med konstruktion. Effektivisera motorer, sensorer och liknande - I'd love that!

Men vi får väl se hur det blir i slutändan...

Den här månaden är det januari - januari means massa roliga saker. Den här månaden har jag haft "jullov" - vilket innebar tentaplugg och sådär, den här månaden innebar också födelsedagsfiranden och sådär (Mollie och Morgan that is i alla fall - Stina har också fyllt år, men jag har inte hunnit fira henne :(), tentor, programmering, RIKTIGT lov.

Jag har dessutom hoppat av en kurs - det är awesome - jag är nöjd med mitt val <3 Det här inlägget skriver jag jättesent för jag har haft annat för mig hela dagen. Morgan har fyllt år så vi har varit i Skövde och firat honom med världens bästa systrar - sen blev det kebabhouse (<3) och sen blev det till att åka till Tibro, leka med syskon och sen åkte vi till deras skola för att titta på årets första julspel (fråga INTE varför de har julspel nu >.<) och sen hem till Mariestad och titta på handboll och sen Salt.

Och guess what? Nu hinner jag precis innan 00.00 :P

Jag vet inte om jag har en favoritplats egentligen, jag har alltid försökt att skaffa en favoritplats. En sommar försökte jag desperat att älska en stor sten som finns i området där vi har vår sommarstuga, jag försökte att älska Mikkos familjs sommarstuga, jag har försökt att älska platser som jag har besökt så pass mycket att jag vill kalla det min favoritplats.

Så jag tror faktiskt inte att jag har en favoritplats, jag har platser jag fullkomligen avgudar. Samhället vi brukar åka till i Italien är ett sånt - men jag vill inte kalla det min favoritplats.

Ja, jag har väl inte så mycket mer att säga...

Materiellt så saknar jag ingenting just nu, en hårklippning möjligtvis - men den tänkte jag ev. försöka åstadkomma i veckan i alla fall.

I övrigt så har jag en hög vänner som jag saknar så att det gör ont i mig.

Jag saknar mina nördpojkar - för att de alltid har funnits där i skolan när jag kommer dit på morgonen, men nu går jag på en helt annan skola - där ingen är där på morgonen och de som finns där kommer inte ens i närheten på awesome-skalan. (No offence.)

Jag saknar Tomas! Tomas är awesome, jag älskar Tomas, men vi pratar alldeles för sällan nu för tiden - någon gång i vår ska jag se till att åka och hälsa på honom i Stockholm (jag vill göra en massa andra saker också, duh) - för det är typ två år sen jag träffade honom sist? Stört, orättvist och tragiskt.

Jag saknar David - för att David är en helt awesome person som jag kan vara utan hur länge som helst men när vi väl pratar så känns det som att det inte har gått någon tid alls.. Men han har skaffat flickvän och det är awesome - jag ska bara ge henne mitt godkännande först xD

Och så saknar jag TommyTommy när han inte är närvarande (och ja, jag skrev det där enbart för att han skämtade om det xD) <3

Jag och Tommy fick precis för oss att vi skulle gå och duscha. Och I tell you - that boy is slow. Jag kom in i duschen efter honom, blötte ner mig ordentligt och sådär, schamponerade håret, sköljde ur, balsamerade håret, rakade armhålorna och benen, sköljde ur balsam och tvålade in mig och sköljde av - när jag gick ur duschen så hade Tommy fortfarande inte kommit sig för att ta duschcreme - och det var ju inte som att han fick chansen, vi turas ju om med duschen liksom..

I alla fall, det här fick mig att tänka på vad gamla jag hade gjort när jag nu sitter här och skriver inlägget. Jag hade fått total panik på att jag var klar före honom, att jag var en misslyckad flickvän som duschade för snabbt och inte var sexig nog i duschen - för troligtvis så hade någon av mina åh-så-awesome gamla vänner sagt till mig att "men vaddå? Är du klar i duschen före honom?" Och lagom tills dess så hade jag redan haft panik över att jag var en misslyckad flickvän som inte duschade länge nog.

Wait whaaat? - Det "nya" jag, det jag som sitter här och skriver det här blogginlägget that is, inser att oavsett vad mina vänner gör med sina pojkvänner etc. så spelar det ingen roll, för de har inte Tommy som pojkvän - de vet inte hur vårt förhållande funkar och sådär.

Och guess what? Nya jag är ett betydligt mycket lyckligare jag än gamla jag - något jag är fruktansvärt tacksam över. Varje dag.

Påtal om nya och gamla jag så hoppade jag av en kurs idag, Introduktionskurs i Robotik - en kurs som ligger utöver de 300 hp som programmet är på, en kurs som inte leder vidare till några andra kurser heller, utan bara en jobbig kurs som tar en massa energi från mig som jag bara blir stressad av. Det var en enorm lättnad att få hoppa av den faktiskt. Även om det nog var första gången jag har den känslan...Att bli lycklig av att misslyckas är inte riktigt min grej..

Jag är rädd för massa saker. Men jag tänkte koncentrera mig på en sak i det här inlägget.

På wikipedia inleds artikeln om rädsla med "Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet." and I rest my case - vi behöver inte säga mer än så egentligen.

Men jag är som sagt rädd för massa saker, jag är framförallt livrädd för att misslyckas. Jag är inte så rädd för att inte nå upp till mina egna krav, för mina krav kan jag anpassa inbillar jag mig. Men jag är livrädd för att inte klara av att uppnå alla andras krav - för jag inbillar mig att alla andras krav är så mycket högre när jag i själva verket vet att så är inte fallet.

I alla fall - egentligen är jag inte en sådär superrädd person - jag är lite nojjig, ja, men jag är inte rädd - jag har överlevt allting hittills och ärligt - what doesn't kill you makes you stronger och jag tror verkligen att det är i våra rädslor vi blir starka, inte i våra svagheter.

Jag antar att jag gråter av samma saker som alla andra? Frustration, ångest och folk som sårar mig.

Frustration över det mesta kan få mig att gråta, framförallt skola och sådär, jag hatar att misslyckas - när jag blir besviken så gråter jag.

Gah, jag gråter över allt - ska vi bara säga det? Ja, det gör vi.

Det finns löljligt mycket saker som får mig att skratta - sanningen är att jag skrattar oförskämt mycket nu för tiden.

Jag skrattar åt Tommy när han skäller på TV:n när han tittar på fotboll, jag skrattar åt folk som säger roliga saker, jag skrattar åt korkade saker. Jag skrattar gärna åt roliga saker jag ser på typ stan, men framförallt så skrattar jag åt mig själv.

Jag kan skratta högt åt mig själv när jag är ensam hemma och gör något jättekorkat. Härromdagen så var jag ensam hemma och lyckades snubbla på en tröja som låg på golvet så att jag ramlade på golvet - då satt jag och skrattade åt mig själv rätt rejält - bara för att det var så jävla klantigt typ.

I övrigt så skrattar jag väl åt samma saker som alla andra människor antar jag? Eller vad skrattar alla andra åt?

Jadu, vad ska jag säga? Jag älskar musik och nu det senaste vet jag inte vad det beror på, kanske det nyfunna självförtroendet jag har - men jag vågar faktiskt lyssna på den musik jag vill lyssna på utan att behöva vara rädd för att någon ska döma mig.

That's totally awesome - för jag hatade att behöva smyglyssna på musik som jag gillade, jag kunde ladda ner låtar, lyssna på dem och om jag visste att någon skulle komma hem till mig kunde jag ta bort dem för att ingen skulle se dem. När andra personer har porrmappar gömda på datorn så har jag haft musikmappar gömda.

Haha, that's totally weird.

Favoritlåtar just nu i alla fall:


Mer än så behöer ni inte <3

"Du säger att du inte har fått tillräckliga bevis för att förneka att gud finns.
Du säger att svar på böner är bevis nog att visa att gud finns.
Hur vet du att gud är den som fått dina böner att slå in?
Kollade du väderleksrapporten? Hade du någon aning om vilket väder det skulle kunna bli under dagen?
Hur vet du att det var just din bön till gud som gjorde att det slutade regna?
När du bad om hjälp på provet. Påverkade gud dina handlingar och tankegångar? Kan gud påverka den fria viljan?
Du bad om att få hinna till bussen i tid. Saktade gud ner bussen? Var det ett tåg som åkte framför bussen så att den kom för sent? Var det för mycket trafik så att bussen inte kunde komma fram i tid? Det finns många exempel på svar till varför bussen kom för sent och att du han med.
Hur vet du att det var just din bön till gud som gjorde att allt gick som det gick?

Jag säger tvärt om, det finns inte tillräckliga bevis för att gud finns.
Man kan inte bevisa att något inte finns innan det finns bevis för att något finns från första början.
Att säga att något kan finnas för att det inte finns bevis för att det inte finns kallas "Argument från ovetskap" eller på engelska "Argument from ignorance".
Ett klassiskt exempel är påståendet att det finns en tekanna på månen. Om ingen kan bevisa att påståendet är falskt, är det eller kan det då vara sant?"

Jag vet inte om det är Gud som får mina böner att slå - jag tror att det är Gud som får mina böner att slå in. Jag tror att det är den stora skillnaden mellan troende och icke troende. En troende person ber om saker och när det blir som vi vill så tackar vi Gud, blir det inte som vi vill frågar vi Gud varför. En icke troende person vet jag inte riktigt hur ni gör - jag gissar att ni säger att ni hade tur eller otur, att det var slumpen eller ödet eller whatever. Så jag vet inte - jag tror, och det är det som är huvudsaken.

Vad det beträffar "Man kan inte bevisa att något inte finns innan det finns bevis för att något finns från första början.
Att säga att något kan finnas för att det inte finns bevis för att det inte finns kallas "Argument från ovetskap" eller på engelska "Argument from ignorance"." så skulle jag vilja påstå att man inte kan bevisa att något inte finns alls. Jag har lagt upp ett youtube-klipp om det tidigare, men jag gör det en gång till ;)

""jag tror att han hade kunnat göra mycket mer på jorden om han hade känt för det"
Han vill att vi ska komma till himlen, men han känner inte för att ingripa.
Ändå säger du att gud ser in i framtiden och kommer göra allt för att ingripa för att ändra vår tro. Vilket han aldrig kommer misslyckas med eftersom han kan se in i framtiden. Han ser vad som kommer fungera.
Frågan är då, har gud full kontroll över oss, eller har vi fri vilja?

Jag tänker inte ställa mer frågor om din uppfattning om din tro, jag tänker nu ställa frågan:
Varför tror du på gud?"

Känner och känner för - det var lite dåligt formulerat. Han vill ingripa, men eftersom vi har den fria viljan så kan han inte mer än försöka få oss på "rätt väg", vilket han gör konstant, men den fria viljan bestämmer ju hur det hela slutar så att säga. Jag kan verkligen inte förklara sånt här ;__;

Jag tror på Gud för att jag tycker att jag har sett tillräckligt med saker för att inte kunna förneka att han finns, det räckte med att be Gud om att det skulle sluta regna och att sedan inte få en vattendroppe på sig. Men det handlar även om småsaker, som att inte ha en aning om hur en uppgift på ett prov ska lösas, be Gud om hjälp och sen lösa den efter det. Det handlar om saker som att hinna med bussen fast man egentligen inte "borde" ha hunnit - små vardagssaker som får en att tro mer och mer helt enkelt.

Hm, ett ögonblick till - vad ska jag skriva den här gången då? Eftersom jag sitter och pratar med världens bästa systrar (igen! Gah, I've missed this) så frågade jag dem vad jag ska skriva om - de bestämde sig för när vi gjorde pannkakor i skolan.

Anledningen till att vi gjorde pannkakorna var att vi fick för oss att fira någonting, vad kommer jag inte ens ihåg längre. Det var så grymt, det var jag, Johanna, Tommy och Trädet i köket som stekte pannkakor - Tommy hade fått med sig glass från hemglass (halvliterspaket med glass - varför har hemglass inte kvar dem?). I alla fall - pannkakorna är inte ett sånt där minne som är grymt viktigt i sig, det är mer principen som är viktig.

Jag älskar systrarna - de är lätt de bästa vänner jag någonsin har haft och jag älskar dem enormt. Och det är de där träffarna som gör alltihop typ - vi träffas, gör typ ingenting och det äger i alla fall. Grillfesterna i sommras, pannkakorna, julavslutning på kebabhouse, matte D lektionerna - ALLT. Jag saknar mina systrar och jag hoppas verkligen att ni vet hur mycket både jag och Tommy saknar er ibland <3.

Love on you!

Måste bara säga att jag älskar att jag får en massa frågor :D

Om gud nu vet vad som kommer ske i framtiden, då borde han veta i förväg vem som kommer till himlen och helvetet. Spelar då den fria viljan någon roll i himmel och helvetes systemet?

Det är klart att den fria viljan spelar roll - annars hade vi ju inte behövt Jesus alls.

Gud vet vem som kommer komma till honom och vem som inte kommer göra det. Men vi människor kan ju avvika från den väg som Gud tycker att vi ska ta - det är ju därför alla inte tror på Gud. För Gud vill ju naturligtvis att vi ska komma till honom och han jobbar hela tiden för att ALLA ska komma dit, men det är ju vi som bestämmer det. Så Gud vet att du kanske inte kommer tro på honom - men han kommer göra allt för att ändra på det och jag lovar att Gud inte är så trångsynt att han vägrar att ändra sin syn på saker bara för att du ändrar dig till att du vill komma till honom.

GAH, det där blir jätteluddigt - I'm totally sorry - du får fråga igen om du inte förstår vad jag menar, för jag är inte ens säker på att jag fattar vad jag menar...

Gud är allvetande. Kan gud se in i framtiden? - Ja, hur hade vi annars fått profetior och grejer i t ex gamla testamentet? Gud vet precis vad som kommer hända.
Gud är allsmäktig. Kan gud ha kontroll över människors handlingar? - Nej, eftersom han själv valde bort det när han gav oss den fria viljan - men han är fortfarande allsmäktig dock - eftersom han ju faktiskt valde om han skulle ha kontrollen eller inte.

Jag har blivit sviken otroligt många gånger, gissningsvis så har de allra flesta människor som någon gång haft en närmare relation med någon blivit svikna...

Dock finns det nog bara två eller tre gånger jag har kännt mig riktigt sårad av det. Jag menar, de där "oj, nej, jag kan inte träffa dig idag"-scenerna som egentligen är svek är inte direkt något man lägger på minnet, det händer liksom alldeles för ofta...

One of them - när Mikko lovade mig att vi skulle fira jul ihop och sen bara dissade mig för att åka till kanada och när jag frågade om jag inte kunde få följa med då så sa han typ "nej, det är nog inte en så bra idé" Och det var det - det där låg och tärde på vårt förhållande i ett och ett halvt år efter det - för att jag tar löften på allvar, speciellt när löftena handlar om julen. Han förstod aldrig det...

De fetstilade frågorna kom som följdfrågor till de andra frågorna.

Är gud allvetande? - Enkelt svar, JA! Utvecklat svar, förutsatt att Gud är allsmäktig så måste han också vara allvetande och eftersom jag tror att han är allsmäktig så måste han ju också vara allvetande.
Skapade Gud allt? - Ja, jag tror att Gud skapade allt, på ett eller annat sätt. Jag tror inte att det skedde på en vecka - men jag tror definitivt att det var Gud som gjorde det. Världen är för vacker för att vara en slump.
Är gud allsmäktig? - Se ovan; JA!
Skapade gud helvettet? - Ja, annars skapade han ju inte allt...
Skapade gud reglerna om vad som är synder? - Ja, det gjorde han eftersom han vill få oss att bara göra saker som är bra för oss och att vi inte ska göra en massa dumma saker.
Varför vill gud straffa oss? - Han vill inte straffa oss, men man kan inte låta någon bryta regler utan att den straffas och ingen skulle följa regler om det inte fanns ett straff.
Hur kan Jesus ha kontroll över vem som blir förlåten? - Eftersom det är han som får straffet istället, det är inte som att straffet bara försvinner om vi blir förlåtna, någon måste ändå ta det för att det ska finnas någon som helst balans i världen.

Tidsinställt inlägg tills medan jag gör min programmeringstenta.

Det finns otroligt många saker som gör mig arg. Om man ska tro på vad jag säger så finns det ännu fler som gör mig förbannad.

Jag blir arg när jag ser folk bli behandlade på ett sätt de inte förtjänar, jag blir arg när jag ser människor skada andra människor etc, precis som alla andra normala människor i världen.

På ett mer personligt plan så blir jag arg på mig själv framför allt, till exempel när jag inte lyckas med något som jag vill, när jag gör något men det inte blir som jag tänkt mig, när jag vill göra något men allting bara skiter sig.

Jag blir arg ofta, men det är sällan jag blir så arg att någon faktiskt märker det.

FINALLY! Det var så länge sen någon kommenterade med frågor att jag trodde att jag hade gått och blivit tydlig i vad jag skriver ;)

"Vad är din definition av Gud?
Vad är din definition av Jesus?
Vad menar du med att Jesus var frälsaren?
Vad är din definition av evigt liv?
Vad är din definition av Guds dödsstraff?
Vad är din definition av Syndernas förlåtelse?
Vad är din definition av de dödads uppståndelse?" - så löd kommentaren, så jag tänkte helt enkelt ta frågorna en och en :D

Vad är din definition av Gud? - Min definition av Gud har jag skrivit om någon gång tidigare, eller snarare min syn på vem Gud är - för jag tror inte att man kan definera Gud, hur skulle du definera något som du ser som större än skapelsen i sig? Som skaparen, ja, men sen då? Det går inte att göra en ordentlig definition av Gud är jag rädd...
Vad är din definition av Jesus? - What's up with the definitions? Jag tror inte att det är definitionerna som är det viktiga i det hela, men fine - Jesus var en man som levde för runt 2000 år sen, han lallade runt på jorden, gjorde en massa awesome saker som man kan läsa om i Bibeln, vissa tyckte inte att det var så awesome så de bestämde sig för att gå emot honom - vilket resulterade i att de faktiskt dödade honom. Men om man är Guds son så spelar det inte så stor roll om man blir dödad, för då åker man ner till dödsriket, partar lite där i ett par dagar och sen slår man upp dörren och tar partyt ett par våningar upp istället. Det är det närmaste en definition du får är jag rädd..
Vad menar du med att Jesus var frälsaren? - I grund och botten så menar jag att det är tack vare Jesus vi inte behöver frukta inför döden, vi kommer inte behöva stå ut med en evighet i helvetet utan vi får möjligheten att komma upp till Gud istället, något vi mer eller mindre inte hade möjlighet att göra innan Jesus dog för oss. Det där med att han dog för oss är lite extra viktigt eftersom det var det som gjorde att vi slipper dö när Gud straffar oss (vilket jag skriver om när den frågan kommer ;)).
Vad är din definition av evigt liv? - Evigt liv är precis vad det låter som, att man inte dör. Visst, vi kommer alla dö från vår kropp här på jorden, men vår själ kommer att kunna leva vidare i himmelen - det är evigt liv, att om vi tror på Gud och ber om förlåtelse för våra synder så är allt förlåtet och vår själ slipper spendera en evighet i helvetet - DET är min definition av evigt liv.
Vad är din definition av Guds dödsstraff? - I gamla testamentet så finns det, som du säkert vet, en massa lagar och bud - den som följer ALLA lagar och bud till punkt och pricka och ALDRIG misslyckas med detta får naturligtvis inget straff, men misslyckas man med ett enda av dem så blir man straffad av Gud. För flertalet av lagarna är straffet döden - men inte som man kan tro, att man helt enkelt blir dödad av någon - utan straffet är egentligen avsaknaden av evigt liv - att vår själ faktiskt hamnar i dödsriket.
Vad är din definition av Syndernas förlåtelse? - Att vi, trots att vi inte håller alla de där lagarna och buden så blir vi inte straffade, vi får förlåtelse för våra fel och får möjligheten att försöka igen och igen och igen - så länge vi är uppriktigt ledsna över att vi gjorde fel och faktiskt ber om förlåtelse. Men så länge vi tror och vill bli förlåtna så blir vi det.
Vad är din definition av de dödas uppståndelse? - Jag tror inte att vi kommer till himmelen direkt när vi dör - inte heller till helvetet. Jag tror att vi hamnar i något mellanting tills domedagen - för då kommer Jesus ner till jorden för att döma oss alla - levande som döda, och då kommer vi att återuppstå, och beroende på vad vi har trott på så blir vi antingen dömda eller förlåtna.

Typ så - det är lite rörigt i huvudet just nu eftersom jag blandar tentaplugg med religion - men jag hoppas att det förtydligar lite i alla fall, annars får du fråga igen :)

What can I say? Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska säga om min tro.

Jag tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.

Jag tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Jag tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

(och ja, egentligen ska det vara Vi och inte Jag - men nu handlade det här om min tro - inte den svenska kristenhetens tro).

Rent allmänt så är det där var jag tror på, vissa delar mer, andra mindre. Jag tog mig friheten att fetstila de viktigaste delarna, enligt mig.

Gud fader allsmäktig - ja, jag tror att Gud är allsmäktig, jag tror att han hade kunnat göra mycket mer på jorden om han hade känt för det - men jag tror att han försöker bevisa en poäng - inte så långt att vi kommer gå under, men så långt att vi faktiskt börjar lyssna på honom!

Jesus Kristus - Kristus being the key part, han hade kunnat vara vilken Jesus som helst - men nu är han Kristus, den smorde, Messias - och det rä det som är poängen, jag tror att Jesus var messias, jag tror att han är vår frälsare.

Korsfäst, död och begraven,
nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen från det döda - Han dog, besegrade döden och med det så öppnade han dörren från dödsriket och upp till himmelen!

igenkommande till att döma
levande och döda - Jesus kommer, på domedagen komma ner till jorden igen och när vi blir dömda som vi förtjänar så tar han ditt och mitt straff, bara vi tror på honom! It's that simple!

en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv. - allmännelig kyrka, en kyrka där alla är välkommna, oavsett hur vi ser ut, hur vi har betett oss och vad vi gör när vi inte är där så är vi välkommna precis när vi vill. De heligas samfund är mer eller mindre något som alla som tror på Gud är en del av. Syndernas förlåtelse och de dödas uppståndelse och ett evigt liv är å andra sidan mer eller mindre det viktigaste vi har i den kristna tron - för det är det som gör den kristna tron så speciell. Det är bara vi som har nåden, nåden att trots ett dödsstraff från Gud så blir vi inte dödade, vi får fortfarande evigt liv och vissa dagar är nåden lätt det jag är mest tacksam över!

Imorgon åker vi hem, det känns lite tråkigt, men samtidigt känns det helt okej - tentor och grejer - sen åker vi tillbaka igen, det blir bra <3

I övrigt så är skvallertanterna igång på skype, nu pratas det om Jens runkvanor, Goos runkvanor (det var Goos själv som tog upp dem) och våra Osu! kvällar från i våras.

Jag saknar det lite, alla verkar sakna det </3

Sitter och tittar på Wedding Daze nu, eller ja - den tar slut NU!

Idag har varit en rätt bra dag, mest för att jag har svårt för att ta vissa personer på allvar...

Jag har nog världens finaste syskon.

Jag har två halvsyskon, en bror, Alexander, han är 8 och fyller 9 i mars och en syster, Linnéa, hon fyllde 7 i december.

Alexander är min lilla bråkstake, men han är nog en av de intelligentaste barn jag någonsin träffats - det är bara ingen som har förstått hur man ska stimulera honom. Dessutom har han nedsatt hörsel på ena örat - vilket gör honom väldigt frustrerad och med svensk sjukvård och det svenska skolsysteme såpass dåliga så får han knappt någon hjälp än, trots att de har vetat om det här i snart ett och ett halvt år. Men ni anar inte hur mycket jag älskar den pojken - min lilla busunge och min älskling. I'd die for him anyday!

Linnéa å andra sidan är precis som jag - vi är precis likadana hon och jag - hon gillar samma saker som jag gillade när jag var i hennes ålder, vi beter oss på samma sätt och sådär. Enda skillnaden är att hon är världens sötaste unge. Det är så att man vill äta upp henne. Och hon lär sig allt så fort - det vet jag inte om jag gjorde - men gah, ena gången jag är där så kan hon knappt läsa - ett par veckor senare så ljudar hon inte ens längre utan läser helt flytande - I mean whaaat? Jag älskar min syster och jag hoppas att jag kan få bli en bra förebild för henne en vacker dag..

Så, nu vet ni lite om mina syskon i alla fall :)

Det är lördag idag - vilket borde innebära att jag borde vara på kåren eller någon fest någonstans och supa skallen av mig. Men det där skrämmer mig fortfarande lite. Alkohol skrämmer mig.

Alkohol skrämmer mig dels för att jag inte vet hur jag kommer bli om jag dricker - och dessutom för att jag inte gillar att folk blir så oberäknerliga när de har druckit. Men jag antar att det går över med tiden. Men jag menar jag vågar inte ens vara ute själv på kvällarna för att jag är rädd för att möta en alkoholpåverkad människa ute på gatan och för att jag tror att de kommer göra något med mig. As if liksom - men man vet aldrig.

I alla fall - folk påstår ibland att jag slösar bort min ungdom - men jag ser inte hur jag skulle kunna slösa bort den om jag är nöjd med det jag har? Jag vill inte vara ute och supa två-tre gånger i veckan, jag vill inte vara stupfull varje gång jag går och lägger mig efter en fest.

Visst, jag är inte helnykterist - men det innebär väl inte att jag måste gilla stängda utrymmen tillsammans med fulla människor? Det blir ännu svårare när jag inte får med mig någon som kommer vara ungefär lika nykter som jag - jag menar på typ studenten och sådär så hade jag ju i alla fall världens bästa Johanna som var helt nykter. Finns det ingen som jag litar på som jag vet kommer vara nykter så vill jag liksom inte göra det -  ångest och fulla människor går inte ihop...

Så nej, jag skippar nog de stora "roliga" festerna ett tag till - men ni får gärna ha roligt åt mig också, den dagen jag känner att jag missar något så följer jag med, jag lovar.

Jag vet inte vart jag ska börja. Men jag tänkte väl kanske välja en sak som jag ångrar. Jag ångrar alla "vänner" jag har haft som har fått mig att låtsas att jag är någon jag inte är och som har tryckt ner mig varje gång jag har visat en liten liten del av mig själv.

Det där är grejer som har upprepats gång på gång, ofta av samma personer, i omgångar. De gör det ett tag, accepterar en ett tag, trycker ner en ett tag igen, accepterar en igen etc. Tillslut har man inget val annat än att bryta med personerna.

Värst var det i högstadiet. Jag gick i en grymt bra klass. Jag älskar stora delar av min högstadieklass enormt - men andra delar - not so much. Framförallt så är det ett par personer som fick mig att tro att jag var tvungen att vara någon annan än den jag är för att bli omtyckt som jag aldrig kommer förlåta. Jag vet att man borde förlåta allt, men ärligt - jag kommer ALDRIG förlåta någon som har gjort sånt mot mig.

I högstadiet så handlade det mest om att jag kunde hitta ett nytt band som jag gillade och så fort jag nämnde det så fick jag höra att bandet sög - utan att folk ens hade hört bandet. Det var särskilt en person som gjorde det här. Grejen var att när jag gjorde samma sak, även om jag aldrig gjorde det utan att ha lyssnat på musiken, så tyckte alla att jag var både elak och dryg. Sen, ett par veckor senare, så kunde den här personen komma och säga att det band jag hade börjat lyssna på var asbra och när jag satt där och tyckte "ja, men det sa ju jag förra månaden" - då hade jag minsann aldrig ens hört bandet.

Sommaren mellan högstadiet och gymnasiet så insåg jag att det inte var hållbart att umgås med folk på det sättet och bestämde mig för att om jag skulle fortsätta umgås med någon av de här personerna så skulle jag minsann se till att det inte hände igen.

Guess what? Efter tre år i gymnasiet så kan jag bara upplysa er om att det hände igen - och jag ångrar djupt att jag någonsin har släppt in människor så långt i mig själv att jag har låtit dem få mig att tro att jag måste gömma mig själv för att bli omtyckt. För innerst inne så vet både du och jag att alla människor är awesome, alla människor har fina egenskaper som inte ska behöva gömmas - ingen människa kommer någonsin ha rätten att trycka ner dig som läser det här, eller någon annan för den delen. Du är för bra för det. Vi är för bra för det.

Om någon ur min klass i högstadiet och eller gymnasiet mot förmodan läser det här så kan jag bara säga att ja, jag ångrar att ni fick kliva på mig, jag ångrar att det är det som har gjort att jag inte har något självförtroende längre, jag ångrar att jag trodde att jag hade vänner i er. Därför tänker jag inte ge er någon andra chans, det är försent för det. Jag har börjat om - utan människor som bara drar ner en igen.

Jag har så löjligt många bra minnen att jag har väldigt svårt att välja ett, jag har tänkt på det här sen jag läste igenom listan från första början. Varför är det så svårt att välja ett favoritminne när det är så lätt att välja ett värsta minne?

I alla fall,  jag har ett par förslag:

Studenten - mest för att jag var så jävla nöjd med att jag hade överlevt de sista veckorna så grymt bra, jag fick mitt stipendium och jag fick skämma ut mig på scen <3

Första dagarna i Västerås är också en rätt trolig möjlighet - inte för att Västerås är så awesome, inte för att dagarna egentligen innehöll något spännande - men för att allt var ett enda stort äventyr. Vi kunde sitta med GPS i golfen och skratta åt att vi körde fel, göra en usväng, köra fel igen etc. Och det gjorde ingenting - för det var ändå bara jag och Tommy - det var vi mot världen och vi ägde världen rätt jävla hårt!

Jo, första dagarna i Västerås var nog mer awesome än studenten - så är det nog <3

Litteratur - vem vill skriva om litteratur?

Aja, I'll give it a shot..

Jag har alltid älskat böcker, jag har alltid läst mer eller mindre allt. Men genom åren så är det några böcker som har fastnat som jag har läst flera gånger.

First of all: NARNIA! Ska jag välja en bokserie så blir det Narnia böckerna. Historien om Narnia är det mest kompletta jag någonsin har läst i bokväg.

Sen har vi ju naturligtvis the Princess Bride, den finns inte översatt till svenska så vitt jag vet, men den är lätt värd det - vill du ha en komplett saga med allt vad det innebär, mord, svek, kärlek, riddare i blanka rustningar, magi, pirater etc. etc. etc. så är the Princess Bride boken för dig - utan tvekan.

I övrigt så har det den senaste terminen blivit massa fruktansvärt tråkig kurslitteratur, alltifrån Elektronikgrejer till Matematisk analys i en variabel till Jan Skansholms bok Ada från början.

Hur som helst, jag älskar sagoböcker, det ska inte vara fantasy, det ska vara sagor och jag ser en rätt stor skillnad mellan de två, sagor har lyckliga slut, sagor innehåller inte en massa konstiga varelser efter författarens eget bevåg utan håller sig till saker som människan har trott på i alla tider. Jag vill alltså inte läsa böcker med orcher och annat konstigt, men minotaurer och fauner går alldeles utmärkt.

Sen läser jag en del chick-lit också, Marian Keyes till exempel, hon är awesome!

Dagen började med att jag vaknade vid 12, det fanns inget gott till frukost - så det blev ingen frukost för Wero xD

Däremot så åt jag godis en stund senare - det var dessvärre inte heller gott >.<

Vi gjorde en laxpasta till lunch framåt 15, den blev okej, laxen var god, men såsen i övrigt blev sådär - exakt vad det blev för "fel" på den vet jag inte, tyckte i alla fall inte att den blev så supergod, men Tommy tyckte att den var god i alla fall - alltid något.

Sen gjorde vi pannkakor till Tommys föräldrar och sådär, så det blev pannkakor med socker till middag.

Nu har vi en fruktsallad i kylen som ska ätas vid 21-tiden sen när hans föräldrar kommer in igen (de är ute och målar garaget nu).

Fruktsalladen fick idag bestå av färsk ananas, honungsmelon, kiwi, äpple, banan, apelsin och vindruvor.

Så, nu vet ni precis allt jag har ätit idag xD

Lite sent, trodde jag hann skriva klart inlägget i morse, men missade tydligen att trycka på publicera..

Jag tror på kärlek - innerligt. Jag tror på kärlek mellan både det ena och det andra och jag tror att Gud förenar oss med andra människor i kärleken. Och ja, jag tror på många olika typer av kärlek - och jag tror att alla de olika typerna av kärlek är bra, jag tror också att vi på så sätt sammanlänkas, inte bara till vår pojkvän/flickvän utan även till våra vänner..

Visst, jag tror att de här banden kan var dåliga - att vi uppfattar det som kärlek, även om det inte är det och då tror jag självklart inte att sammanlänkningen finns där utan snarare att Gud vill att vi ska bort från relationen. Det senaste året så har jag insett att jag har haft väldigt många sådana som jag har haft i mer eller mindre hela mitt liv som jag först nu har gjort mig av med. Ärligt - det var en grym lättnad varje gång.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer - fantasin tog slut..

SPOILERVARNING! Jag kommer kanske inte avslöja något superviktigt, men ändå - vill då låta filmen vara en överraskning så råder jag dig att inte läsa ;)

Vi var ju som sagt och såg nya Narnia filmen idag, jag har ALLTID älskat Narnia, sen jag läste böckerna i mellanstadiet - lätt bästa sagovärlden ever!

I alla fall, vad jag tänkte på just nu var Aslan - och en kommentar han fäller i slutet av filmen, citatet lyder (taget direkt från IMDB):

Lucy Pevensie: Aslan, will we ever meet with you in our world?
Aslan: You shall.
Lucy Pevensie: How?
Aslan: Because there I have another name. You must learn to know me by that name. This was the very reason why you were brought to Narnia, that knowing me here for a little, you may know me better there.

In which det är den sista kommentaren jag älskar så mycket - jag menar, Aslan har varit så kick-ass i de andra filmerna och kommentaren bara äger, jag älskade motsvarigheten i boken (kommer inte ihåg exakt vad det är Aslan säger där - men det äger!)

I alla fall, C.S Lewis skrev böckerna för att göra en klar och tydlig kristen koppling, som i första filmen då Aslan offrar sig själv på stenbordet för att när oskyldigt blod spills på stenbordet så ska den återuppstå igen - hej Jesus, och sen fortsätter det på samma spår, Aslan som Gud som kommer till räddning när det verkligen behövs och ibland känns avlägsen när man tycker att man behöver honom men sen visar det sig att han var där hela tiden.

I alla fall, nu sa han det ju rakt ut - "Hej Lucy, jag är Gud här,  jag är Gud i din värld också och nu när du känner mig här kan du lära känna mig bättre i din egen värld".

Det är länge sedan jag kände mig så inspirerad till att faktiskt ta tag i min tro på riktigt igen, men det kanske är dags nu. För vet ni vad? Det enda det egentligen handlar om är att man måste våga tro på att Gud finns där - och när man väl gör det så kan man vara helt säker på att han finns där för en.

Slutligen så tänker jag ge er ledmotivet till filmen, There's a place for us med EMD

Tur att det här inlägget kom en vettig dag då jag faktiskt har gjort något :)

Idag har jag först firat Mollies födelsedag i morse med sång, paket och lite frukost, sen åkte vi till Skövde och lämnade in Golfen på fordonsservice - nytt slutrör och bakdämpare skulle den få - och så ny startmotor och ev. nya bromsar beroende på vad de säger på besiktningen imorgon. Bakdämparen och avgasröret lossnade ju i förra veckan, det behövde lagas förra året vid besikningen och dessutom så hade vi nu fått ett hål i bakdämparen eftersom den rostat. Bakdämparen för er som inte vet det är den bakersta av ljuddämpar-delarna och består mer eller mindre av en låda av plåt.

Sen åkte vi i alla fall till Hemglass och vaxade två glassbilar till och tvättade av miniglassbilen. Vi har nu vaxat alla de ordinarie glassbilarna i Skövde, vilket är 6 stycken - plus att vi har tvättat miniglassbilen, vilket är en liten Opel Combo som mest används som fraktbil när det ska flyttas glassboxar etc.

Vaxningen av miniglassbilen hanns däremot inte med för sen kom Anneli, Rebecca, Christoffer och Mollie, vi fikade, sen åkte vi in till bion och tittade på Narnia, på väg tillbaka till bilen så träffade jag Jonas som jag inte har träffat sen balen typ och då hann vi knappt hälsa. Men vi hann i alla fall få mat, för det första vi gjorde var att åka till Alpina - jag saknar Alpinas pizzor av typ hela min mage ;)

Sen åkte vi och tittade på det nya avgasröret - som nu var fastsatt på bilen, aweosome - den hade dessutom fått en ny startmotor installerad och nu skulle den bara in på besiktning imorgon bitti och så hoppas vi att den går igenom :D Efter det åkte vi hem och nu sitter vi här i soffan hos Tommys föräldrar och tittar på TV.

Nu ska vi slappa ett tag, vet inte alls vad vi har för planer ikväll faktiskt :)

Visst är det konstigt att vi (folk i allmänhet - i alla fall jag själv och Tommys familj, det är dem jag har att gå på som jag har sett det senaste) blir så till oss över överraskningar.

Ta Tommys minsta syster, Mollie, hon fyller 10 imorgon och ärligt talat? Nyfiknare unge får man leta efter. Den senaste veckan har hon pratat konstant om vad vi ska göra på hennes födelsedag etc. När det idag kom fram att det blir en överraskning vad vi ska göra så har hon frågat säkert 20 gånger vad det är vi ska göra, vart vi ska, ska vi äta i mariestad efteråt etc.

Det är visserligen jättegulligt när det gäller barn, men när det kommer till oss vuxna är det kanske inte lika gulligt, som att jag innan jul övertalade Tommy till att säga vad han skulle köpa till mig från sig själv och sin familj i julklapp och sen fick gå och peka ut precis vilken plattång det var jag ville ha...

Men vad är det egetligen med överraskningar som gör oss sånna? Är det för att vi inte vill bli besvikna eller har det något att göra med att vi inte vill vara ensamma med att inte veta?

Jag tror i alla fall att jag inte tycker om överraskningar för att jag inte vill reagera på fel sätt när jag får överraskningen - jag vill liksom inte göra någon besviken..

Jag har en vän och en föredetta vän, som jag och Tommy pratar om ibland - mest för att vi ser saker ur vår synvinkel, vilket kanske inte är alls sanningsenligt - och ser hur min vän gång på gång blir sårad av sin partner. Jag är egentligen inte säker på att någon av dem läser det här - men om någon känner sig träffad så vill jag bara påpeka att jag inte vill påverka någon i någon riktning - det är erat förhållande, men ibland kan det vara bra att höra någon annans åsikt.

Jag har haft skadliga förhållanden - flera av dem till och med, en gång sa mina vänner till mig att lämna honom - han var inte bra för mig och så vidare - men jag lyssnade inte, vilket i slutändan ledde till att han dumpade mig!

Anyhow - vad jag egentligen vill säga är att jag tror att det är viktigt att tänka över hur stabilt ens förhållande är, vad det grundar sig på, hur man blir behandlad av sin partner, hur man behandlar sin partner, varför man har förhållandet etc. När man sedan har tänkt klart på ovanstående så kanske det är dags att prata med partnern om hur man vill förbättra förhållandet, eller, beroende på vad man har kommit fram till, avsluta förhållandet.

Jag tror inte att det egentligen finns några förhållanden som kan vara så pass skadliga att det inte är någon idé att ge dem en andra chans - men man kanske ska tänka sig för innan man ger dem en femte eller sjätte chans..

Jag älskar mina föräldrar.

När jag var mindre ville jag alltid ha föräldrar som gjorde det och det, och framförallt så ville jag ha föräldrar som INTE gjorde det där och det där - ni vet sådär som alla barn gör någon gång ibland.

Det är först nu som jag har insett att jag redan har det där i mina föräldrar.

Jag är pappas flicka ut i fingerspetsarna - jag älskar min pappa över allt annat här på jorden och jag skulle göra vad som helst för honom. Grejen är den att vi har aldrig haft en speciellt nära relation, jag och pappa, vi är inte så socialt anpassade att vi kan kommunicera ordentligt antar jag, eller så är det bara jag som inte kan kommunicera, det är också väldigt troligt, jag är allt annat än bra på att kommunicera xD

I alla fall, när jag och Mikko gjorde slut i våras så insåg jag precis hur mycket min pappa faktiskt betyder för mig - jag och min mamma funkar inte ihop när någon av oss mår dåligt, vilket dessvärre är allt för ofta, så jag flydde hem till pappa och vad kan jag säga? Pappa är bäst! Bäst, bäst, bäst!

Mamma å andra sidan, det är inget fel på henne egentligen - om man letar ordentligt i bloggen så hittar man ett inlägg där jag för första gången berättade om min och mammas relation - något som jag väldigt sällan pratar om annars. Det gör rätt ont. Om någon, mot förmodan, skulle palla att leta reda på det där inlägget så kan jag ju hälsa er att mamma är nykter nu för tiden och jag har nog aldrig varit så stolt över någon som när jag insåg att hon hade varit nykter typ superlänge. Faktum är att jag inte kommer ihåg senaste gången min mamma drack - vilket jag tycker att min mamma ska ha enormt mycket creds för, hon äger! Mamma är också bäst! Så det så!

Jag skrev i presentationen av mig själv att jag har dåligt självförtroende - och det är mycket riktigt rätt, jag har nada självförtroende, jag ber om ursäkt för mer eller mindre allt jag gör, jag hatar att stå i centrum och jag hatar när folk tvingar på mig beröm.

Whoever, den här bloggen handlar om mitt liv, den handlar om vad jag gör och den var från första början tänkt att vara MIN dagbok. Och vem fan skriver om någon annan än dem själva i sin egen dagbok? Ingen jag någonsin har hört talas om i alla fall..

Hur som helst så ville jag bara förtydliga det IGEN eftersom jag av okänd anledning har fått en massa nya läsare (jag gissar att det beror på den kraftiga ökningen av blogginlägg den senaste tiden) och jag vill inte förvirra er, en gång i tiden så bloggade jag om min tro och sådär - men jag känner inte att jag har något att skriva på den fronten längre - det jag vill skriva om, det jag brinner för, har jag redan skrivit om och jag får väldigt sällan frågor av någon. Men om någon frågar om hur jag, som kristen, ser på något så lovar jag att svara så bra jag bara kan! Jag älskar frågor, jag älskar frågor från människor som faktiskt är intresserade och som inte bara är lika dryga som så många andra här i världen.

Men ja, ni hittar mycket om mig och mina jag i den här bloggen - för att det är min blogg!
'
Nej, nu ska jag återgå till Indiana Jones!

Vi börjar med en presentation av Wero, vem är egentligen jag?

Jag är 19 år gammal, fyller 20 nu i september. För tillfället bor jag i Västerås, där jag pluggar till civilingenjör i robotik. På fritiden så ägnar jag mig åt plugg, att försöka umgås med min sambo, världens bästa Tommy, jag spelar en del spel, för tillfället mest bilspel, såsmåningom så får det nog bli lite dansspel och sångspel också. Vi har ett x-box 360 och ett ps3 hemma i vår lilla etta med kokvrå på 49 kvadrat.

Jag har rätt kort, svart hår, emoglasögon (sen ett par månader tillbaka), jag är alldeles för tjock och jag har alldeles för dåligt självförtroende.

Jag kommer egentligen från Skövde, som ligger mitt i Västra Götaland, Tommy kommer från Mariestad, som är grannstaden till Skövde - det gör att vi rätt ofta tar vår svarta (Black Magic) Golf hem till Skövde/Mariestad och hälsar på familjen. Jag älskar min familj, jag älskar Tommys familj och jag älskar min Tommy-boy.

I övrigt så vet jag inte vad jag ska säga, jag tittar rätt mycket på film, jag brukade läsa en del böcker men det hinner jag aldrig längre så nu läser jag bara kurslitteratur >.<

Eftersom alla andra skrev förra månaden så passar jag på nu ^^

Dag 1 - Presentation av Wero
Dag 2 - Mina föräldrar
Dag 3 - Min dag
Dag 4 - Kärlek?
Dag 5 - Detta åt jag idag.
Dag 6 - Litteratur
Dag 7 - Mitt favoritminne
Dag 8 - Detta ångrar jag
Dag 9 - Mina syskon
Dag 10 - Min tro
Dag 11 - Det här får mig att bli arg
Dag 12 - Sveken
Dag 13 - Ett ögonblick
Dag 14 - Musik
Dag 15 - Det här får mig att skratta
Dag 16 - Det här får mig att gråta?
Dag 17 - Rädslor
Dag 18 - Det här saknar jag
Dag 19 - Min favoritplats
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Mitt jobb
Dag 22 - Ett andra ögonblick
Dag 23 - Min favoritartist
Dag 24 - Julafton
Dag 25 - Mina drömmar
Dag 26 - Dagens outfit
Dag 27 - Mina vänner
Dag 28 - Studier
Dag 29 - Mitt 2010
Dag 30 - Framtiden
Dag 31 - Ett sista ögonblick

Jag älskar chips, något som knappast är en hemlighet och det syns liksom på mig - men nu, efter nyår och sådär, så har jag bestämt mig för att dra ner på chipsen till en chipspåse i månaden.

För en stund sen så höll jag upp en påse chips som jag påbörjade igår framför Tommy och sa: "Jag vill göra det här till månadens chipspåse" - vilket han tyckte lät som en ICA reklam eller något, så han tyckte att jag skulle skriva om det i bloggen - vilket jag ju gör nu.

Tänkte dessutom att det skulle få bli ett återkommande inlägg, varje månad - men eftersom jag får ta chipspåsen när jag vill på månaden så får vi se när det blir ;)

Så här kommer den, månadens chipspåse är:

OLW cream cheese chips!

Jag har alltid älskat släta chips, räfflat i all ära - men släta chips = <3. Dessutom smakar de ost, krämig ost, kan det bli bättre? Jag älskar cream cheese chipsen och de älskar mig tillbaka, det märks!

Påsen är orange för den som inte vet det och den som inte har provat bör definitivt göra det snarast!